Soffhäng.
Ner kurad i soffan, med gosiga kuddar och filtar. Yes, det är här man har hittat mig de senaste dagarna. För, det är så större delen av mitt stockholmsliv brukar se ut. Jag mår bra här och jag är avkopplad här, vad mer kan man begära?
I måndags asgarvade jag åt en jobbannons, men skickade in mitt cv ändå. Igår ringde de upp och undrade när jag kan komma på intervju. Vad lär vi oss av detta? Döm inte så hårt, så fort!
Nu blir det Rosa Bandet-galan och ännu mer mys i soffan. :)
Hästmatens mysterium.
Höanalysen har nu landat på min mail. Det roliga är att den stämde ganska bra överrens med vad min magkänsla sa. Protein och energivärderna ser helt okej ut, dock är det något lågt protein, jämfört med energin. Så, när jag kommer hem från Stockholm blir det en utskrivt av höanalysen och sätta sig i bilen till Sussie. Förhoppningsvis är hon inne på samma tankar som mig, men vi får se.
Just nu snurrar mina planer runt Dynavena A'100 och Kraffts lusern hackad strå. frågan är bara hur mineral och vitaminvärdena hamnar då. Havre och betfor får ju fröken när hon kommer in, då jag är egoistisk och inte vill att de andra hästarna ska äta hennes svindyra foder. Men, till frukost och kvällsmat kommer hon få dynavena framöver.
Det här är verkligen en hel vetenskap, men en spännande sådan! För mig är det ju ganska nytt att tänka så noga på vad hästen faktiskt äter. När jag hade Pärlan matade jag ju bara på, utan att tänka, men jag vägrar göra om det misstaget igen, Greta ska bara få det bästa, min älskade vän.
English for the world?
På en madrass, med mysig musik ur högtalarna och två fantasiska människor inom en tre meters avstånd. Hur bra får livet lov att vara egentligen?
Igår togs min StarWars-oskuld, i ett gäng med härliga människor. De två sista tittade vi på med engelsk text. tidigare på dagen hade vi tittat på Monster Inc, även den med engelsk text. Idag har jag tittat på nedankommande film, även den på engelska. Jag börjar sakta inse att det ligger något i mammas ord "Du och Emanuel, även Christopher är egentligen bra på engelska."
Hur kommer det sig egentligen att jag tror att jag inte kan engelska, men utan svårigheter tar mig igenom de flesta typer av filmer, både med och utan svensk text utan att tycka det är jobbigt? Det är skumt och ja, jag borde faktiskt ändra tankar om mig själv!
Denna film/dokumentär låg jag och tittade på idag. Ni borde ta er tiden och se den, för den är fantastisk!
Vacationtime.
För några timmar sedan landade jag i säkert förvar i Stockholm. Jag intog min favoritposition; liggandes på soffan. Den stora skillnaden nu mot förr är att det är katt sällskap i lägenheten, vilket får mig att känna mig ännu mer som hemma. Hur grymt är inte det?!
Vi får se hur uppdateringen kommer se ut denna veckan. Antingen kommer den vara på topp, för att jag inte är iväg på massa anadra äventyr, eller så kommer den vara på bott för att jag tar semester från livet. Ja, vi får vänta och se. Hörs när vi hörs!
Vi får se hur uppdateringen kommer se ut denna veckan. Antingen kommer den vara på topp, för att jag inte är iväg på massa anadra äventyr, eller så kommer den vara på bott för att jag tar semester från livet. Ja, vi får vänta och se. Hörs när vi hörs!
Mitt stalliv.
Hur ser mitt hästliv ut egentligen? För, det är sällan ni får läsa om hur jag stod och mockade, fixade höpåsar eller liknande. Hur kommer det sig? Svaret är simpelt, jag varken mockar, fixar höpåsar, sopar, släpper ut, ger lunch eller något liknande. Varför? Jo, för i konceptet fodervärd till Greta valde jag uppstallning på Sotlanda Gård, då var det helinackordering som var alternativet. Jag tänkte ge min syn på fördelar och nackdelar i att vara helinackorderad.
