Att vara praktikant.
Vad jag har lagt märke till under min tid hos Sussie är praktikanter. Hur olika de är, inte bara som personer utan även hur de agerar. Jag har stött på allt från praktikanter som inte kan sitta still, utan ständigt vill ha nya uppgifter och tar sig an dessa med verklig glädje och entusiasm, oavsett uppgift. Jag har stött på praktikanter som vill ha nya uppgifter, men knappast gör uppgifterna (för det låter ju bra att be om en uppgift) Jag har stött på praktikanter som inte vill göra tråkiga saker (nej, för allt i livet är ju roligt?). Jag har även stött på praktikanter som helst inte gör något alls, som det inte går att sparka igång och som jag inte har en aning om hur jag ska agera gentemot.
Det jag fascineras mest över är de som helst inget vill göra. För, hos oss är det inget alternativ. Vi måste jobba, när vi är på jobbet. Varorna kör inte in sig själva, golvet tvättar inte sig självt och byxorna viker inte ihop sig själva. Jag förstår inte hur man kan med att komma till sin praktikplats och inget göra, inte anstränga sig eller engagera sig i det som görs. För mig är det fle, fel, fel. Det går inte ihop i mitt huvud.
Scooby dooby doooo.
Jag är och lär antagligen förbli, barnslig i många år till. Jag älskar scooby doo, kan ligga i timmar och titta på totally spies, se big time rush om och om igen eller se på Hannah Montana gång efter gång.
Trots att jag är nitton år sitter jag inte och tittar på Desperate Housewives, Sex and the cite eller andra typiska tnårsprogram. Jag är för barnslig. Ska jag titta på "riktigta" program blir det Kamie Oliver, Leila bakar, 112 på liv oc död eller något annat snarlikt.
Vart vill jag då komma med detta inlägg? Jag har inte den blekaste aning, haha.
Vad tittar ni helst på, på tv?
In och ut?
5,5 timme innan min kropp sakta började vakna ur dvalan. Jag är fortfarande delvis bortkopplad och vet inte riktigt vad som är upp och vad som är ner. Känns bra det här, eller kanske inte riktigt som det borde.
-
This is my life my friend.
Idag har det varit en bättre dag, trots att jag känt mig helt väck stundtals. Egentligen vill jag sova redan nu, men måste äta kvällsmat. Jag är med andra ord inne i en svacka, där kroppen ständigt skriker om sömn och hjärnan är i offline läge större av tiden. Så det kan gå.
Box tankar.
Grå har boxvila, med promenad någon gång/dag. Det är första dagen på 2 veckor och jag tycker synd om henne. Hon tycker även synd om sig själv och förstår inte varför hon står kvar i boxen när de andra går ut.
Hingstarna står inne större delen av dagarna, jämt, oavsett årstid, skada eller ej. Jag tycker inte synd om dem och dem tycker inte synd om sig själva. Dem accepterar sitt liv i box och vissa dagar kan de inte ens vara ute i hagen i fem minuter utan att vi tvingas ta in dem.
Men, vad är då skillnaden mellan Grå och Hingstarna? Varför tycker jag synd om Grå, men inte om Hingstarna som står i sina boxar. Konstigt och jag kan inte komma fram till ett vettigt svar. Någon annan som kan?
Jag ber om er hjälp.
http://www.blocket.se/ystad/Shetlandshingst_37891707.htm?ca=23_15&w=0
Tror du att ett klot som är runt vill ha gränser och länder?
Har ni någon gång gjort något som får er att stråla av glädje?
Hard work worker.
Imorgon är det tidig uppgång, fullspäckad morgon och massa jobb resten av dagen. Med andra ord, Sussie är inte hemma, utan på Jägersro med vår älskade lilla Grållefia. Denna gången är det lösa benbitar som skall tas bort, så vi slipper trassel med det i framtiden. Älskade lilla olycksfågeln. Ibland vill jag bara rulla in hela henne i bomull och hålla henne instängd i den box utan möjlighet till skada. <3
Dagens done.
Jag har legat på soffan, legat på soffan och legat på soffan idag. Det har blivit mycket tv, en film och nu har vi avslutat med allsång till så ska det låta. Mys på hög nivå tillsammans med mamma.
