Min älskling.
Jag har ingen anledning i världen att inte ta tag i mitt fotande! På datorn har jag Adobe Photoshop CS6, vilket är det bästa bildredigeringsprogrammet på marknaden. Bredvid mig ligger en Canon EOS 550D, med två objektiv. Jag är ägare till den kamera jag så länge trånade efter. Jag har människor som vill bli fotade och jag har en ryggsäck med massa kunskap. Jag har alla möjligheter i världen att följa min dröm och jag har ingen anlending att inte satsa på fotandet.
Pyzen fick agera modell för någon kväll sedan. Rent bildmässigt är den skitdålig, men jag ville testa att börja fota i RAW igen. Jag har inte haft möjlighet att jobba med RAW-bilder på min dator, så jag har helt enkelt fått låta den kunskapen "falla i glömskan" Nu har jag möjlighet att ta upp den ien och ja, då är det väl perfekt att utnyttja finast Py? Bilden togs mest för att Pyzen var så söt, så bakgrund och allt är kaos. Men, tar jag mig tiden och har lite tankar bakom mina bilder så kan jag bli riktigt bra!
"Datanörd? Hmmpf, inte alls! Jag bara råkade hamna här, med en dator framför mig! Kom inte och anklaga mig för något sånt."
Magknip och öm nacke. That's what I call life.
Ett gott skratt förlänger livet och jag är snart odödlig! I alla fall om väglaget tänker fortsätta vara på det här viset. Jag har lyckats gå ner på knä, i skogen, där isen var så gott som obefintlig, men där groparna var tydligare. Plus att jag var millimeter ifrån att drutta omkull precis bredvid bilen, vilket resulterade i att jag och Marita stod och asgarvade åt mig. Helt plötsligt var jag supervig ju!
Kvällen har spenderats framför datorn, där jag redigerat bilder till fina HanaBanana. För typ en evighet sedan var jag och fotade henne, plus hennes fina shettis Hönsetorps Everton. Äntligen tog jag tag i bilderna och rädda det lilla som gick. Skönt att kunna leverera ett mail med bilder, till en förhoppningsvis nöjd Hanna: :)
Två smakprov från de bilder jag mailade till Hanna.
Att växa, i sig själv, med sig själv.
"Det finns så mycket jag vill. Saker jag vill testa, men inte vågar. Jag är inte rädd för sakerna, utan för folks reaktion. Jag är rädd för att sticka ut från mängden, bli den alla viska om.
Jag är den som säger massa saker, men sen inte vågar göra det som jag säger, för jag är rädd för att behöva förklara varför jag gör som jag gör, när jag själv inte vet varför.
Jag vill pröva på massa saker, uppleva så mycket. Allt på en och samma gång. Jag har inte tålamod till att vänta, låta allting mogna fram. Det ska hända här och nu. Jag har inte tålamod att kämpa för något, kan inte vara riktigt nöjd med det jag faktiskt har. Jag vill ha så mycket mer. Jag vill vara bäst på det jag gör, annars känns det så onödigt. Jag jämför mig med alla andra, tycker att alla andra är så mycket bättre och kan aldrig se min egen potential. Se vad jag själv faktiskt kan, jag ser bara det jag inte kan. Jag vill att allt ska ske så fort, vill kunna på en gång, är inte redo att kämpa för något. Jag är svag, men ändå stark."
Tänk att det här är mina egna ord. Den 12/8 2009 printade jag ner detta i min mobil, för att sen skriva in det i min dåvarande blogg. Mina ord och jag minns hur skräckslagen jag var för livet då. Jag minns känslan bakom varje ord. Det är någonstans otroligt coolt att läsa dessa orden och titta på mitt liv idag.
Jag följer inte strömmen längre, jag har funnit min rot i världen. Jag gör det kag drömde om då, men som jag var livrädd för. Jag gör saker jag inte kan förklara, men jag gör det med glädje och stolthet, för jag ser resultat. Tålmodigt väntar jag ut resultaten, som jag vet kommer dyka upp. Ger jag tiden nu, kommer jag få tillbaka det imorgon. Jag jobbar inte för dagen, jag jobbar för morgondagen. Jag ser det jag själv gör, vad jag lyckas med och jag kämpar för det jag tror på och jag vägrar ge upp. Jag är stark, starkare än på länge!
Julklappslistan.