Fördelar:
+ Jag behöver inte tänka på mockning.
+ Jag slipper inköp av strö, krafftfoder och grovfoder.
+ Jag kan lägga min energi på Greta, istället för stallfix.
+ Jag sparar otroligt mycket tid.
+ Ska jag åka bort, som kommande vecka, då behöver jag inte fixa någon annan som tar stallet åt mig.
+ Jag kan komma till stallet efter insläpp och veta att Gretas box är mockad.
Nackdelar:
- Jag kan inte välja strö själv.
- Ibland är jag i stort behov av att mocka, men har inte möjligheten för det är redan gjort.
Fler nackdelar kommer jag inte på just nu, utan fördelarna är övervägande. En nackdel skulle kunna vara att jag inte får välja kraftfoder själv, men saken är den att vill jag byta foder är det fritt fram. t.ex så ger jag Greta dynavena på morgonen och så får hon betfor och havre, som de andra hästarna, vid insläpp.
En till fördel är att jag har så gott som fri tillgång till transporten. Jag och Marita lever på tjänster och gentjänster. Jag tar stallet när hon är borta vissa helger och hon lånar ut transporten vid behov. Ja, jag har hamnat i ett stall där jag trivs väldigt väl. Kanske för att jag så gott som alltid är ensam och tycker det är skönt, som den ensamvarg jag är.
Hur se ni på helinackordering? Bra eller dåligt? Motivera gärna!
Mattes stolhet.
Idag har varit en så mycket bättre dag! Trots en trötthet utan dess like har jag fått gjort allt jag hade planerat.
Jag och Greta hade ett superhärligt pass idag. Det stod markträning på schemat och vi drillade åttan, latjade med inkallningar, provade att gå upp på pallen och klarade det med en tass. Det är härligt, för vi är på rätt spår. Det här kommer inte kunna sluta på något annat sätt än bra! Juste, vi testade även på buga och nästan, nästan att hon gick hela vägen ner. Min duktiga och modiga flicka!!
Fredag den trettonde?
Den här dagen är inget att skryta om, absolut inget att hänga i julgranen, om man inte räknar det faktum att jag sökt tre jobb, hållt mig vaken Skövde tur och retur, fått tagit lite nya bilder på fröken fux och påbörjat min packning. Dock har allting gjorts i trötthetens tecken. Idag är en trött dag, på all sätt och vis. Huvudet har gjort ont, men trots det satte jag mig på hästryggen. Halvdum idé, men det gick inte så illa som det kunde gjort. Lämnade in min telefon för lagning och fick en trasig lånetelefon. Grymt? Verkligen inte!
Nej, nu ska jag sluta klaga, hoppa i min pyjamas, göra en kopp te och kura ner i sängen framför "Torka inte tårar utan handskar"
Nej, nu ska jag sluta klaga, hoppa i min pyjamas, göra en kopp te och kura ner i sängen framför "Torka inte tårar utan handskar"
En spark i röven.
Det börjar bli dags att ta tag i denna dagen på riktigt nu. Jag har tre stycken cv'n som vill bli inlämnade, en telefon som ska lämnas in på lagning och en häst som vill ridas. Dessa saker toppar vi med en tur Skövde tur och retur. Yes, idag blir nog en bra dag.
Jag är trött och skulle gärna ligga kvar i sängen och sova, men det löser vi genom att lägga mig och sova tidigt istället. Nu ska jag hoppa i ordentliga kläder, så hörs vi ikväll :)
Och detta skulle publicerats för asmånga timmar sedan, inte nu...
Bästis, nu och föralltid.
När jag den 13 maj skrev på fodervärdsavtalet för Greta så visste jag att det var en fantastisk häst jag tog ansvar för, jag visste dock inte hur fantastisk! Och jag visste inte hur mycket hon hade att lära mig. Jag vet fortfarande inte, men jag börjar ana. Den här fröken bär på så mycket livskunskap att jag bara vågar drömma om att lära mig hälften!