<3
reklam på morgonen, soffan mitt på dagen och nu ikväll har jag legat på soffan hos coffe med emanuel som sällskap. Mina fantastiska bröder, som jag aldrig klarat mig utan.
Har ni någon gång tänkt på vilka som står oss närmast? För mig är det några av de personer jag träffar minst (borträknat mamma) Det är coffe och emanuel. Jag träffar dem sällan, men jag vet att vad som än händer så finns dem där. Mina underbara syskon.
Jag vore ingenting, absolut ingenting, om ni inte fanns!
J'adore.
Numer blir det inte så ofta som han och jag tar en promenad i selen, men det turer vi tar är alltid lika uppskattade. Denna fantastiska katt som kommer så fort han hör ljudet av selen och aldrig vill gå in. Min fina, älskade skrutt.
Vi tog en promenad i snön nu ikväll. Pyzen hade svansen i vädret och nosade, nosade och nosade. Sötnosen.
it's my life.
Ikväll har jag legat med huvudet i mammas knä, tittat på film och gråtit lite till. För, ibland behöver tårkanalerna tömas på allt överflöd. Speciellt när Rebecka är övertrött och inte får koll på sina känslor.
Så, det är där ni finner mig. I en brant bergochdalbana mellan skratt och gråt. Och vet ni? För första gången, någonsin, tänker jag låta mitt liv skynda på i sin egen takt och jag tänker möta känslona. Behöver jag gråta, tänker jag faktiskt göra det.
Over and out.
-
"Bara de som riskerar att gå alltför långt kan möjligtvis finna hur långt man kan gå"
Jag älskar dig.
Nu har jag landat i soffan, på tv'n är det Jamie Olivet, bredvid mig sitter mamma och på klätterträdet ligger Pyzen. Hur mycket bättre kan livet vara?!
Jag kan sitta och titta på Pyzen i timmar. Han är så otroligt vacker, min grabb och gissa hur mycket jag älskar honom? Precis, helt rätt. Tre varv runt jorden och tillbaka igen. Den dagen vi tvingas avliva honom, då kommer tårarna spruta. Min fina grabb.
Glasklart.
Med Sussies uppmaningar i bakhuvudet låg jag i 70 så gott som hela sträckan hem. Det var en kö av irreterade trafikanter bakom mig, men jag vågade inte gasa mer. Usch och fy, var glada att ni inte satt bakom ratten på någon bil ikväll!
I don't know what's gonna happen, that's alright with me.
Men, jag trivs. Jag trivs så förbannat bra på mitt jobb! Jag har en grym chef, fantastiska hästar, härliga kunder, mysiga praktikanter och en hel värld av nya vägar framför mina fötter. Det vore en skam att inte ta tillvara på chanserna som kommer, även om kroppen är trött.
Så, jag tänker strax krypa ner i sängen, mysa till tusen och sova skönare än på länge!
.
Icke köttätande, ej vegetarian.
Jag har aldrig varit någon storätare av kött, men ätit när jag måste. Nu är det stopp med det. Jag tänker inte tvinga i mig fett, senigt, sliskigt, äckelsmakande kött. Köttfärs, funkar väl okej, men köttbitar blää!
Jag tänker leva på kyckling och fisk. Jag har aldrig gillat fisk, men börjar sakta men säkert tycka bättre om det och ja, jag äter hellre fisk än att jag äter kött som knappast går att tugga.
Tack för mig.
To win my love.
Det har varit mycket jobbande idag, men samtidigt inget alls. Det har varit vanligt stalljobb, plus att Mille skulle badas. Man måste vara snygg och fin när man ska till veterinären. Vi hoppas han inte visar någon hälta och är fin i alla benen, svaret får vi imorgon. :)
Min kväll avslutades på Max, tillsammans med Hanna the crazy (HanaBanana) Små barn är lätta att roa och jag är lättast av dem alla, yes! Tur att Hanna kan ta mig för den jag är och inser att jag nog aldrig kommer växa upp. För, visst vora livet tråkigt om man skulle ta allt så himla seriöst och aldrig få vara barnslig!