Julstrumpan innehöll en Hippson, en Bamse och en Marianne mix.
Sjalar från Emanuel och en mysig Pyjamas från mamma.
Massa Daim från Marita. Jag och mamma brast ut i gapskratt när jag öpnnade denna julklappen. Kan det vara så att någon känner till vad mina smaklökar går bananas över? hahahah!
Jil Johnson - A woman can change her mind, från mormor och morfis. Jill Johnson - Flirting with disaster (signerad) från Martin och Cina.
Sjalar från Emanuel och en mysig Pyjamas från mamma.
Bläckhjärta från "Tomten", Hungerspelen i CD-bok, från Emanuel, Mörk jord från Martin och Cina.
En hel hög med DVD-filmer från Coffe.
Massa Daim från Marita. Jag och mamma brast ut i gapskratt när jag öpnnade denna julklappen. Kan det vara så att någon känner till vad mina smaklökar går bananas över? hahahah!
Två brickor och en supersöt glaskatt från Mamma.
Jil Johnson - A woman can change her mind, från mormor och morfis. Jill Johnson - Flirting with disaster (signerad) från Martin och Cina.
Tre månaders abonnemang på Storytel, av Martin och Cina.
Jag fick även ett superfint halsband från Cina, som jag valt att inte ha med på bild.
Alla bilder är redigerade i Adobe Photoshop CS6, som jag fick med hem av Martin.! Jag är en otroligt glad tjej som sitter vid datorn just nu. Jag är så glad över allt som blivit mitt denna julen och jag är så glad över min familj!
Jag fick även ett superfint halsband från Cina, som jag valt att inte ha med på bild.
Alla bilder är redigerade i Adobe Photoshop CS6, som jag fick med hem av Martin.! Jag är en otroligt glad tjej som sitter vid datorn just nu. Jag är så glad över allt som blivit mitt denna julen och jag är så glad över min familj!
Jag ber på mina bara knän att få ha dig kvar.
Jag har haft en mysig jul, som spenderades i Sotckholm hos min moster och morbror. Jag är så glad att jag har dem! Det kommer komma ett bättreinlägg om min jul i eftermiddag/kväll.
Just nu sitter jag med en klump i magen. Imorgonbitti ringer jag åter igen till Distriktveterinärerna här i Vårgårda, packar in Pip i buren och kör dit. Hans hosta är inte bra och jag orolig. Min fina grabb, som borde studsa runt och vara pigg och full av liv, utan andningsproblem. Älskade grabben!
Bli frisk, älskade Pip.
Jag vore ingenting, utan din luft i mina lungor.
Jag kände mig som världens största fjolla när jag skulle lämna stallet idag. Tårarna var påväg att komma och helst ville jag bara gömma mig i Gretas box, hela natten. Är det de som kallas att älska sin häst? För, det var därför jag inte ville lämna. Jag vill vara kvar hos mitt fantastiska hjärtegryn. Jag älskar henne, så det gör ont!
Den bästa läraren finner du i din häst.
Idag har jag åter igen fått ta lärdom av min häst. Hon speglar mig själv och tvingar mig att lyssna på mig själv.
Jag var inne på att låta Greta vila och bara gå i hagen idag, men jag åker ju faktiskt bort på söndag så då måste jag ju göra något, sådeså. Kroppen var trött och blodsockret började dala, men jag skulle ju bara jobba med basicgrejer, så det skulle vara lugnt. Trodde jag ja.
Allting började bra, men kunde slutat i katastrof. Till att börja med var jag vaken och tydlig, men i takt med att mitt blodsocker skönk mer, så tappade jag fokus och mitt tålamod blev kortare. Det resulterade så klart i att Greta inte alls ville göra vad jag bad henne om, för jag bad inte om det på ett lugnt och tryggt sätt. Här någonstans insåg jag att jag borde sluta, eller ta mig samman. Jag orkade ta mig samman en kort stund, så vi kunde avsluta på ett bra sätt.
Vad kan vi lära oss av detta? Inte bara jag, utan hela hästvärlden och vanliga världen. När magkänslan säger att du inte borde, så borde du faktiskt inte! Lyssna och lita på det kropp och knopp säger till dig. Det är inte värt att ta de strider som startas pågrund av trötthet och/eller tålamodsbrist. Ta hellre en dag utan krav och bara mys i sådana fall, om du nu måste göra något. Det är okej att ändra sina planer!