Hon förklarar för mig hur livet bör levas, hur man ska vara för att få ut det absolut mesta och bästa av livet. Greta påminner mig ständigt om att koppla av, andas och slappna av. Jag fascineras över hur mycket som finns innanför hennes pannben, hon är klok. Älskade tösen!
Min vän, jag ber dig att återuppstå.
MIn telefon har så gott som gett upp hopppet om livet, men valde tack och lov att återuppstå en stund.
Idag började skärmen bli konstig och tre timmar efter att det börjat, så fungerade den inte alls. Hela skärmen är antingen svart eller så flimrar den i massa konstiga färger. Skumt, mycket skumt. Imorgon ska den lämnas in på reperation, så hoppas vi att den mår bra och lever i ett år till efter det! För jag har varken pengar eller lust att byta ut min älskade Sony Ericsson. Jag må vara gammalmodig, men en hederlig knapptelefon är så mycket bättre än en touchtelefon!
Bara du ser problemen, byt perspektiv.
Livet är konstigt, riktigt konstigt.
Jag sitter just nu i köket hos en kompis och är hästvakt. Om en stund ska hästarna få komma in för dagen, mumsa betfor och hösilage. Hur jag hamnade här har jag ingen aning om, jag vet bara att livet har så många överraskningar. Ständigt och jämt händer det fantastiska grejer i min omgivning, saker som jag aldrig trodde jag skulle få vara med om.
Är det inte ett ridpass som går super, då är det någon kompis som muntrar upp min vardag, en katt som ligger nära, en lägenhet som är dammsugad, disk som är diskad, en kopp te som smakar otroligt bra eller en natts sömn som varit full av härliga drömmar. Ja, livet överraskar på de konstigaste sätt, bara man har ögonen öppna. Jag njuter av att vara i livet och få en chans att uppleva allt detta :)
Tankens kraft.
Jag såg ut som en fågelholk, för jag lyckades rida fram en sådan otrolig känslighet i Greta! Helt fantastisk hur känslig hon var, jag behövde bara tänka halvhalt, så kortade hon upp steget och jag behövde bara tänka öka, så längde hon ut. Hade någon sett mig, ja då hade de undrat vad jag satt och gapade åt. Helt otroligt var det! Snacka om att jag kommer få lära mig rida när jag sitter på Greta. Woow är det enda rätta orden!
Det som är läskigt, det är att jag vet inte var jag ska göra av denna känslighet. Jag vet inte hur jag ska rida henne när jag lyckats rida fram denna känslighet. Det blir för mycket, för att jag ska få ihop det. Tids nog, när en tränare finns vid vår sida, vet jag att det här kommer bli så grymt bra, men fram tills dess. Läskigt som tusan, men nyttigt för mig som ryttare. Jag fann en fantastisk häst att lära mig allt detta på.
Min bästa vän!
Pengar rullar in som de ska n
Jag sitter och räknar och gör skrämmande upptäkter. Jag har verkligen levt i något som kan liknas med stört, utan att själv förstå hur illa det varit. Jag har trivts och vantrivts. det är svårt att förklara och jag vette tusan hur det här ska få ett slut! Jag vet inte hur jag ska orka lösa allt, men på ett eller annat sätt ska det säkert gå. Sänd mig lite energi tack?
Dags att lära sig rida.
Efter dagens ridtur insåg jag vilken fantastisk häst det är jag har! Vi skrittade på ute i skogen i en halvtimme ungefär och hästen gjorde det som den mest självklara grejen!
För er kanske det inte låter stort, men för mig är det de. Tidigare har jag inte insett vilken ridning min fröken behöver, utan släppt all ridning i skritten, så Greta har då tvärnitat och frågande undrat vad vi ska göra. Hon har blivit osäker och antingen velat springa ifrån, eller backa. Så skritten har för oss varit ett problem, men idag tror jag att jag hittade lösningen!