Myshästar och i-landsproblem.
Jag har inte viljan/erfarenheten att utbilda häst, annars hade kag fått göra det med Irma. Jag vågar inte sätta mig i samma situation som med Pärlan, därför tycker jag detä r bättre att Marita låter henne åka iväg. Istället tänker jag mysa, busa och pussa på Greta. Som förövrigt är mycket mer social/sällskaps sjuk än Irma. Plus på det!
Det blev dusch efter stallet, ofc. Men, i iskallt vatten. Var tusan tar allt varmvatten vägen när jag vill duscha?! Gaaaah! Så i-landsproblem, men jag vill duscha i varmt, skållhett vatten när jag duschar. Nejdå, i stället är det så kallt att jag inte ens kan stå med hela kroppen under vattnet, utan tvingas duscha en del i taget. Sjukt är det!
(Bildkälla)
Slänger in handduken.
Om en timme tänker jag sätta mig i bilen och rulla mot Irma. Där tänker jag ta det lugnt, njuta av stillheten och borsta så länge jag bara orkar. Om hjärnan är påkopplad ska jag försöka få med kameran, tänker inte lova något.
Vad har ni haft för er i helgen? :)
Ny start.
Skönt om er, simma lugnt och njut av dagen! Vi hörs igen ikväll, när jag förhoppningsvis börjar närma mig ett slut..
min filosofi.
Med stolthet i bakgrunden.
Fokusen har vissa gånger flugit iväg ått alla andra håll, men jag har trots allt kommit en bra bit påväg. Jag har en månad kvar att bokföra, sen kommer det svåra med att göra ett bokslut. Och framförallt, göra det rätt! Men, det ska nog gå. Jag tänker inte ge upp, nu kör vi enda in i kaklet!
Eller, inte ikväll. För, nu är jag nöjd med vad jag åstadkommit och man ska väl sluta när det är som roligast? Alltså lägger jag ihop böckerna för ikväll, kryper upp i soffan och sittar på tv'n en stund, innan jag förflyttar mig till sängen.
Jag är stolt över mig själv, som snart tagit mig igenom min första kurs på högskolan, samtidigt som jag jobbat förfullt vid sidan av. Det är vilja och kämparglöd i mina ögon.
Debet, kredit, kudnfodring, leverantörsskuld. You name it, I bokför it.
Efter en trött morgon kom jag i alla fall igång med tentan. Nu tar jag en kort paus och om tio minuter är jag igång igen.
Jag har fått ordning på den ingående balansen och startat upp företaget i visma. Med andra ord, jag är på G. Nu ska jag börja ta hand om alla verifikationer och andra siffor. Ååååh, det ska bli så roligt! Den mesta av stressen har börjat släppa. Fick typ hjärtinfarkt innan jag läst igenom papprerna ordentligt, haha. Men, nu börjar sifferhjärnan ta över. Me like.
Har precis pratat med mamma i telefon. Hon tar en sväng in till pressbyrån och köper spotify premium åt mig. Det funkar inte att köpa via internet för mig, surt men sant. Så, nu kan jag ha på musik hela helgen, utan att bli ledsen.
Känns som en härlig tentahelg, i ett roligt ämn,em ed bra musik och positiva vibbar. Kan inte bli mycket bättre!
Såhär lever jag helgen. Papper, pennor, dator och te är mina bästa vänner.
Glad fröken.
Jag läser onödiga bloggar, för att jag inte orkar borsta tänderna och sova. Jag tittar runt på massa bilder på bdb (nej, jag orkar inte kalla det dayviews) av exakt samma anledning som innan. Torsdagar är en av de värsta dagarna på veckan. Tåv timmar extra på jobbet, bäcksvart när man kommer hem och man måste sova på en gång.
Hallå muntergök, vad sägs om lite sömn? Sounds good!
Sa du nybakad student?
På fredag är jag ledig från jobbet, för att tillbringa hela dagen och resterande av helgen i böckernas och siffrornas värld. Då sitter jag och skriver hemtanta. Den, förhoppningsvis, sista hemtentan. Skulle jag dra på mig en omtenta blir det ju nästsista som jag gör i helgen.
