I en bubblig värld.

Sakta tar jag mig tillbaka till vardagslunket, jobb och trötthet. Jag är för trött för att re upp några tankar och känslor, men vet vad jag borde göra. Jag orkar inte ta tag i något på allvar, menmen det kommer väl. Jag är instängd i min egen bubbla, igen.

never without you.



jag älskar er, jag saknar er.


En stark känsla, precis under ytan. Jag tror det kallas lycka.

Jag "tvingade" mamma att vara med mig när jag red igår. Eller, jag sa till henne att jag ville ha med henne och så blev det. För hennes skull höll vi oss i ridhuset, då det blåste och låg regn i luften. Självklart var det på Goofy jag satt.

Jag skrittade och travade fram, jobbade honom lite smått och tog sen upp honom i galopp. När vi skulle börja jobba ordentligt tappade han energin och jag drev på, la till spöt lite lätt och hans respons var att kicka bakut. Jag mitt fån satt och asgarva åt honom, lät honom hållas och drev på lite mer. Resten av ridpasset flöt på utan större förödelser. I slutet travade jag runt, på hellånga tyglar. Kanske inte så magiskt för er, men för mig. Jag gjorde volter, snett igenom och saktade av, utan att röra tyglarna. Tydligen satt jag och skrattade högt här också. Mammas kommentar till mig var sen:
"Jag har aldrig hört dig skratta högt på när du ridit innan!"

Det ligger något i mammas uttryck. De få gånger jag skrattat högt när jag ridit går nåstan att räkna på en hand. Det är ridturer med Aladdin, en ridtur med Morr i skogen och nu med Goofy. Hur kommer det sig?

När mamma berättade för Sussie att jag skrattat högt sa hon:
"Brukar du inte ha roligt när du rider?"

Mitt svar är; jo, det brukar jag, men jag brukar inte känna mig hundra procent trygg. Det är sällan jag litar på hästen jag sitter på. Varför inte? För jag sätter krav på mig själv. För att rida kräver kunskap, kunskap som jag ofta saknat. Då kommer rädslan att misslyckas. Jag är inte rädd för det längre, för nu är jag redo att kämpa. Jag är redo att ge allt och jag är trygg, jag är fri och jag flyger.

Jag önskar er alla att ni en dag ska få känna den känsla jag kände igår och att ni får sitta på hästryggen, skratta högt och känna att ni är på rätt väg. Ni förtjänar det, var och en!


me, myself and i.

Visste du att....

Jag saknar - förmåga att planera och prioritera.
Jag pratar - när jag känner mig trygg.
Jag skrattar - för högt!
Jag tycker om - att få ligga och läsa, utan att känna stress.
Jag avskyr när folk - dömer mig för tidigt.
Mina närmaste vänner är - för bra för denna världen.
Min första vän hette - Emma.
Min första kärlek hette - Alexander....
Kärlek är - inget för mig.
Min favoritfilm är - Pirates of the caribbean.
När jag borstar tänderna - går jag runt i hela lägenheten.
När jag lagar mat - blir det alltid gott.
Jag är rädd för - att bli lämnad.
Jag önskar - att jag var lite modigare.
Den värsta känslan är - att veta vad man vill, men vara för mesig för att slå slag i saken.
Den bästa känslan är - när man överraskar sig själv!
Jag vill - inte bli vuxen, för det skrämmer mig.
Jag är bäst på - att baka.
Jag är sämst på - vara tålmodig.
Jag kommer alltid att vara - en drömmare.
Det finaste som finns - är trygghet.
I sommar - hade jag hoppats på ett körkort.
Sist jag grät var - var, var. Ärligt, jag minns inte.
Jag kan - driva mig själv till vansinne, för jag är så mesig.
Min mobiltelefon är - för stor del av mig.
När jag vaknar på morgonen - går jag först på toa.
Innan jag somnar - ligger jag och läser.
Just nu tänker jag på - körlektioner.
Bebisar är - inte min grej.
Mitt första barn - är inte planerat än.
Det fulaste som finns är - något jag inte vet om.
Jag har aldrig - varit riktigt stolt över mig själv, i alla fall inte på länge.
Idag har jag - haft körlektion, tagit det lugnt och gymmat.
På gymnasiet - hade jag det kämpigt, men jäkligt roligt. Tre galna år!
Jag vill verkligen - skaffa mig modet och jobba mig uppåt.


ctrl, alt, delete

Min hjärna går på högvarv, men är helt avstängd. Jag har hört att det lätt blir så när hjärnan är övertrött. Snart, snart får jag chans att vila upp mig. En veckas semester, åh vad skönt det låter. Men, jag kommer sakna livet här nere. Mamma, Pyzen, Bästa Goof och så mycket annat.

Imorgon ska jag försöka få ihop ett vettigt inlägg, om jag orkar.


Life is life.

Allt rusar på i en hastighet av 1000 km/h. En vecka till med jobb, sen tar jag ledigt under en veckas tid. Glassar då runt i Stockholm, softar och tvingas prata engelska på fredagkvällen.

Jag har helt plötsligt blivit med två hästar, skämt åsido. Men, jag har en häst i alla fall som bara jag rider och en som skruttar runt i hagen. Det är mysigt och jag skulle utan problem kunna ha det såhär, för alltid. Jag behöver inte betala ett öre (förutom tågkortet) och får träningar och rubbet gratis. Life is good.


RSS 2.0