Tack för allt du lär mig och för ditt tålamod som aldrig tycks taggo slut.
En resa, till det bättre.
Greta har lärt mig vikten av tålamod, eller hon håller på att lära mig. Hon visar mig ständigt och jämt att om jag bara håller mig lugn och fortsätter att fråga om samma sak, så lyssnar hon till slut. Hon behöver bara tid att känna efter, fundera och komma fram till att min fråga är vettig.
Detta är något jag har börjat få med mig i mitt vardagsliv. Jag är tjejen som kunnat explodera, till synes utan anledning. När blodsockret varit lågt har jag låtit det gå ut över folk i min omgivning. Jag har gjort så mycket dumt, för att jag inte orkat vänta ut. Vilket i slutänden gjort allting mycket värre.
Detta är något jag har börjat få med mig i mitt vardagsliv. Jag är tjejen som kunnat explodera, till synes utan anledning. När blodsockret varit lågt har jag låtit det gå ut över folk i min omgivning. Jag har gjort så mycket dumt, för att jag inte orkat vänta ut. Vilket i slutänden gjort allting mycket värre.
Idag sattes mitt tålamod på prov. En av hundarna i panget, låt oss kalla honom för M, hade fortfarande sin sele på sig. M kom i förra veckan och har varit väldigt, väldigt orolig. Man får inte komma nära, han skäller och han morrar. Han har hotat med att bita och ja, han har helt enkelt fått behålla selen på sig. Idag bestämde jag mig för att den skulle av och den skulle inte av via tvång utan M skulle vara med på noterna. Sagt och gjort. Jag satte mig i Ms bur och väntade, väntade och väntade. Efter 20 minuter hade jag en hund i mitt knä, som inte var det minsta rädd längre.
Mitt tålamod hade visat sig till sin fördel och jag vet att det inte är för sista gången. Jag är så glad för allt som Greta lär mig och den personliga utveckling jag får göra med henne!
Världens bästa lärare.!
Life is good.
Min dag har gått i ett, med allt ifrån joggingturer, till hundmys. Jag har varit privatchaufför och jag har slumrat i soffan. Jag har spenderat tid med min bästa vän Greta och jag har höngt med min fina vän Marita. Med andra ord har det varit en dag med hög livskvalité och jag mår sådär otroligt bra som alla förtjänar att göra.
Nu blir det cd-bok och sömn. Imorgon är det nya tag och jag ser fram emot det med spänning! (:
Den lilla människans stora makt.
I mina framtidsdrömmar har jag på ett eller annat sätt förändrat världen, eller en del av världen. Jag har på något sätt gjort världen till en lite bättre plats. I mina drömmar har jag gjort världen till en bättre plats, kanske inte för alla, men för någon.
Under den gångna veckan har jag lyssnat på Musikhjälpen så mycket jag kunnat, vilket betyder ca. 16h/dygn. Jag har tack vare detta fått mer förståelse för uttrycket "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något." För, det handlar inte om att ensam lyckas förändra världen, ingen kan klara det ensam. Men tillsammans klarar man mycket. Gör alla en liten del, kan det bli stora förändringar. Musikhjälpen lyckades få in 23 301 823 kronor. Slår man ut detta på varje människa i Sverige, blir det ca. 2,5kr/person. Det är inte mycket, men tillsammans blir det en stor summa!
Jag vill inte bli stor och känd, jag vill inte förändra världen genom att sticka ut näsan och hojta: "HÄR ÄR JAG!" Jag saknar det modet och lämnar därför det till andra. Nej, jag väljer att verka i det tysta och förändra världen på det lilla sättet.
Jag vill inte bli stor och känd, jag vill inte förändra världen genom att sticka ut näsan och hojta: "HÄR ÄR JAG!" Jag saknar det modet och lämnar därför det till andra. Nej, jag väljer att verka i det tysta och förändra världen på det lilla sättet.
Jag tror på att små handlingar i vardagen kan göra enorm skillnad. Att släppa före någon i matkön, att hålla upp dörren för någon annan, att le mot en främling jag möter på stan eller att ställa upp för någon som behöver det. Jag vet med mig att genom små, små steg, händer stora saker. Så, om vi börjar redan idag, kommer världen bli en bättre plats. En kan inte göra allt, men alla kan göra något.
