Jag är redo för en ny fullspäckad dag. Jag har hunnit plugga lite nu på morgonen, men långt ifrån så mycket som jag skulle behövt.. Det blir skola, stall, plugg, träning, stall, plugg, sova. Det låter som en fantastisk dag och jag längtar efter helgen!

Nu ska jag vänta ett par minuter, så min mp3 hinner få lite mer batteri, sen promenera till skolan. Idag är det PA-redovisning, så vi har ne lugn eftermiddag. Egentligen är det bara kemi som är vanlig lektion, hääärligt!

Världens sämsta uppdatering igår, men jag tänker inte säga att jagä r ledsen för det. För det vore att ljuga.
Det blev ett fjortontimmars pass igår, nej, 14,5 ;)  Heeeela dagen spenderades hos Sussie och jag mådde så otroligt bra. Linda var underbar och ställde upp och tog Pärlan. Tack!
Jag är glad att jag får lov att dela livet hos Sussie, med alla andra där. Som sagt så måste man vara halvgalen för att passa in och det funkar utmärkt för mig vill jag lova.

Nu ska jag äta frukost, titta runt på interneto hc plugga lite till innan jag drar mig mot skolan.

Jag är vaken, sedan en timme tillbaka ungefär. Jag har hunnit äta frukost, mysa med Pyzern, läsa och titta på "Anna Anka söker assistent." Jag känner mig så otroligt patetisk när jag tittar på det, men sak samma..

Nu ska jag packa det sista, blanda bensin och sen åka iväg mot Sussie. We like it!

Jag älskar dig, mer än ord kan beskriva!

Jag letar efter energi för att byta kläder och puttra iväg mot världens bästa P! För hon är bäst, kommer alltid vara bäst och har alltid varit bäst. Så är det bara.
Igår låg det ett mail i inkorgen och jag vet inte riktigt vad jag tyckero m det, men det känns inte rätt. Så hon kommer inte flytta, inte dit i alla fall. Annonsen är ändrad, det står inte längre att jag kan tänka mig att låna ut på foder. Jag har också bestämt att jag ger henne en månad ute på annons, sen får vi se vad som händer.
Nu ska jag stänga ner datan, byta kläder och puttra iväg.

Det blev en snabbis i stallet, med att fia mat, mocka, fylla vatten, sopa och släppa in hästarna.
Det är så mysigt i stallet, när hastarna står i sina boxar och tuggar sitt hö. Det är då jag njuter förfullt av att vara ne dal av hästvärlden. Jag kommer sakna lugnet som sänker sig över stallet när hästarna går inne, när jag väl står utan Pärlan. Det kommer bli tomt, på så många håll. Just därför njuter jag extra mycket nu.

Jag kan inte sluta undra om det är jag som rider dåligt, Pärlan som är svårriden eller om det är en mix?
Eller om det helt enkelt är så att vi inte funkar ihop längre..

Gråten och frustrationen över att ridningen inte ville funka låg under ytan hela ridturen idag också. Dock lyckades jag hålla det någorlunda i schack och vi kom hem utan allt för mycket bråkande. Jag inser verkligen att sälja är rätt beslut, för ingen av oss mår bra av sånna här ridturer.

Allt jag önskar är att ridningen kunde gå tillbaka till samma lättja och glädje som det var förut. När lycka var en hon satte galoppen. Att spränga ljudvallen tillsammans, men jag har fått känna på annan typ av ridning. Vilket gör att den glädjen inte år att locka fram igen, tyvärr.
Jag önskar tiden gick att vrida tillbaka, även om jag innerst inne vet att jag var lika frustrerad på henne då. Fick samma utbrott på henne då. Levde med samma dåliga samvete då som nu, bara att jag inte orkar bära det längre..
Min fina, fina Busa.

Jag misstänker att jag denna veckan har pendlat mellan skola, skolbäcker, stall, plugg, data, plugg, Pärlan, sömn och skola. Lite mat har jaghu nnit med in i mellan också, iofs.
Men, har man fysikprov på fredag, så har man. Plus svenska inlämning, fotoredovisning och tre tusen skaer till, så blir det lätt så. Det skönaste är att jag tack vare två veckor hos Sussie har massa energi för att ha tagit tag i allt. Sen har det hållt sig tack vare att jag fortsatt vara igång. på tal om det, jag insåg precis att jag har hela stallet ida,g fuck, fuck, fuck! Med andra ord, nu måste jag dra iväg!

Det jag egentligen skulle säga var, jag vet inte riktigt när jag kommer ha tid att blogga ordentligt nästa gång, men jag ska se till att hinna något inlägg/dag :D

Jag testade att rida Pärlan med tvådelat idag, ett ganska bra beslut faktiskt. Hon gick att ta i, eller, det är svårt att förklara. Hon gick att jobba med, utan att hon knäppte av i nacken för att man kramade om tyglarna. Det kändes som ett bra beslut att testa i alla fall..