Men, jag tog ju studenten i våras och nu jobbar jag, varför ska jag då skriva en hemtenta? Svaret är relativt enkelt, jag pluggar på distans.
När jag gick sista terminen på gymnasiet började jag även jobba mycket uppe hos Sussie. Ca.3 eftermiddagar i veckan, vissa veckor var jag nästan mer hos Sussie än i skolan. Då vaknade också mitt intresse för ekonomi, bokföring och marknadsföring. Jag orkade inte hoppa på en full utbildning, men sökte företagsekonomi som ensam kurs via högskolan väst och jag kom in.
Så, terminen som har varit har jag läst företagsekonomi på distans. Jag har pluggat framför datorn på helgerna och jobbet på vardagarna. En kombination som fungerat bra för mig, men som de två sista veckorna innan jul drog sista krafterna. Nu längtar jag till hemtentan är över och jag kan ägna mer tid åt kompisar och mindre tid åt plugg.
Kommer jag ha någon utbildning efter denna kursen då? Svaret är väl nej, men jag kommer ha kunskap i att driva företag rent ekonomiskt och hur man bokför, med mig. Kanske jag spinner vidare på det längre fram, men nu i vår ska jag njuta av livet som student och inte öppna en enda bok som har med plugg att göra!
Bara du hindrar dig själv.
Jag börjar sakat, sakta inse att det handlar inte om hur mycket jag jobbar, utan det handlar om vad jag prioriterar. Denna veckan har jag besökt min frizon i 1,5timme, byggt klätterträd till katterna, fikat med bästa tjejerna på stan, plockat undan på rummet och varit på grönt kort kurs.
Tidigare veckor hade jag inte gjort något av detta. Jo, grönt kort kursen, men resten hade jag inte orkat med. Vad är då skillnaden? Min inställning! Jag var supertrött i bilen till frizonen, men väl där tillät jag mig att njuta, ta det lugnt och fylla på energin. Med tjejerna njöt jag och sög åt mig energi. Kursen idag kanske inte går under energi-kategorin, men det är en bra grej att bära med sig.
Med andra ord, genom att ändra min attityd gentemot dessa grejer har det blivit enkelt. Det är alltså jag som sätter upp mina egna begränsingar och jag kan lova att jag kommer ramla tillbaka och inte orka grejer, men jag kommer bära med mig vetskapen om att bara jag begränsar mig. För, genom tanken ändrar man känslan, som i sin tur påverkar handlingen. Så coolt!
En vanligt dag.
Vi har "nytt" kassasystem. Vi har haft det i typ 2 år, men inte hunnit köra in alla varor från gamla kassasystemet till det nya. Så nu har vi börjat ta tag i täckena. Det blir mycket bärande fram och tillbaka, knapprande på dator och siffror som snurrar runt. Tänk den dag vi kört in sista gejen. Fatta hur skönt. Då ska det firas!
(Bildkälla)
Såhär ser det ut där jag jobbar dagarna i ända. Det är faktiskt ganska spännande, sjuk som jag är. Man får en helt annan syn på butikslivet och inser att det inte är lika glamouröst som man tror från början. Det handlar inte bara om att sitta på en stol och vänta på kunderna. För, varorna kör inte in sig själv, hyllorna städar inte sig själv och dammsugaren dammsuger inte golvet utan hjälp. Det är ständigt saker på G och rörelse. Roligt, roligt!
-
me love.
Spikmattan ska läggas på plats, skärmen dimmas ner och cd-boken startas. Vi, vi hörs imorgon, för nu tänker jag ta mig in i drömmarnas värld.
(Egentligen skulle det vara en bild på mig och tjejerna här, men dem ligger på den externa)
life is life.
jag är trött och slö. Vill sova och ska strax göra det också. Dock tänkte jag dela med mig av två bilder, som sammanfattar min dag otroligt bra.
Jag hamnade på Franz rygg och njöt av varje minut. Den hästen alltså! Woow.
Jag kom hem och byggde ihop det nya klätterträdet. Lycklig Pyzen!