Kvalitéetstid, en helt vanlig måndag.
Nu är jag helt mosig i hjärnan, efter en timmes kvalitéetstid med mig själv och en film. Jag har legat i bubbelbad och tittat på film. Hur mysigt som helst!
Vissa gånger behöver man en dag och pausa på, för att kunna komma tillbaka till livet med full energi. Efter den här helgen tyckte jag att jag förtjänade en lugn dag i soffan och i ett mysigt bad.
Det har varit tidiga morgnar, promenader på hala vägar, hundar att mata, stall att mocka och häst att motionera. Självklart har jag njutit när jag har fått göra allt det här, det är min frizon, men jag är helt sluta när jag kommer hem.
Vissa gånger behöver man en dag och pausa på, för att kunna komma tillbaka till livet med full energi. Efter den här helgen tyckte jag att jag förtjänade en lugn dag i soffan och i ett mysigt bad.
Det har varit tidiga morgnar, promenader på hala vägar, hundar att mata, stall att mocka och häst att motionera. Självklart har jag njutit när jag har fått göra allt det här, det är min frizon, men jag är helt sluta när jag kommer hem.
Vad har ni gjort en dag som idag?
T.v. Fina Flinga som höll mig sällskap igår.
T.h. Badrummet, redo för en trött Rebecka.
När mina ord blir stora.
Jag flög upp ur soffan precis.!
Jag kollade nämligen in på Linns blogg och hittade detta inlägget. Att mina ord blev publicerade i ett eget inlägg känns helt galet, men jag fick den reaktion jag önskade. Jag fick någon att tänka till en extra gång och vidga persepktivet lite, vilket alltid är bra för alla människor.
Jag vet att det är lätt att säga att det bara är att göra, men jag vet med mig att det inte är så lätt. Jag har många storslagna drömmar, men jag låter dem förbli just drömmar. Varför? För jag trivs bra med att vara lilla jag, som inte är i allas blickfång.
För jag vet att det är tufft att ha allas ögon på sig och låta andra människor dömma en. Jag vet också med mig att jag har inte den styrkan rent psykiskt, därför väljer jag mig att hålla mig i skymundan och låta andra glänsa. Fast, det känns otroligt häftigt att mina små ord hamnar i ett eget inlägg på Linns blogg. Woow, snacka om power!
För jag vet att det är tufft att ha allas ögon på sig och låta andra människor dömma en. Jag vet också med mig att jag har inte den styrkan rent psykiskt, därför väljer jag mig att hålla mig i skymundan och låta andra glänsa. Fast, det känns otroligt häftigt att mina små ord hamnar i ett eget inlägg på Linns blogg. Woow, snacka om power!
RebeckAladdin
Jag vet inte om ni har tänkt på det, men i så gott som varje header jag har gjort finns en bild på Aladdin med. Den ponny som är min själsfrände och klippa. För, trots att han avlivats finns han fortfarande här.
Aladdin var den som fick mig att ständigt fortsätta kämpa. Han var den som fick mig att ta mig upp ur sängen på morgonen, när jag helst ville gömma mig för världen. Han var min klippa, i ett otroligt stormigt hav.
När jag och mamma flyttade från pappa tog det exakt fyra veckor, innan Aladdin lämnade jordelivet. Han fanns kvar precis så länge att jag hann landa och börja komma tillbaka till livet. Han visste när hans tid var kommen.
Det jag kommer att berätta nu kommer säkert få några av er att rynka på näsan och undra vad jag drack till frukost. Men jag vet, från djupet av mitt hjärta, att varje ord är sant.
Aladdin finns kvar. Han vandrar bredvid mig, ständigt och jämnt. Han finns här, han stöttar mig och han bär mig om jag är påväg att falla. Han har inte lämnat mig, inte på riktigt. Hur vet jag? Jag har träffat honom.
Jag har vid ett flertal tillfällen känt hur han går vid min sida. Jag har sett hans mandelöron och jag har känt hans mule i min rygg. Han har stöttat min rygg, när jag varit för trött för att orka själv. Jag har känt och jag har sett. Med mina egna ögon har jag sett honom, med mina egna händer har jag känt honom. Detta gör att jag är säker. Min själsfrände finns fortfarande kvar.
Han finns här, för att skydda mig. När mitt liv krisar, då bär han mig, precis som han alltid har gjort. Han är min själsfrände, min skyddsängel och min bästa, bästa vän.