Sa till Sussie att vi kör på tvådelat på träningen imorgon också, vilket Sussie tyckte var klokt ;)  Hon lever efter filosfin att rida på så oskarpt bett som möjligt nämligen. Vi hoppas på att det funkar bra även imorgon, om inte annat vet jag att Sussie kommer stötta. Trots allt som hänt idag.

Pärlan var mer eller mindre ett energiknippe idag, som bara väntadep å att explodera. Nackdelen, när hon väl har exploderat så slutar hon inte. Då är det nästintill omöjligt att få traven att funka igen, eller klart det, men jag har stora problem med det.. Det brukar bli trav bak, galopp fram. Så, där har vi jobb framför oss..

min kompis har vart inne på din blogg innan därav vet jag om din blogg..

Måste säga att du är ju sjuk =O hur kan du ta ett sånt beslut`? Asså har du nått vett?


Svar: Vilket beslut är det som inte låter vettigt? Det beslutet att sälja Pärlan för att hon ska hamna hos någon som kan uppskatta den kapaciteten hon har och som drömmer om en häst precis som Pärlan? Att hon hamnar hos någon som älskar henne, på precis samma sätt som jag gör och gärna ännu mer.

Eller, är det de beslutet att avliva Pärlan om jag inte hittar den person osm beskrivs ovan? Avliva henne, för att hon ska slippa bli en vandringshäst som inte skulle vara lycklig? För att hon ska slippa leva ett ovärdigt liv?

Vilket beslut är det som inte verkar vettigt? Att göra det som är bäst för min häst, eller göra det som är bäst för min häst?

Det var surt att vakna imorses och inse att det blir ingen moppe nu på morgonen, för detä r faktiskt tillbaka till skolan som gäller. Det är hårt, riktigt hårt. För det betyder ingen mer Sussie på typ en evighet!
Jag vet i alla fall var jag mår som bäst, med säkerhet nu. Det är skönt, riktigt skönt.

Jag sitter med ett fånigt leende på läpparna och är faktiskt ganska pepp på att plugga, för jag vet att imorgon är jag på g igen! Imorgonbitti sitter jag på moppen tidigt, supertrött och vill nog helst tillbaka under täcket, men jag kommer efter 40 minuter gå in genom dörren och fyllas av ny energi. Imorgon, är jag tillbaka hos Sussie. Dock bara för ett par få, få timmar, men det spelar ingen roll. Jag kommer njuta till fullo av det.

Jag är lyckligt lottad, jag litar på det.

Jag borde resa på mig och ta mig iväg till Coffe för att låna en skiftnyckel och ta en promenad, för att sedan köra ett rejs här hemma. Vet ni vad jag i stället gör? Jag sitter i min säng, med en hårboll på magen. För ja, TanTan är en hårboll, mammas hårboll och nu när mamma inte är hemma, då är hon min hårboll.

Ett tips, skaffa inte en skogis, om ni inte gillar hårbollskatter.


Som tur är, så gillar jag hårbollskatter, även om denna aldrig vill visa sin skönhet på bild ;)

Jag fick chansen att rida hos Sussie idag. Hon bad mig göra iordning en av hästarnao ch sa sen till mig att jag skulle börja rida henne runt travbanan. Det blev att jag red henne hela tiden, Viktor longerade Mille under tiden.

Det var inte vilken häst som helst, utan det var Morina. Hon är härlig att rida, men väldigt, väldigt speciell. Hon är som hon är och enligt Sussie har hon ADHD. Jag är villig att hålla med, men det är verkligen inget negativt! Hon är en häst för de stora klasserna. Sån otrolig kapacitet i den kroppen och helt, helt fantastisk.
Det är när jag sitter själv och rider Sussies hästar som jag inser svagheterna i min ridning, saker som jag sedan lägger ner tid och jobbar med, för att bli bättre. Jag är fri, fri som en fågel, när jag sitter på ryggen på Morina. Hon gör mig stark och får mig att tro på mina drömmar.




Pärlan fick vila idag. Jag var bara ute och pussade på henne i hagen och gav henne godis. Min söta, söta flicka!

Igår messade jag Linda och frågade om jag fick rida Quattro, dock ska hon vila från ridning tills på torsdag men det var helt okej att jobba henne från marken. Så, det gjorde jag igår och idag fick hon en ordentlig rykt. Hon är riktigt fin och kommer bli en kanonbra häst! Med tålamod, vilkestyrka och massa pyssel kommer hon bli härlig att rida, det kan jag nästan lova.
Tänk att Lindas lilla plutta är påväg att bli ridhäst. Det är galet!


