Nu ligger jag i sängen och Pyzen använder mitt ben som huvudkudde. Han har gjort det sedan han var liten. Min sötnos. Jag kan ärligt medge att jag är illamående inför imorgon! Det jag är mest rädd för är att vi ska åka dit och komma hem utan några svar. Att jag bara inbillar mig allt, även om jag vet att jag inte gör det. Jag vet att Sussie tror på mig, för hon har sett Pärlan. Just därför önskar jag att hon hade kunnat följa med.. Nu ska jag försöka sova. Önska mig lycka till.