Det är okej!
14 år gammal, med tryggheten i knivarna, skorporna och blodet. Gömd bakom det mörka håret, det hårda sminket och den höga musiken.
Jag var den där typiska tjejen som mådde dåligt. Som skar sig, som hade otroliga komplex över kroppen, som bara skrek efter hjälp. Jag vet inte hur många som såg, hur många som vågade och ville se. Jag vet bara att jag till slut inte orkade mer. Jag orkade inte med allt mörker och jag orkade inte gömma mig längre.
14 år gammal, livrädd för folks tankar om mig. 14 år gammal och jag började tillåta mig själv att må dåligt och framför allt, be om hjälp.
Vad vill jag få fram av texten och bilden? I vår vardag är det så tabu att må dåligt, att skära sig, att svälta sig. Man ska vara glad, le vid rätt tidpunkt, skratta åt de rätta skämten och följa strömmen. Vad man än gör så är det inte okej att vissa sitt "illamående" För, vi i Sverige har det ju så bra. Speciellt om båda föräldrarna lever och om man har syskon och ett intresse man brinner för. Då finns det ju ingen anledning att må dåligt, då har man ingen rätt att ätas upp inifrån.
För, om man mår psykiskt dåligt känns det som att små, små demoner har flyttat in i huvuet och talar om hur dålig man är, hur lite man duger till och hur mycket bättre alla andra är. De berättar också att man inte har någon rätt att ta plats, ingen rätt att må bra, men heller ingen rätt att må dåligt.
Jag kan lova er att det finn tusen och åter tusentals flickor och pojkar runt om i skolorna som mår precis som jag mådde, eller ännu värre. Ungdomar som inte tillåts att känna eller be om hjälp, för det är inte okej att må dåligt.
Men, nu ska jag berätta något för er! Det är mer än OKEJ att känna! Det är fullständigt okej att känna tunga känslor, att inte vara på topp, att se allt mörkt. DET ÄR OKEJ!
För, först när man accepterar att man mår dåligt, när man själv anser att det är okej. Först då kan du finna hjälpen. Först när du låter smärtan få kännas, först då kan du förmedla till andra. DET ÄR OKEJ ATT KÄNNA! Det är OKEJ att vara en levande människa med känslor som man inte kan hantera. Det är OKEJ att leva i det mörkt gråa, om du tillåter dig själv, accepterar och ber om hjälp.
För, det är inte okej att bli fast i det mörkt gråa och låta det bli helsvart och se självmord som utvägen. Tillåt dig själv att känna innan det. Tillåt dig själv att vara mänsklig. Det är okej.
always
farväl.
Tillbaka i tiden.
För första gången på ett och ett halvt år öppnade jag den röda ryktboxen. Den med alla Pärlans borstar. Den osm legat undangömd så, så länge.
Alla borstar är grundligt rentvättade med grönsåpa, salt och vatten. Trots det, trots all min noggranhet, sitter en del Pärlanspäls kvar bland borststråna. Torts min otroligt noggranhet finns Pärlanlukten kvar mellan borsten. Jag hamnade i en konstig känslobubbla och jag vet inte vad jag egentligen känner. Jag saknar, men vill aldrig tillbaka. Jag trodde inte det fanns särskillt mycket kvar av henne, mer än flätan i min plånbok. Tänk, så fel jag hade.
Finaste bus. Bilderna på dig gör ont. Minnena av dig ondare. Fina vännen.
hemma igen.
I eftermiddag ska jag dra in till den stora staden Alingsås och titta på bio. Det blir Simon och Ekarna, så håll tummarna för att det är en bra film. Ska man lita på trailern så är den väldigt bra.
Vad har ni för planer för dagen?
sanningen.
"Here is the truth about the truth, it hurts.
So we lie."Bättre sent än aldrig.
Äppelmos till de hungriga.
Haha, jag är så väck att jag inte ens får ihop vad jag ska skriva här. Känns osm en bra förutsättning.
Jag har på spotify och lyssnar på en av världens skönaste listor. Är du född på 90-talet och känner för lite nostalgi? Tveka inte att klicka in och lyssna. I promise, du kommer inte bli besviken!