Jag har inte gråtit över att Aladdin avlivades, för jag visste att han inte skulle lämna mig. Jag vet, med säkerhet, att den dag jag dör, då väntar han på andra sidan. Då kommer jag sitta på hans rygg igen och vi kommer vara. På samma sätt som vi alltid varit. Jag vet, att jag aldrig är ensam, därför skräms jag inte av döden.
Jag har vid ett flertal tillfällen känt hur han går vid min sida. Jag har sett hans mandelöron och jag har känt hans mule i min rygg. Han har stöttat min rygg, när jag varit för trött för att orka själv. Jag har känt och jag har sett. Med mina egna ögon har jag sett honom, med mina egna händer har jag känt honom. Detta gör att jag är säker. Min själsfrände finns fortfarande kvar.
Han finns här, för att skydda mig. När mitt liv krisar, då bär han mig, precis som han alltid har gjort. Han är min själsfrände, min skyddsängel och min bästa, bästa vän.
Jag har inte gråtit över att Aladdin avlivades, för jag visste att han inte skulle lämna mig. Jag vet, med säkerhet, att den dag jag dör, då väntar han på andra sidan. Då kommer jag sitta på hans rygg igen och vi kommer vara. På samma sätt som vi alltid varit. Jag vet, att jag aldrig är ensam, därför skräms jag inte av döden.
Remake.
Bloggen har blivit uppdaterad, med ny bakgrund och en ny header. Helt plötsligt blev det så otroligt mycket mer liv och I like. Visst finns det grejer jag kunnat göra bättree i min header, men jag är trots allt väldigt nöjd!
Numer vågar jag testa och leka i PS, för att få fram ett resultat jag blir relativt nöjd med. Otrolig skillnad från någon av mina gamla headers. Hoppas ni är lika nöjda som jag är. Något ni funderar på, släng in en kommentar (:
Numer vågar jag testa och leka i PS, för att få fram ett resultat jag blir relativt nöjd med. Otrolig skillnad från någon av mina gamla headers. Hoppas ni är lika nöjda som jag är. Något ni funderar på, släng in en kommentar (:
En bild på finaste Morr får pryda detta inlägget. På tal om gammalt lixom.
Finaste Morr. :)
Allt klär en skönhet, eller på en skönhet blir allt vackert.
Efter att ha läst det här inlägget började mina tankar att snurra. Eller, tankar jag inte ens visste hade snurrat landade helt plötsligt.
Jag har bilder på mig och Greta, som jag inte kan se nog länge på. Jag har bilder på mig och Pärlan som jag inte kan få nog av. Jag har bilder på mig och Inca som sitter etsade på min näthinna. Jag har bilder på mig och Aladdin, som jag aldrig kommer glömma. Jag har bilder på mig och mig själv, som jag tycker är otroligt fina.
Dessa bilder kan jag sitta och titta på i timtal. Varför? Jag har inte vetat, men nu vet jag. Det är för att det är vacka bilder. Kanske inte rent bildmässigt, kanske inte rent motivmässigt, men är trots det vackra. Varför? Jo, för att min livsglädje lyser igenom. Min lycka är så stark, så den nästan går att ta på. Livet har varit på absoluta toppen och jag har varit hög, på livet, när bilderna har tagits. Enjoy!
Och du är helt frisk sa du?
Jag har precis gjort något som kan få människor att bli förbannade på mig. Eller nej, de kommer undra om jag har ett hjärnfel. Jag har precis tackat nej till ett jobb...
Jag undrar själv hur jag kan det, men jag hade inte klarat av jobbet i fråga. Det var ett jobb, som säljare, inga problem så långt. Men, det var ett jobb som säljare , i Norge. Jag vill inte flytta och jag vill absolut inte flytta till ett nytt land. Så, efter ett par dagars funderande tackade jag nu nej. Galet kanske och kanske en chans som aldrig dyker upp igen. Men, det blir bäst så här.
Finally!!!
Äntligen är det igång!!!!
Klockan 20:00 drog Musikhjälpen 2012 igång. Som jag väntat, längtat och väntat ännu mer. Musikhjälpen är ett arrangemang av Radiohjälpen, P3 och ev. något mer ställe. Äsch, ni får ta reda på mer fakta själva på musikhjalpen.se.
