Med fyra års perspektiv på livet.
Fyra år senare cyklar jag åter igen med min hästs foderhink hängandes på styret, till en hage en bra bit ifrån stallet. Fyra år senare flyttar jag runt samma hungriga Svettis, som med glädje snor min hästs mat. Fyra år senare väntar jag, åter igen, tålmodigt på att min häst ska äta upp sin mat.
Fyra år senare, med en mannan häst än sist och med en helt annan kunskap än sist. Fyra år har flutit förbi och jag kan ärligt säga att jag är chockad över allt som har hänt.
Att jag idag får stå här i hagen, med Greta som sällskap är för mig en enorm lycka. Att få andas, leva och bara vara med min bästa vän är mer än vad jag trodde var möjligt för fyra år sedan.
Need it.
Ikväll känns min lilla nittiosäng på tok för stor. Den känns för bred och för kall. Ikväll önskar jag att jag hade honom. Någon att putta på, att knuffas med, någon att knö på...
Ikväll önskar jag att jag hade någon att dela min säng med, inte katter, utan en människa. Jag önskar att det fanns någon att krama om, att hålla hårt.