Girls night in.
Igår kväll och natt hade jag mina fantastiska tjejer här hemma! Vi saknade Amanda, men annars var gänget samlat på nytt. För första gången sedan studenten och det var way to long tima ago. Så, på tisdag är det bokat igen och yes, jag längtar!
Det blev prata, taco, film, godiso ch massa mer prat. Jag älskar mina tjejer och fattar inte var de varit i alla tidigare år. Jag gör vad os helst för att få behålla dem i mitt liv, i promise!
Nu ska jag dyka ner i den sista helgen med föreläsningar. Nästa helg skriver jag tenta, sen är jag färdig med plugget. Ska bli skönt, men sorgligt på samma gång. Nej, dags att samla ihop mig. I eftermiddag tänkte jag fixa med lite tidsinställda samt lite andra inlägg åt er. Vem vet, kanske blir något riktigti ntressant? Beror på vad min hjärna orkar med ;)
Bildkälla
Mysmorgon i stallet.
Helt utan stress och mys på hög nivå strosade jag runt i stallet, jobbade i min egen takt och vips var jag uppenbarligen färdig. Med tanke på att det är röd dag idag, så är butiken stängd. Sussie hade inte dykt upp, så jag bestämde mig för att dra mig hemåt.
Nu har jag landat i ett nystädat rum. Dags för lunch och sen en fotorunda med musik i öronen. Hur härligt låter inte det i detta fina väder?!
...
"even an angel can end up falling"
onödigt dravel.
Imorgon är det röd dag, imorgon har vi stängt butiken och imorgon kommer tjejerna hit på kvällen .Tagga tusen och yes, jag tänker njuta av varje minut!
Får bli en bild från studenten, för det är enda jag orkar leta upp där alla tjejerna är med ;)
true.
Frivillig smärta.
Jag känner för att tatuera mig igen.. Har jag "Ponnyn" tatuerat på handleden, men jag är suger på något mer. Jag vet inte vad, har inte en susning om var eller något annat man borde veta. Men, jag vill i all fall tatuer amig igen och det snart ;)
Ponnypublikens rättigheter?
Det var en tjej inne och tävlade sin relativt nya ponny. Förra ägaren stod och coatchade vid sidan. Ritten gick i en faslig hastighet och jag personligen fick känslan av att tjejen inte riktigt hade kontroll över sin ponny. Förra ägaren sa då till tjejen att utgå, vilket hon även gjorde.
Jag hör då hur någon på läktaren sägger "Utgå? Hästen hoppade ju. Mesigt" Det var kanske inte dessa ord som användes, men innebörden var den samme.
Jag, som varit på en del tävlingar med Sussie och sett hur det ser ut där, tycker det var ett klokt beslut att utgå. För, i slutändan kommer varken ponny eller ryttare vinna på att det går för fort och ponnyn tvingas fläka sig över hindrena och tar sig över på ren tur.
Näste ekipage hoppade sin runda och ponnyn såg ganska spänd, nervös och grön ut. Ryttaren valde att galoppera ponnyn i lätt sits, då den studasde runt lite. Klokt beslut, då det stör hästen så lite som möjligt. Samma person som kommenterat föregående ryttare kläcker ur sig "Men sitt ner i sadeln då!"
Vad gör att vi som inte sitter på hästryggen har ätt att trycka ner de som gör sin runda? Vem ger oss den rättigheten? Ska man som tävlingsekipage behöva starta med en klump i magen, av rädsla för att någon ska döma ut mitt sätt att rida? Vem är det egentligen som känner sin ponny, ryttaren eller folk i publiken och vem har då rätt att fatta beslut om hur hästen/ponnyn bör ridas?
Nej, tacka veta jag storhäst-tävlingar, med vettiga deltagare.
on, off, on, off, on, off.
På spotify sjunger melissa horn, i vardagsrummet sitter mamma och tv'n, i korgen ligger pyzen, i datastolen finner ni mig.
Jag har tusen grejer jag borde göra, men jag orkar inte. Jag är totoalt avslappnad, trott och off. Det är intensiva dagar, ständugt och jag hinner inte alltid ladda om batterierna som jag vill. Men, jag skulle inte vilja byta bort mitt jobb. Inte än i alla fall.
