Jag och Greta jobbar med en helt ny fas nu. Jag håller på att lära mig att läsa henne så mycket bättre! Jag vill lära mig att gå in i hagen och på en gång kunna se vilket humör hon är på, för att utifrån det kunna forma ett träningspass. Detta är något som är nytt för mig, då jag ännu tycker det är mindre lätt. Jag vet att med tid kommer jag lära känna ett helt nytt plan av Greta och hon kommer våga visa mig fler sidor. Det här är så spännande!

 

Hur gör jag då för att lära mig? Jag stannar upp, tar ett steg tillbaka och ser hur Greta reagerar. Vänder hon bort huvudet när jag kommer? Ja, det gör hon i många fall. Okej, då är det ett tecken på att hon inte vill ha mig nära, eller att jag kommer inklampandes på hennes yta.
Hur kan jag förändra det? Jag stannar upp och backar, ändrar min position, min energi och mitt humör. Jag funderar över vad vi gjorde igår. Gjorde jag något som inte visade henne respekt? Klampade jag in i hennes sfär då och bevisade jag att jag inte var att lita på då? Eller är det så att Greta idag är trött och inte vill göra någonting? Hon kanske vill vara kvar i hagen och bara vila?

Igår låg Greta och sov när jag kom. I vanliga fall hade jag klampat fram och satt mig nära henne, vilket jag innerst inne vet att hon ogillar. Greta vill ha sitt utrymme, annars stänger hon ner. Så, igår gick jag fram till flocken som vaktade, hälsade på dem och satte mig ungefär fyra meter ifrån Greta. resultat; Greta låg kvar och sov och en stund senare la sig häst nummer två för att sova.

 

Här är dött som i graven, men jag lever för fullt.

Här hemma packas och fixas det, nu är det bara ett par få dagar kvar tills mamma flyttar. Det är vemodigt, men ska samtidigt bli skönt. Mamma flyttar till Vänersborg och jag blir kvar i vår lägenhet, i alla fall ett par månader. Min nya lägenhet håller på att renoveras och senaste inflyttningsdatum är 1 december, 2013. Jag kommer bo på andra våning, men har utgång direkt till trädgården. Jag kommer bo ensam ett bra tag, tills undervåningen renoverats, Jag kommer ha skog intill huset och nästa sommar kommer en fröken fux beta utanför mitt vardagsrumsfönster. Min lägenhet har alltid jag någonsin drömt om och så snart jag hade lyckats sätta ord på vad jag verkligen önskade mig, så föll alla bitar på plats.

 

Jag skulle kunna berätta så mycket om det ställe jag ska flytta till, men jag väljer att vara tyst ett tag till. Jag vill att det ska ha hänt mer i renoveringen, innan jag vågar berätta mer för er. Jag kan i alla fall säga så mycket som att det här är en del av paradiset! Det kommer bli en otroligt vacker och rofylld plats, för såväl människa som djur. :)

I fredags las annonsen ut och idag flyttad min Prins. Numer bor ingen Jester W på Sotlanda Gård längre. Från och med några timmar tillbaka bor han i Nyköping, på en gård där. Han visade sig från sin absolut bästa sida när han visades och jag är så stolt över honom! Han gick på transporten utan problem och har skött sig hela resan upp. Min älskade grabb, jag vet att han kommer bli så bra när han väl får ryttare på ryggen. Min lille sparv blir mer och mer en svan.

 

Vakna efter sju timmar sömn, ligga i solen, bada, åka inlines, knåpa ihop annons på häst, mysa med välrdens bästa katt och lyssna musik. Life is good and i'm alive.

 

Jag samlar energi för att jobba stängning, 19-02. Förhoppningsvis är det en lugn kväll, vilket betyder att vi faktiskt är färdiga till två. Annars lär det vara en trött Rebecka som tar sig till jobbet imorgon..

För, just nu snurrar mina tankar kring jobbet och de tider jag ska vara där. Jag får anpassa mitt liv efter mitt jobb. Vilket iofs är ett medvetet val, för jag vill ha lön på kontot den 25:e. Men, jag fortsätter drömma mig bort. Jag drömmer mig bort till migg egna stall och den verksamhet jag kickar igång där. Jag vet att jag en dag kommer ha min verksamhet, jag vet ine när och hur, men jag vet ATT. Och det är de som är det vesentliga!