För er kanske det inte låter stort, men för mig är det de. Tidigare har jag inte insett vilken ridning min fröken behöver, utan släppt all ridning i skritten, så Greta har då tvärnitat och frågande undrat vad vi ska göra. Hon har blivit osäker och antingen velat springa ifrån, eller backa. Så skritten har för oss varit ett problem, men idag tror jag att jag hittade lösningen!
Imorgon sätts jag på prov och vi får se hur rätt, alternativt fel jag har i mina spekulationer. :)
Lägesrapport om handen.
För fyra och en halv vecka saden togs mina skruvar samt gips bort. Det betyder att det är sju och en halv vecka sedan jag opererades. I min värld bör det också betyda att min hand ska vara bra vid det här laget. Jag borde kunna rida, utan större problem, jag borde kunna ta på mig strumpor, jag borde kunna putsa Gretas utrustning, jag borde kunna diska, jag borde kunna mocka och jag borde kunna sopa.
Läkaren sa till mig:
"Om två till tre veckor ska det vara bra"
Mina två till tre veckor har blivit långa och handen gör bara mer och mer ont. Något är inte som det ska med andra ord. Frustrerande? Nja. Läskigt? Absolut! Någon tid hos läkaren får jag inte, utan en av sköterskorna på kirurgavd. skickade mig vidare till NärRehab, efter att hon pratat med min läkare. Skumt, ohja! Så imorgon blir det samtal till NärRehab och hoppas på snabb tid..
"Om två till tre veckor ska det vara bra"
Mina två till tre veckor har blivit långa och handen gör bara mer och mer ont. Något är inte som det ska med andra ord. Frustrerande? Nja. Läskigt? Absolut! Någon tid hos läkaren får jag inte, utan en av sköterskorna på kirurgavd. skickade mig vidare till NärRehab, efter att hon pratat med min läkare. Skumt, ohja! Så imorgon blir det samtal till NärRehab och hoppas på snabb tid..
Fulhanden, innan operation.
Livet från Rebeckas vy.
Mina dagar går åt att görai ngenting och se till att bli frisk. Jag har väl inte riktigt fattat att jag inte ska tillbaka till jobbet på måndag, men det kommer väl. Saken är den, att nu när jag är utan jobb, bokar jag in hundrasjuttiofem andra grejer, som jag inteh unnit med inna. Hur härligt som helst och jag träffar folk jag saknat (Roligt att när jag skulle skriva helst, skrev jag först häst, hahahah!)
Jag vill piffa upp mitt skåp i stallet. Just nu är det bara en garderob, som råkar vara fylld med mina hästgrejer. Jag vill göra den mer personlig, men hur? Jag vet precis vad jag vill ha, inspiration! Därför ska dörren kläs med olika citat som ger mig inspiration och energi, det ska även komma upp bilder som får mig att le. Hur grymt som helst!
Den bästa värme man kan känna!
Folk i min omgivning är så otroliga!!
Det här inläget la jag ut på Sussies Häst&Fritids facebooksida när jag kom hem ikväll. Ni får själva läsa folks reaktioner och jag kan inte känna mig mer än hedrad. Det värmer i hjärtat att läsa dessa ord och inse att de faktiskt är riktade till mig och endast mig. Det finns folk där ute, som tycker att jag gjort ett bra jobb. Folk som trivts med att möta mig i butiken. Och jag vet, att dessa människor ljuger inte.
Det här inläget la jag ut på Sussies Häst&Fritids facebooksida när jag kom hem ikväll. Ni får själva läsa folks reaktioner och jag kan inte känna mig mer än hedrad. Det värmer i hjärtat att läsa dessa ord och inse att de faktiskt är riktade till mig och endast mig. Det finns folk där ute, som tycker att jag gjort ett bra jobb. Folk som trivts med att möta mig i butiken. Och jag vet, att dessa människor ljuger inte.