Idag stod jag för motionen av Mille. Sussie behövde trimma igenom Franz ordentligt och innan hon kunde sitta upp var vi tvugna att fixa massa andra grejer. Så, jag och Mille skrittade ute i ca. minuter. Jag tränade min allt för dåliga balans och vips kände jagg nu, nu kan vad som helst hända för jag sitter där jag sitter. Det var häftigt att känna och veta vilken känsla jag ska sträva efter i resterande ridning. Det är verkligen roligt att få chanser att känna sig fram, på så fina hästar :)
Något att vara stolt över?
"Jag kunde inte gå på nyår, för att jag var så full"
För mig är det inget att vara stolt över. Jag tycker det är tragiskt att man inte har sån koll att man vet hur mycket klarar av att dricka. Jag förstår inte heller tjusningen i att tappa kontrollen så brutalt. Jag kan heller inte förstå hur man frivilligt utsätter sig för bakyllan dagen efter. Vad få någon ut av det?
Kanske är det mitt kontollbehov som sätter stopp för mig. Jag avskyr att tappa kontrollen. Men, jag tror inte det. Kanske är det alla jag träffat på fyllan som sätter stopp för mig? Men, jag det faktiskt inte det heller. Kan någon förklara, varför man vill bli så full att man spyr, inte kan stå på benen, inte minns vad man gjort och inte vet vad som är rätt och fel?
Bildkälla
Fångad av en stormvind.
Jag vaknade med ett ryck inatt. Det tjöt i ventileringen och fönsterrutorna nästan skallrade. Jävlar vad det blåste! Helt, helt sjukt. Om det skulle blåst så mycket nu hade jag tvivlat på om jag ens vågat sätta mig i bilen till jobbet. Förstår ni då hur galet mycket det blåste!
Nej, nu ska jag äta upp min frukost, ta på mig sista kläderna och packa mig iväg. Vi hörs senare ikväll :)
-
I miss my baby.
Det känns tomt, otroligt tomt. Min fina vän är kvar på jobbet. Helt död, svart och utelämnad. Den ligger på databordet och jag tänkte mitt på dan "Jag kommer glömma den"
Självklart är det min urladdade mobil jag pratar om! Smidigt, då jag är helt bortkopplad från omvärlden, eller från mamma och folk utan internet. Känns tomt, menmen.
Jag känner mig sådär duktigt, som börjar skriva en lista på grejer jag vill blogga om. saker jag vill dela med mig av till omvärlden. Om det verkligen blir något lär vi märka, men det är väl tanken som räknas?
Nu känns det som jag babblat nog, så jag lämnar er till ert öde. ;)
Såhär fint och rörigt är migg skrivbord på datorn just nu.
i want candy?
NU har jag landat på riktigt. Mat är fixad tills imorgon, tr är utskrivet inför imorgonkväll, jag är duschad och jag har pluggat. Jag har även klappat lite på sötast Pipson som är kelsjuk, som alltid.
Man kan ju undra hur en vanlig dag för mig ser ut egentligen. För, vad gör egentligen en hästskötare i ett litet stall som Stall SB? Jag börjar halv nio och om Sussie inte hunnit ut så börjar jag och Andreas ta ut hästar i inackorderingsstallet, sen fortsätter vi i vårt eget. Här någon gång brukar Sussie dyka upp, då görs första hästen iordning för ridning. När Sussie kommit iväg är det dags att hugga i och mocka boxar så spånet yr, haha.
Efter en timma ska häst nummer två vara färdig och helst alla boxar mockade (händer dock sällan) Medan jag fixar hästar hit och dit fortsätter Andreas mocka och skulle det vara färdigt fixas vattenhinkarna till de som har i boxen, höpåsar packas och stallgången sopas.
Har Sussie ridit effektivt hinns ibland en tredje häst med och då ska det vara färdig efter ytterligare en timme. När hästarna kommer ner till stallet efter ridning ska ben skrubbas, pälsar borstas och hovar smörjas, om det inte är fint väder så hingstarna ska ut någon timme i hagen.