På bilderna är det jag och Quattro en vinterdag, då jag fick låna henne en stund och Linda tog Pärlan. Det var otroligt att sitta på hennes rygg. Det var en enorm kamp, men när hon gav med sig kändes det rätt, otroligt rätt.
Fina, fina lilla Quattro!

Jag har en liten hemlig förälske, som inte är hemlig längre. Nämligen Chris Crownline, Michaelas häst. Eller, han är så gott som säld nu och mjo, lite drar det i hjärtatrakterna och jag kommer sakna den lilla svarta pojken.
Han åker om ungefär 2 veckor, så jag hinner pussa honom hejdå, det är kanonbra!

Nu har jag fixat en stor kopp te till mig och hoppas få upp värmen riktigt ordenligt. Medans jag dricker den tänkte jag berätta för er om allt virrvarr runt Pärlan nu. Jag vet inte om ni kommer bli klokare, men kanske jag kan få upplöst några frågetecken, vilket antagligen är att hoppas för mycket..


Efter mycket om och men började jag träna för Sussie. Första träningen gjorde vi enorma framsteg, jag och Pärlan. Pärlan gick från en stressad häst, till en lugn och harmonisk häst. Det gick att kontrollera tempot, hon gick att trava på utan att tappa takten och hon gick faktiskt att arbeta i form! Att galoppen inte funkade och vi fick galoppförbud hemma var inte ås stor grej, jag var lycklig ändå.
Vi jobbade hemma i en måndag och kom tillbaka till Sussie. Denna gången funkade galoppen riktigt bra i båda varven, men tempot satt inte riktigt. Varken i skritten eller traven. Sussie bad mig att fundera på om Pärlan verkligen är rätt häst, för jag är så pass ambitiös som ryttare enligt henne och Pärlan vari nte rätt för att plocka fram det.
Ännu en månad hemma, för att fortsätta träna på det vi fått. Tredje trängningen kom och då började Pärlan trassla vid lastning. Hon, som alltid gått rakt på, tvekade jättemycket och ville verkligen inte in. Hon frös fast i marken. Mamma fick lägga en hand på rumpan och då gick hon inte, utan problem. träningen gick ganska bra, men Pärlan började kämpa emot i traven. Galoppen funkade inte så bra. Men vi var riktigt nöjda ändå, både jag och Sussie.
Fjärde träningen blev tre veckor senare. Pärlan gick knappast att lasta, men hon kom på utan linor. En hand på rumpan var allt som behövdes, men hon ville helst stannat hemma. Denna träningen är den värsta jag varit med om tillsammans med Pärlan. Hon gick knappast att jobba med, högergaloppen ville inte funka ordentligt och vänster var bara att drömma om. Jag och Sussie pratade igen och kunde barak onstatera att Pärlan är faktiskt inte rätt häst för mig.

När jag lämnade ridhuset den gången, tillsammans med Pärlan. Var tårarna nära och jag hade så gott som bestämt mig. Pärlan skulle säljas, för jag ville följa mina drömmar. Utvecklas, plocka fram kapacitet som Sussie såg att jag hade. Dagarna osm följde var jobbiga och tårarna rann ofta och mycket. En annons skrevs och jag skulle fota och filma, för att lägga ut.
Då fick jag för mig att känna igenom Pärlan och inser att hon har ont, riktigt ont, i korset. Jag fick inte lov att trycka på korset på höger sidan. Pratade med Sussie om det och hon mistänkte SI-leden.
Det blev mycket prat om Pärlan och min framtid, tillsammans med Sussie. Vi har bestämt oss att antingen blir det avlivning eller sälja. Det beror på vad vi får för svar från Skara på tisdag. Det är där vi står idag.

Vi vet inte var resan kommer sluta, det enda jag vet säkert är att jag och Pärlan har inte mycket tid kvar.

Jag älskar dig och kommer alltid göra. Min prinsessa. v

Jag tänker faktiskti nte uppdatera er särskillt mycket idag. Dagen har varit underbar, både hos Sussie och hos Pärlan. Nu är Coffe och Emanuel här. Vi körde ett rejs alla fyra, alltså jag, mamma, Emanuel och Coffe, och vek reklamen på 35 minuter. Nu blir det famiejmys innan jag ska krypa i sängen och japp, jag tänker lämna er.

För min familj, är det bästa som finns!

mitt hjärta slår tredubbla slag när min häst ser ut som hon gjorde idag! Jag testade att tömköra henne, med ett gummibett och vilken häst! Heeeeeelt sjukt och jo, en bra dag hade hon verkligen. Så jag vågade mig på att trara och jag kan säga, jag visste inte ens att min häst kunde gå så samlat.
Fin finafina Bus. Jag älskar henne, så är det bara.