Jag kan inte sluta undra om det är jag som rider dåligt, Pärlan som är svårriden eller om det är en mix?
Eller om det helt enkelt är så att vi inte funkar ihop längre..

Gråten och frustrationen över att ridningen inte ville funka låg under ytan hela ridturen idag också. Dock lyckades jag hålla det någorlunda i schack och vi kom hem utan allt för mycket bråkande. Jag inser verkligen att sälja är rätt beslut, för ingen av oss mår bra av sånna här ridturer.

Allt jag önskar är att ridningen kunde gå tillbaka till samma lättja och glädje som det var förut. När lycka var en hon satte galoppen. Att spränga ljudvallen tillsammans, men jag har fått känna på annan typ av ridning. Vilket gör att den glädjen inte år att locka fram igen, tyvärr.
Jag önskar tiden gick att vrida tillbaka, även om jag innerst inne vet att jag var lika frustrerad på henne då. Fick samma utbrott på henne då. Levde med samma dåliga samvete då som nu, bara att jag inte orkar bära det längre..
Min fina, fina Busa.