Jag blir så stolt, över vad jag lyckats åstadkomma. Jag har satt ett avtryck i alla dessa människor och många fler kan jag lova. Woow,lilla jag!
Jag lever i förnekelse.
Jag har bunkrat upp ordentligt och på mitt nattduksbord står en pappersrulle, nässpray, två olika halstabletter, ipren och ett glas vatten.
Varför detta? Jo, jag försökte under hela gårdagen förneka att jag blivit förkyld och lyckades fint, fram tills typ två i natt, då jag vaknade och knappast kunde andas och hade så ont i halsen att det var galet! Jag fick i mig två ipren, lite vatten och en halstablett. Jag fick bara inse fakta, förkylningen var där för att stanna. Så nu har jag förberett mig på en lång natt, men förhoppningsvis får jag sovit ändå. Alla grejer jag kan behöva finns inom en radie på femtio centimeter :)
Mina drömmars måltid.
Någon kommer säkert skratta åt mig nu, men det bjuder jag på!
Jag har precis lagat mat tills imorgon, utifrån en maträtt jag drömde om nattens tills igår. Och det bästa är, maten blev supergod! Jag stekte falukorv, som var tärnad i små bitar, tillsammans med lite ketchup, en hel tomat och matlagningsgrädde. Detta fick bubbla ihop och ställdes åt sidan.
I en annan stekpanna gjorde jag brynte jag gullök och vitlök, tillsammans med köttfärs. detta smaksatte jag med grillkrydda, salt och peppar och lät koka ihop tillsammans med mjölk och matlagningsgrädde. När köttfärssåsen hade kokat sig krämig hällde jag i falukorvsröran och jisses vilken god smak!
Denna röra kommer imorgon avnjutas tillsammans med mammas hemmagjorda potatismos. Hur mycket bättre lunch kan man hitta?!
Livet rullar på.
En hel del har hunnit hända sedan jag sist visade att jag levde här. Hästmässan i Borås är över, det betyder även att min tid som anställd på Sussies Häst&Fritid är så gott som slut. Det är bara imorgon kvar, det är bara åtta timmar kvar. Det känns konstigt, men samtidigt skönt. Jag har livet framför mina fötter och det är upp till mig att göra något bra av det. Det här kan bara sluta lyckligt.
Idag satt jag på Greta igen, för första gången på länge. Det är en bestämd häst jag skaffat mig, som är full av påhitt och trix. Idag skulle hon prompt trava och då har jag inte mycket att säga till om. Efter mycket om och men skrittade hon på riktigt, riktigt fint. Eller i alla fall på halvlång tygel. Så fort jag kortade tygeln blev hon spänd, inte mycket men lite och om jag bad henne flytta för högerskänkel satte hon sig helt på tvären. Antingen vill hon inte, förstår hon inte eller så säger kroppen ifrån. Jag vet inte, men tiden får utvisa. Härligt är det i alla fall att sakta komma igång igen! Det blev en tur på en timme, varav kanske tio minuter var i trav. Men nöjd och tömda på energi var både jag och Greta när vi kom hem :)
Bild från första gången jag satt på Greta.
-
Sängen är intagen och Pyzen ligger i korgen. Nu blir det en stund med boken, med förhoppning att få lite lugn i kroppen. Jag vet inte hur det kommer gå, men det märker vi snart.
Nästa vecka ska jag ägna så mycket tid med fröken fux att hon kommer undra vad som flugit i matte. Där ska jag fylla på med energi, för att ta mig igenom allt som hänt. Sortera upp allt som behöver sorteras, vända rätt på det som är felvänt och inse hur grym jag är, på riktigt. För just för sekunden tvekar jag.
Life is upside down.
Att livet sällan blir som man planerat har ni väl inte kunnat missa? Igår satte jag ultimatum, idag är livet upp och ner. Jag kan säga såhär, att inom en snar framtid kommer mycket att förändras. Mitt liv kommer inte riktigt bli sig likt och jag vet faktiskt inte hur det här kommer sluta. Eller, jag vet ju det till viss del och jag vet att livet bara kan bli bättre.