 

Jag har promenarat i skogen, gått vilse och hittat rätt igen. Jag har delat säng med fina bruna, jag har delat kakor med bästa Bebbe och pratat bort flera timmar. Vi har pratat om sånt där som jag bara kan dela med henne, för jag vet att hon inte dömmer. Min fina vän, som jag kan vara hur självsäker och kaxig som helst med, utan att bli dryg.

 

Jag har legat i solen och läst på engelska och blivit smekt av vindens kalla vindar. Jag har lett åt de bruna och svarta, fått hjärtat i halsgropen för att de varit borta och känt mig lycklig när de återvänt.

 

Med trötta axlar och ett ont huvud sitter j i soffan med mysiga byxor och samlar energi inför lite jobb. Mitt liv är så bra, som det borde vara och jag är lycklig för det.

 

Jag vet att jag är på rätt väg i mitt hästtänk, när Greta frivilligt följer mig ut ur hagen och inte vill gå tillbaka in igen. Detta trots att jag "red" henne igår.

 

Greta är en sådan häst som gärna stannar kvar i sin flock, att umgås med matte är inte alltid högst upp på listan. Det är något jag accepterat, men ständigt strävar efter att förändra. Hon visat tydligt vilka dagar vi gjort något roligt/bra dagen innan och vilka dagar jag har varit ett kräk.

De dagar vi har haft roligt dagen innan, då kan hon möta mig, alt. stå och vänta på mig i hagen. Tycker hon däremot att vi har gjort något dötrist eller jobbigt dagen innan, ja då spatserar hon iväg när jag kommer.

 

Idag möttes jag av en häst som hade flughuvan på sne och som kom spatserande mot mig. Hon så gott som kröp upp i min famn och ville vara med mig, så med hon någonsin kunde få. Efter pyssel i stallet skulle vi ut i hagen, tyckte jag, inte Greta. Det slutad med att hon fick beta löst på gården ett par minuter, innan hon föjde med mig. Dock fick jag hota med att ta henne i halsring, då gick hon glatt med, lös. Väl i hagen satt vi och myste och bara var, samt börjad nosa på freeshaping.
Greta bjöd på gäspningar och fick beröm. Hon klurade relativt snabbt ut att en gäspning var lika med en godis och snart stod hon nöjt och gäspade som en toka.

 

Att få vara nära min fina fröken, när hon är på detta humöret, är guld värt. Då vet jag att jag gjort rätt och att mitt sätt att hantera henne fungerar. Min älskade vän, som ständigt lär mig nya saker.

 

Det är nog få i hästvärlden som missat artikeln "Ridning är ingen idrott då den inte kräver en fysisk insats."

 

Även jag har läst den, eller jag har inte läst det blogginlägg som ovanlänkade inlägget är grundat på, jag har bara läst just det ovanlänkade inlägget samt en artikel på Expressen. Trots denna smala grund jag har att stå på, tänker jag ge er mina tankar om begreppet idrott i samband med ridning.

 

För mig är inte ridningen en idrott, i alla fall inte i det avseendet att det krävs en fysisk insats. När jag sitter på hästryggen strävar jag efter att göra det med minsta möjliga motstånd, för såväl mig som hästen. Med andra ord; jag strävar efter att med minsta fysiska ansträgning få min häst att föra sig på ett sätt som för denne är så skonsamt som möjligt.

 

Jag vill inte sitta och arbeta mig svettig och bli helt slut i varje muskel i kroppen, för det betyder att jag har en häst som jobbar mot mig, istället för med mig. En häst som är såväl fysiskt, som psykiskt avspänd, vilket är mitt grundkrav för att jag ens ska sitta upp, kämpar inte emot, den följer ryttarens minsta signaler. En ryttare som har koll på sin kropp och som har en välskolad häst kan påverka sin häst med små, små nyanser i sina signaler. Genom att vinkla om sitt bäcket flyter hästen in i en sluta och genom att göra en liten, liten förändring i axlarna går hästen över till en öppna. Det är detta som för mig är ridning, på riktigt.

 

För att komma till denna typ av ridning krävs inte 180 tusen pass där du ridit dig svettig. Det krävs inte heller en styrka i dina muskler, som gör att du kan bära hästens vikt i dina armar. Det som behövs, av dig som människa, är en förståelse för hästen och dess anatomi. Du behöver lära dig att lyssna på hästen och att följa dess kroppsrörelser.