Jag kommer sitta bänkad framför radion, eller SVTplay under ne veckas tid. Tjoho! :D
Klockan 20:00 drog Musikhjälpen 2012 igång. Som jag väntat, längtat och väntat ännu mer. Musikhjälpen är ett arrangemang av Radiohjälpen, P3 och ev. något mer ställe. Äsch, ni får ta reda på mer fakta själva på musikhjalpen.se.
Jag kommer sitta bänkad framför radion, eller SVTplay under ne veckas tid. Tjoho! :D
Självinsikt, eller trångsynthet?
För ovanlighetens skull har jag inte en aning om hur jag ska formulera mig, för att få fram vad jag vill. Mina tankar svävar omkring och vill bli skrivna, men jag vet inte hur jag ska lyckas koppla ihop dem. Jag gör ett försök, det får bära eller brista.
Jag har, sakta men säkert, börja komma till självinsikt. Lära känna mig själv på en helt ny nivå och inse vad jag är bra och dålig på. Jag har börjat ta tag i det liv som är mitt och styra upp det till att bli så bra som möjligt.
Detta har lett till att jag funderar mer på hur människor i min omgivning agerar och kommunicerar. Jag börjar se styrkor och svagheter hos människor i min omgivning, styrkor och svagheter som jag tidigare blundat för.
Jag har människor i min omgivning, som anser sig vara stensäkra på vilka de är, som anser att de är så bra och har de bästa åsikter. Jag har människor i min omgivning som struntar i vilka de kör över, så länge det får det som de vill. Jag har människor i min omgiving, som puschar mig att agera och tycker jag är "långsam" medan de själv sitter i skiten. Jag har människor i min omgivning, som gnäller på andras agerande, medan de själva är i en liknande situation, utan att egera alls. Jag har människor i min omgivning som anser sig vara öppna för ny kunskap, men slutar lyssna på fort man försöker berätta. Jag har människor i min omgivning som tycker de är positiva, men vartannan mening är klagan. Jag har människro i min omgiving som aldrig lärt sig lyssna, på någon annan än sig själv. Jag har människor i min omgivning, som inte kan tänka sig att ästta sig in i hur någon annan har det, mår eller tänker.
Gemensamt för de ovannämnda är att de är så självsäkra och vet exakt vilka de är och hur man bör agera i en viss situation.
Min fundering är nu; är detta verkligen självinsikt? Kanske, men i sådana fall är det inte den självinsikt som jag söker. Jag vill, genom min självinsikt, lära känna mig själv och bli en så bra medmänniska som möjligt. Jag vill bli en glädjespridare, som sprudlar av energi. Jag vill vara öppen mot min omgivning, ta åt mig av de bra saker folk säger och skaka av mig det dåliga. Jag tror att människan är skapad för att leva positivt och för att vara god.
Jag kan inte avgöra om de människor jag har i min omgivning har kommit till självinsikt eller om de är trångsynta när det kommer till sig själva. Kanske blundar de för sina egna problem, för att det är lättare att styra andras? Kanske är de för rädda, för att våga möta sin egna demoner, sina egan tankar och rädslor. Kanske är de för rädda, för att lära känna sig själva?
"Umgås man inte automatiskt med sig själv när man är ensam?
"Umgås man inte automatiskt med sig själv när man är ensam?
Vissa gör det, men många försöker bara fly från sig själva istället för att stanna upp och säga hej till sig själv och sitta ner och bara vara med sig själv och, ja, eller något sånt.”
Konsten att vara Ela – Johanna Nilsson
Utan ord.
Right brain introvert: Dessa hästar ser ofta lugna ut på utsidan men det rör sig väldigt mycket inombords. Man kan se på små signaler att det är en RBI. De är ofta lydiga och snälla och ställer inte till besvär men blir de rädda eller oroliga så fryser de fast för att sedan explodera. De har ofta en orolig själ och behöver mycket trygghet. Typiska karakteristiska drag är spänd, tystlåten/lydig, misstänksam, tveksam, kan sparka vid rädsla, fryser fast för att sedan explodera, oberäknelig, blyg, har svårt för att tänka, okontaktbar.
Mina tårar är nära, kanske barnsligt, men helt plötsligt föll alla bitar på plats. Min flicka. Jag fick precis så mycket mer förståelse för henne och inser vilken liten sparv det är jag har att jobba med.