Vad är det som händer? Jani, jag vet inte vad jag kan eller vill berätta. Men, från och med torsdag nästa vecka är jag arbetslös. Mitt jobb hos Sussie finns då inte kvar. Jag kommer inte längre vara en del av Sussies Häst&Fritid. Tufft? Oja!!!! Det var inte min plan, att det skulle sluta så snart, men ibland finns det inga alternativ.
Nu kör vi Hästmässan i Borås över helgen, med flaggan i topp. Jag tänkerl ämna stället, med en insats som är värd att minns. Jag ska bevisa för mig själv, det andra redan vet, jag är värd så otroligt mycket!
What's a soulmate?
"It's a..well, it's like a best friend but more. It's the one person in the world who knows you better than anyone else. It's someone who makes you a better person or actually they don't make you a better person. You do that yourself, because they inspire you. A soulmate is someone you carry with you forever. It's the one person who knew you and accepted you and believed in you before anyone else did or when no one else would. And no matter what happens you'll always love him, nothing can ever change that."
your freaking me out.
Gud, ge mig styrka att ta mig igenom detta.
Nu är smset skickat, jag gömmer mig i duschen en stund och sen kurar jag ner mig i en fåtölj. Mobilen får ligga ljudlös, utan vibration och jag tänker titta på den först när jag ska sova.
Snälla vänner, tänk på mig och skicka hit lite extra energi. det här är läskigt, det läskigaste jag varit med om på länge!
only time will tell.
Ni som ine vet hur mitt liv ser ut just nu, var glada att ni slipper det. Ni som vet, ge mig kraft att ta mig igenom morgondagen.
Jag ger allt ihop imorgon också, sen sätter jag ner foten. Har inget hänt sätter jag ett ultimatum. Det är nu eller aldrig. Jag är less på att köras med, utnyttjas och inte få vad jag förtjänar! Jag kan inte leva såhär längre, om det ens är värt att kallas att leva.
Om vi ska prata om något roligt;
Imorgon har jag tänkt att rida Fröken Fux, för första gången på like forever. Jag är sugen och hppas på uppehåll. Skulle det inte vara det, ja då rider vi ändå. Sänd oss gärna en tanke och håll tummarna att allt går bra. :)
Imorgon har jag tänkt att rida Fröken Fux, för första gången på like forever. Jag är sugen och hppas på uppehåll. Skulle det inte vara det, ja då rider vi ändå. Sänd oss gärna en tanke och håll tummarna att allt går bra. :)
vackra, vackra Fröken Fux.
www.musikhjalpen.se
Ni som förra året missade Musikhjälpen, borde i år boka in 10-16 december. Ett samarbete mellan Sveriges Radio, SVT och Radiohjälpen.
Under en veckas tid stängs tre programledare in i en glasbur, lever på flytande föda, sover superlite och samlar in så mycket pengar som möjligt. Det är en fantastisk upplevelse att följa via radio, tv och svtplay. Jag satt bänkad och ville helst hålla mig vaken hela nätterna.
Under veckan kommer även olika gäster på besök. Det är allt från artister, till vanliga civilpersoner. Detta engagemangoosm svenska folket visar är helt otroligt Jag blir varm i hjrtat bara jag tänker på det. Fina, fantastiska människor. Än finns det hopp för mänskligheten.
Födelsedagskalas.
Vi har snott Bebbe och firat hennes födelsedag. Nu är det iofs så att hon fyllde år för nästan två veckor sedan, men kan man inte få ihop det tidigare så löser man det ändå.
Det blev en dag på Liseberg, med famkamp och mys. Jag kan stoltsera med att ha förlorat flest grenar, grym! Vi tog ett varv i Lisebergshjulet, vilket var riktigt roligt. Jag tycker det är coolt att få så bra utsikt och att göra det tillsammans med fyra supervänner gör inte saken sämre.