 

Nej, ridning är inte en idrott. För ridning innehåller inte en fysisk insats. I alla fall inte den ridning jag strävar efter.

 

Nio månader senare börjar Greta sakta bjuda upp till dans. Ställer jag mig på pallen kommer hon spatserande och ställer sig bredvid mig och somnar. Är detta samma häst som för ett år sedan stressade upp sig så fort hon såg pallen komma ut på gårdsplanen?

Jag kan få åka med på hennes rygg, så länge jag inte ber om någonting och jag har faktiskt, vid ett tillfälle, gjort att pass i skritt där vi klurade på att styra utan tyglar. Sakta, med små, små steg, närmar vi oss dagen D, då jag på allvar kan sitta upp och ha ridningen som en del av vår veckliga träning (finns det ens som ord?!)

Jag längtar tills vår kapson landar i brevlådan, så jag även genom det akademiska kan bygga styrka på min fina fröken och jag längtar som tusan tills nästa träning. Det här kan inte bli annat än bra!

Juste, vi har börjat nosa på klickerträning också, vilket Greta svarade bra på. Hon är så söt när hon vill ha godis och funderar ut på vad hon kan göra för att få det. Min lilla fröken, vi har all tid i världen på oss för att utvecklas. <3

 

Min dag, som började helskum och utan energi, avslutades i soffan med mammamys. Det är galet att vi om en månad kommer bo i varsin lägenhet, med typ en timme emellan oss. Det ska bli fantastiskt skönt, samtidigt som det känns vemodigt. Det är ju trots allt min mamma jag har bott med längst av alla, vi firar snart 21 år under samma tak. Hela mitt liv.

 

Men visst ska det bli spännande att få bygga upp mitt eget liv, skapa en vardag helt för mig själv. Fylla upp kylen med bara mina saker, fylla frysen med matvaror jag är tokig i, inreda på ett Rebeckigt sätt och få skapa min egen Rebecka-lukt. Det ska bli så spännande att göra mitt eget hem. Kanske inte i denna lägenheten, för i min hjärna blir jag inte kvar här många månader. Trots det ska det bli otroligt spännande att spinna vidare på livet och få växa ytterligare ett par millimeter.

 

Idag packades Greta in i transporten och vi styrde nosen mot ridhuset, där väntade träning för Alexandra.

Vi tränade på ställning och att Greta ska börja bära sig själv, samt började nosa på bröstkorgsrotation. Allting gjordes med ett enormt lugn och det var så harmoniskt! Allting gjorde med otroligt små signaler och hjälper. Det var helt otroligt att känna när Greta släppte efter och höll balansen i sig själv. Idag kom hon inte helt igenom, men det handlar om att vi inte har 100% teknik ännu och Greta har inte hela styrkan. Med lite tid kommer det här bli så otroligt bra. Det är många nya dörrar som öppnats och jag är så lycklig!

 

Med mig i hjärtat, efter idag, kommer jag bära Alexandras ord om Greta.

"Det är en klok häst du har"

"Jag ser en lugn och harmonisk häst, som trivs med livet"

 

Något jag har funderat på, länge, är hur människor använder sig av ordet man, när det borde vara ordet jag.
Efter att ha försökt finna en definition av ordet man, men misslyckats, gör jag min egen bedömning. För mig syftar ordet man tillbaka på något som gäller alla i en grupp av människor. För att förtydliga:

"Som människa måste man andas för att kunna leva."

"I skolan har man lunchrast."
I första exemplet syftar ordet man tillbaka på alla människor, medan ordet man i det andra exemplet syftar på de som går i skolan, alltså en specifik grupp av människor.

 

Ordet jag syftar tillbaka på mig själv, alltså inte på en grupp av människor. Ett exempel, för att även här förtydliga:

"Jag blir trött om jag lägger mig sent."
Skulle jag i detta fallet sagt:
"Man blir trött om man lägger sig sent." så syftar jag på hela mänskligheten, att det är något som gäller för alla.

 

För att sammanfatta mina tankar, ordet man syftar tillbaka på en specifik grupp av människor medan jag syftar tillbaka på mig själv. Det är precis så lätt det är, så länge du talar om något som handlar om dig själv använder du ordet Jag, syftar du på en specifik grupp av människor kan du använda ordet Man. That's it.