Negativitetens under.
För någon dag sedan var jag inne i en butik och lyssnade på ett samtal som pågick. Jag fascinerades av den ton som gick genom hela samtalet.
Kvinnan i fråga som jobbade i butiken var lite smått överlägsen, som det hon berättade skulle vara en självklarhet för alla, medan kunden som frågat om hjälp inte riktigt fick ihop det. Något mer som, för mig, blev väldigt tydligt, var det faktum att båda två talade med en negativ ton. De såg mer problem, än vad de såg möjligheter.
Vad samtalet handlar om har ingen betydelse i detta fallet, utan det jag vill belysa och betona är den ton och syn på livet så många har. Jag har inte tänkt på det innan, då jag varit en del i ekorrhjulet. Vi ser på livet, med en väldigt negavit klang. Många vill tro att de ser på livet positivt, men lyssna på dina egna ord och se vad du verkligen säger.
Jag vill tro att jag är positiv, men jag vet med mig att jag fortfarande ser negativt på vissa grejer. Jag vet också med mig, att jag ständigt blir bättre ohc bättre på att se positivt. Jag försöker se möjligheter, inte problem. Jag försöker vända ett problem till en möjlighet att finna en lösning.
Hur kommer det sig att så många ser livet genom ett negativt filter? Mina tankar är att vi tidigt får lära sig att man inte ska vara nöjd och skryta om sig själv, det är fel. Vi får tidigt lära oss att man inte ska ta plats, inte sticka ut, inte, inte, inte. Det blir så mycket negativt i vårt lärande, att vi inte får lära oss se positivt. Att lära om är en utmaning, är du villig att anta den?
Ibland ska turen vara på min sida.
Snacka om att ha flyt! Första december hittade jag en julkalender, som jag följt och deltagit i sedan dess. Ni kan hitta den här. Igår var jag som vanligt med och tävlade och lyckades vinna! Gissa hur glad jag blev när jag kolla min mejl i morses? Ni gissade rätt, superglad!
Mitt julrim var:
Om du hästens tillit vill få,
Bär du på en stadig grund stå.
Med en bunt bra tips,
Ni kommer bli ett team sådär visp.
Säkerheten kommer öka,
När du ny kunskap här kan söka.
Och min motivering var:
Ett ha en trygg häst är A och O när det gäller säkerhet. Att ha de rätta hjälpmedlen för att kunna träna upp både sig själv och hästen för att bli mer trygg är lika viktigt det. Hade jag för fyra månader
sedan haft en trygg häst, hade jag kunnat undslippa både operation och veckor i gips. Jag strävar efter en trygg, lugn häst men behöver alla tips jag kan få på vägen, för att jag och Greta ska bli ett så starkt team som möjligt, som litar på varandra i alla lägen.
Uppenbarligen gick detta hem och snart kommer en DVD med Toleransträning från Lisbeth Jonsson landa i min brevlåda. Glad tjej!
Ett ha en trygg häst är A och O när det gäller säkerhet. Att ha de rätta hjälpmedlen för att kunna träna upp både sig själv och hästen för att bli mer trygg är lika viktigt det. Hade jag för fyra månader
sedan haft en trygg häst, hade jag kunnat undslippa både operation och veckor i gips. Jag strävar efter en trygg, lugn häst men behöver alla tips jag kan få på vägen, för att jag och Greta ska bli ett så starkt team som möjligt, som litar på varandra i alla lägen.
Uppenbarligen gick detta hem och snart kommer en DVD med Toleransträning från Lisbeth Jonsson landa i min brevlåda. Glad tjej!
En helt ny värld.
Jag har inte sagt det rakt ut här, av rädsla för att inte lyckas. Nu är jag inte så orolig längre, för nu har jag kommit in i ett nytt mönster och fått struktur på mina planer. I arton dagar har jag lyckats med min plan och det tycker jag räknas som att ha fått in ett mönster. Vad är det jag snurrar om? Ni ska få svaret, jag lovar.
I oktober hittade jag en grupp på FB, en grupp om jag gick med i och funderade över innehållet. Just i oktober tog jag inte riktigt tag i vad som sades, men tankarna snurrade. Lagom i november startades en ny grupp upp och jag gick även med i denna. Nu började tankarna gro på riktigt och sakta, men säkert, la jag upp en plan. En plan som jag lyckats hålla än så länge.