Efter Liseberg styrde vi nosen mot Partille och Triumfglass glasscafé. God glass och även här mys på hög nivå. Det har varit en dag med härligt prat, roliga stunder, stöttning från alla håll och kanter, allvarliga samtal, mys, myso ch åter mys. Jag njuter av att få umgås med mina vänner, något otroligt mycket!
Linda, Emma, Emelie och Jag.
Bebbe gömmer sig bakom kameran :)
Bebbe gömmer sig bakom kameran :)
Inca Gold - med ett hjärta av renaste guld.
Lyssna samtidigt som ni läser. Min och Incas låt, nu och för alltid.
För exakt fyra år sedan skrev jag på ett ägarbytespapper, från travsport. I köket satt Bo och ett kvitto var skrivet. Jag hade blivit hästägare, till den vackraste hästen på jorden. För exakt fyra år sedan var jag så lycklig, att världen skimrade i rosa och jag svävade på moln.
Jag minns när mamma berättade. Jag satt i soffan och mamma sa att Bo var påväg och att Inca skulle skrivas över på mig. Jag blev så glad, att jag skrattade, grät, vred mig och ramlade ur soffan. Min högsta önskan gick i uppfyllelse.
För exakt fyra år sedan blev jag ägare till Inca, men det var också för exakt fyra år sedan som det skulle bli börjat på slutet och ett helvete var påväg.
Jag hittade Inca på en annons på blocket i slutet av april. Den 26 april provred jag och snabbt blev jag medryttare på denna fantastiska tjej. Det var bestämt från början att jag skulle ta henne på foder och 26 juni hämtades Inca hem. Jag älskade den här hästen så otroligt mycket, vilket jag fortfarande gör och kämpade som en tok med henne. Vi fick en del motgångar, men lyckades klura ut lösningar på det mesta. Jag var lycklig som fodervärd, men saken var den att på STC stod uppfödaren fortfarande som ägare och vi hade inte fått se något ägarbyte, alltså var vi inte helt hundra på vem som verkligen ägde hästen som gick i en hage fem minuter hemifrån.
Efter lite sökande och trixande fick alltså mamma och pappa tag på uppfödaren, Bo. Han berättade att jodå, han ägde fortfarande hästen och ville vi kunde han komma samma kväll och skriva över Inca på mig. Sagt och gjort, jag blev en lycklig hästägare. Någon dag efter att ägarbytet var genomfört och registrerat hos STC slängde jag iväg ett mail till tjejen vi hämtat Inca hos, låt oss kalla henne K, och här bröt helvetet lös.
Den 16 september stod vi och lastade in höleveransen för vintern. Inca var precis veterinärbesiktad, så vi skulle kunna försäkra henne. Mamma hade vinkat iväg veterinären, jag hade kommit upp på loftet och då hör jag hur det börjar gapas och skrikas nere i stallet. Jag minns inga exakta ord, men jag vet att det pratades om Inca, att vi hade stulit henne och att hon skulle hem nu, på en gång. Med sig hade de ett ägarbevis på att K ägde Inca, ett ägarbevis som Bo hade skrivit på långt tidigare.
Där rasade min värld samman, jag lyckades på något sätt ta mig bort från logen, upp till hästhagen och där tror jag att mina tårar började rinna. Jag minns inte, jag vet bara att det var mörkt, jag var rädd och ledsen och hela min värld föll samman på tre sekunder.
Det var en natt som måste ha känts som en evighet för alla inblandade. K och hennes kompisar som kommit för att hämta Inca vägrade lämna gården. Pappa kom, Bo kom och till slut kopplades polisen in. Polisen beslutade att Inca inte fick flyttas den natten och det bestämdes också att alla inblandade parter skulle träffas två dagar senare för att diskutera igenom vad som skulle göras.
Den 17 september vågade jag inte åka till skolan, varken vi eller stallägaren vågade lämna gården tom av rädsla för att Inca skulle hämtas under dagen. Stallägarna var tvugna att jobba, så jag och mamma tillbringade hela den dagen i stallet. Jag pendlade mellan soffan och hagen, livrädd att Inca skulle vara borta.