När alla hästar som ska ridas är färdiga putsas det träns, sadelgjordar och förbygel. Det kastas ut hö i hagarna, ev får de komma in och äta lunch om vädret inte tillåter utevistelse. Vissa dagar tas det in helt vid ca. tjugo i tolv. Då spolas ben, smörjs mugg (som ena hästen dragit på sig) lindas ben som behövs, tas av täcken och borstas päls där det behövs.
Vid tolv drar butiksjobbet igång. Där är det inkörning av varor, hjälpa kunder, städa, fixa, beställa varor m.m som gäller. Även en del stalljobb under butikstiden.
Det är verkligen ett omväxlande jobb, som består av så mycket. Ena dagen kan jag sitta till hästryggen och få en genomkörare av Sussie, nästa dag skrittar jag lugnt runt travbana, för att en tredje dag knappt ens fixa en häst. Allt beroende på vad som måste göras just den dagen.
Utsikten från bakdörren till stallet. En av hagarna, där just nu två treåringar spatserar runt i leran.
Syster sol
Med ni väntar på att jag ska dyka upp med lite vettiga grejer kan ni gott lyssnar på:
i will be back.
Vem är jag, vem vill jag vara, varför gör jag inget åt det.
Jag kan inte låta bli att undra var denna jag har tagit vägen. Varför jag inte har en egen åsikt längre, varför jag dansar efter någon annans pipa och varför jag inte gör något åt det. Åååh, det stör mig något så otroligt!
More sleep to the people.
Med andra ord, jag vaknade vid halv ett, kände att jag vill sova mer men kände också att jag sovit sååååååååå många timmar att jag borde försovit mig. Efter en kort stund insåg jag att min dator fortfarande stod på (somnar till cd-bok) och då kopplade hjärnan att klockan faktiskt inte kan vara för mycket. Och minsan, den var bara halv ett, tjoho!!!!!!
Nu, fixa mat till idag, sen sätta mig i bilen och styra nosen mot jobb.
booom, it's your life.
"när det handlar om barn har vi rätt att ta nåns parti"
"har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av"
"så mycket kan göra och borde och vill men mitt i allt ska man räcka till"
Kalleske Clarry's och Illussion
Borstade och myste med dessa två skönheter. Clara är en riktigt liten nyfiken, men försiktigt dam. Det märks att hon är sto! Jag som är van vid hingstarna och hingstfölen hos Sussie (och Bee som beter sig som hon vore hingst) tyckte det var otroligt mysigt att stå i boxen, med en bebismule som snusade på benen, på jackan och i nacken. Åååh, gissa om jag tänker återvända?!
Irma och Clara, när Clara bara var några timmar gammal. Sötnosarna.
Spin around, round, round.
På jobbet satt jag på Carus och jobbade honom lite. Eller jobba och jobba, jag mest njöt av att sitta på hästryggen och försökte hitta balans, som jag har så otroligt svårt för. Låt mig sammanfatta min jobbdag som ett virrvarr av tankar, känslor, dåtid, framtid och nutid. Jag har inte en aning om vad jag vill göra.
2012s nya stil?
Ny dag, ny månad, nytt år, nu header.
Tyckte jag varit fast i samma gamla header länge nog. Pärlan är inte med mig i tankarn lika ofta, inte heller tantan. Därför kändes de för gammalt och egentligen var jag inte nöjd med den förra innan heller. Men nu, nu känns det mer som mig. Får väl se om jag förändrar mig snart igen, eller är fast med denna lika länge ;)
We have our heading.
Däckad i soffan, med en huvudvärk som heter duga. Nej, inte av baksmälla men av trötthet. Jag tar varje chans jag får att faktiskt ta det helt lugnt och jag njuter av att ha mamma bredvid mig som stickar och en film som står på, på tv'n.
Imorgon drar jag igång och jobbar, precis som vanligt. Men, jag avslutar kvällen hos fantastiska Marita och klappar och borstar på fina Irmisen. Som sagt, i år tänker jag ta tillvara på chanserna jag får och detta är minst sagt ett sånt tillfälle!