Min klocka ringer klockan sju på morgonen, då drar jag mig upp ur sängen, tar på mig underställ och kläder, för att ta mig ut på en mPW/joggingtur/cykeltur eller liknande. Jag kommer hem, jag äter gröt och jag äter med max fyra timmars mellanrum. Jag ser även till att motionera en gång till/dag. Alltså, jag gör numer två pass/dag och äter nyttigare och mer strukturerat.
Hur kommer detta sig? Jo, jag hade accepterat hur jag ser ut, men inte varit nöjd. Tack vare en grupp på FB insåg jag att det faktiskt är upp till mig att bli nöjd med min kropp. Antingen agerar jag, eller så agerar jag inte. Tack vare massa puschande, stöttande, råd och tips är jag igång och tänker inte ge upp förens jag nått fram till de mål jag satt. Om det tar en månad, fem månader eller ett år, ja det åfr tiden utvisa. Jag vet att jag är på rätt väg i alla fall!
Baka, baka liten kaka.
Sista plåten med lussekatter står nu inne i ugnen och jag ska bara se till att jag inte glömmer den, innan jag kan lämna köket för ett tag.
Dagen har än så länge gått i bakandets tecken, eller mitt liv har gjort det sedan igårkväll. Det har bakats kolakakor, kardemummaskorpor, drömtårta, pepparkakor och lussekatter. Jag tänker inte låta det sluta där, utan jag har planer på lite mer bakande innan dagen är över.
Jag har även tänkt. ta mig iväg till simhallen och till Greta. Men, först ligger prio på att ta det lugnt en stund och samka ny energi
Vad har ni för er en vinterdag som denna? :)
Fnys, fnös. frust.
Det var en galet spänd Greta som hämtades i hagen idag och jag lyckades inte få spänningarna att släppa. Kanske 10% släppte efter mycket om och men, men jag är verkligen inte nöjd..
Kanske jag trots allt får vara det, nöjd alltså, med tanke på omständigheterna. Det var skymning, det var snålblåst, det var snö som yrde och det blev styltor i skorna. Kanske inte så konstigt att resultatet blev där efter..
Imorgon ska jag leta i sadelkammaren och hoppas hitta verktyg för att dra av skorna, för bort det ska dem. Jag rider inte, då finns det ingen anledning att ha skor på. Och om jag någon dag rider igen, ja då får jag se till att ha fått hovarna så starka att Greta klarar sig utan skor, så var det problemet löst. :)
Jag älskar dig, på ett sätt jag inte trodde var möjligt.
Jag har lagt ner ridningen. Nej, jag har inte lagt ner hästarna, men jag har lagt ner själva rid delen. Jag har en häst som tydligt visar att hon inte vill bli riden. Hur hon visar det kan jag inte förklara, men om jag lyssnar på henne berättar hon det klart och tydligt.
Idag hade jag en häst som lämnade maten i hagen, för att komma och möta mig. Jag hade en häst som följde mig när jag var ute och gick och framför allt så vågade hon, en kort stund, gå bredvid mig. Det går sakta men säkert framåt.
Hur jag har kommit hit har jag ingen aning om, vad jag egentligen gör vet jag inte. Jag känner och jag agerar. Jag försöker göra det som känns bäst för Greta, för att hon ska må bra och vilja umgås med mig. Någonstans verkar jag ha börjat komma på rätt spår, för även i läskiga situationer kommer Greta tillbaka till mig, för att jag ber henne. Trots att det är läskigt litar hon på att jag inte kommer låta det skada henne, vill jag tro i alla fall.
Det här är en läskig och spännande resa. Jag har ingen aning om var det kommer sluta, det enda jag vet är att jag inte vill att den ska sluta. Min bästa vän.
Här är ditt liv Rebecka.
Det känns som att jag inte gör något av vikt alss under mina dagar, eller snarare, det känns som att jag aldrig minns vad jag gör under mina dagar..
Jag är ute och går/cyklar/joggar två ggr/dag, jag matar katter, jag sitter vid datorn, jag är hos älskade Greta och jag försöker hitta ett jobb. Det är typ det jag gör och jag är uttråkad deluxe. Samtidigt som jag inte riktigt orkar at mig samman. Jag vill ha ett schema i mitt liv, jag har fått flyta runt tillräckligt länge nu. Jag vill ha något nytt att jobba med..