Den 17 september vågade jag inte åka till skolan, varken vi eller stallägaren vågade lämna gården tom av rädsla för att Inca skulle hämtas under dagen. Stallägarna var tvugna att jobba, så jag och mamma tillbringade hela den dagen i stallet. Jag pendlade mellan soffan och hagen, livrädd att Inca skulle vara borta.
Nästa dag kom, så även ett beslut. Inca lastades på en transport. Jag lämnade gråtandes över ett grimskaft, virade in mig i täcket som fortfarande var varmt efter att ha legat på Incas rygg en minut tidigare och stängde ute allt. Jag gömde mig under ett täcke hemma, fortfarande inlindad i Incas täcke. Min fina, fantastiska tjej var borta, för att aldrig återvända.
Vi är många parter som gjorde fel, så mycket som kunnats göra annorlunda så detta aldrig hade behövt hända. Än idag saknar jag denna fantastiska häst, som höll mig kvar på jorden och gjorde mig till världens lyckligaste tjej. Min fina Inca Gold med ett hjärta av renaste guld.
Loved you ones.
Love you still.
Always have.
Always will.
det är min tur, det är min tur. det är min tur nuuuuuu
Jag börjar sakta komma upp på fötter igen, eller jag börjar stå stadigt trots att liver stormar runt omkring mig. Det här blir bra, när det väl är över och jag landat igen. Det finns inga andra alternativ!
Ikväll gick jag och Bebbe Ljus i Alingsås. Det var regningt, kallt och blött, men så härligt! Det var fantastiskt att umgås med någon man känner så väl och har spenderat så många timmar med. Det blev med andra ord en sen kväll hem, men jag är trots det full av energi att fortsätta ta tag i allt som trasslat.
Life will be good, soon.
Ikväll kramade jag om min häst hårt, riktigt galet hårt. Jag är så glad att hon finns och ger mig energi. Att hon ger mig något värt att kämpa för.
Jag är också glad över Gretas ägare, att hon puschar, blir arg åt mig och bankar in en hel del vett när jag själv inte iktigt kommer till skott. Jag har fantastiska fd. lärare, som även de puschar och får mig att göra saker jag skjutit upp allt för länge. Det är mycket på gång nu och det är nu det kommer visas vilka som verkligen finns och ställer upp när livet krisar.
Baksmälla deluxe.
Jag är vaken, men huvudet dunkar som att jag var bakfull. Härlig känsla? Nej! Men den stämmer väl överrens med hur mitt psyke mår i alla fall. Jag har kraschat totalt, ligger och krälar på marken. Det kommer vara här jag får hitta min styrka, ta tag i livet och tam ig upp till toppen.
Jag har sovit som en klubbad säl inatt. Vaknade till när katterna hoppade ner, för de visste att jag behövde democh låg tryckta på mig tills jag somnat. sen vaknade jag till med ett ryck när mamma kom in för att pussa mig hejdå. Annars har jag sovit drömfritt, hårt och vaknat trött. Yes, det här ska väl lösa sig, även om det just nu ser tufft ut.
Min trygghet, min själ, min bästis, mitt allt.
ryck upp dig?
Min helg var fantastisk. En fristad och jag mådde bra. Jag hade hand om stallet och njöt av varje minut. Idag, två dyng senare, låter jag tårarna rinna, låter mig tröstas av mamma och inser hur allt rasat runt omkring mig. Det har rasat under en längre tid, jag har bara valt att blunda, knipa ihop ögonen hårt och förneka. Det fungerar inte längre. Allt i min omgivning är rivet till grunden och frågan är om jag har en grund stark nog att stå på? Det är nu det är dags att bevisa att mina ord är mer än bara ord, att jag verkligen menar det jag sagt så många gånger. Det här har pågått för länge, måttet är rågat och jag måste släppa taget.
Min bästa vän, om du visste vad som väntar.
