Jag vet inteh ur jag förtjänar er, men jag är så glad över att få dela er resa!
Jag är så barnsligt stolt över "mina" två hästar! Janne har idag stått uppbunden i stallgången, för andra gången i hela sittl iv. För två veckor sedan hade han aldrig varit uppbunden och i dag gjorde han det som den självklaraste sak i världen! Visst strävar jag efter att han ska bli mer avslappnad när han står där, men han har inte fått ett enda psykbryt och han accepterar. Han har också varit en vända utanför stallet, i mörkret. Vi gör framsteg, jag och min stora bebis!
Greta och jag gav oss ut en kort, kort runda. Vi gick upp till timmerhögen och jag åkte på hennes rygg på vägen tillbaka till stallet. Snacka om livskvalitée! Hon stod stilla när jag satt upp, böjde, självmant, in huvudet när jag var uppe samt vid alla halter. Ååh, min fina fröken! Jag längtar tills den dagen vi kan börja rida på riktigt. Hon är så fantastisk!
Något jag la märke till är att Greta blir måttligt avundsjuk när jag håller på med Janne i stallet, lilla loppan. Hon hängde ut med huvudet genom boxdörren och såg allmänt missnöjd ut. Lyckligare blev hon när jag började rensa i boxen bredvid henne och hon kunde följa mig med blicken heeeela tiden. Min älskade fröken fux, jag är inte hel utan henne.
Något jag la märke till är att Greta blir måttligt avundsjuk när jag håller på med Janne i stallet, lilla loppan. Hon hängde ut med huvudet genom boxdörren och såg allmänt missnöjd ut. Lyckligare blev hon när jag började rensa i boxen bredvid henne och hon kunde följa mig med blicken heeeela tiden. Min älskade fröken fux, jag är inte hel utan henne.
Nejmen, en bebis.Janne i gången och en missnöjd Greta i bakgrunden.
En dag.
Jag sitter här, mer eller mindre mållös. Snacka om perfekt harmoni, tillit, kärlek och förståelse. Tänk den dagen jag kan åstadkomma samma sak.
För dig skulle jag plocka ner himlens alla stjärnor och bestiga månen, utan syrgas. Om det skulle krävas.
Det finns få saker som jag uppskattar så mycket som när min häst är avslappnad och tillfreds. När hon lägger huvudet mot min mage och bara är, eller när hon står och gäspar i hagen, eller när hon är så känslig att hon följer min minsta vink. Det finns få saker som får mig att må sa bra, som när allt stämmer mellan mig och Greta. Det gjorde det idag.
Jag gick back to basic och jobbade igenom flytt av bakben, flytt av bog, back och följ. Jag har inte lagt energi på detta under vintern, vilket har visat sig på så vis att Greta inte alls har varit uppmärksam och mycket av hennes lyhördhet har försvunnit, för att jag har varit oklar och inte hållt fast vdi vad jag bet henne om. Det gjorde jag idag och utan större ansträgningar gav hon efter. 45 minuter och då hade hon gäspat, somnat, betat, blivit kliad och följt mig frivilligt. Jag är så stolt över vad vi fick igenom idag!
Kommer jag bara ihåg att vara konsekvent med vad jag ber om, ger Greta tid att tänka igenom vad hon gjort och ger beröm vid rätt tillfälle, så har jag en fantastisk häst. Hon slår mig med häpnad, när hon är så känslig att jag bara behöver tänka "flytta" och så glider hon undan. Det är en häftig känsla!
Kommer jag bara ihåg att vara konsekvent med vad jag ber om, ger Greta tid att tänka igenom vad hon gjort och ger beröm vid rätt tillfälle, så har jag en fantastisk häst. Hon slår mig med häpnad, när hon är så känslig att jag bara behöver tänka "flytta" och så glider hon undan. Det är en häftig känsla!
Jag tror på en morgondag, när jag möter er blick.
Jag är så, så glad! I hagen hos Marita går två fina hästar som jag ensam ansvarar om. Där går Greta, som jag älskar av hela mitt hjärta, men som jag inte riktigt förstår mig på. Jag vet inte hur jag ska nå fram till henne och motivera henne. Hon är en svår nöt att knäcka, svår att nå fram till. Kanske handlar det om att jag vill så mycket med henne, så hon inte vågar skina. Eller så handlar det om något annat. Det enda jag vet är att hon är min och att jag kommer göra allt för att få dela resten av hennes liv med henne.
Där går också Janne, den lille sparven som väntar på att bli en svan. Den hästen som ständigt möter mig med spetsade öron och som börjar lita på att jag aldrig kommer göra honom något ont. Han är så mycket lättare att jobba med. Han är känslig, ung och oförstörd. Han lär mig att börja tänka i cirklar och komma på nya sätt att lösa hans problem, för det går inte att tvinga Janne till något. Vill han inte, då får man komma på något annat sätt.
Vad dessa två individer har gemensamt är att de båda får mig att växa. Genom Jannes sätt att vara lär jag mig hantera Greta. Genom Greta lär jag mig hantera livet. Jag är så tacksam över att jag får dela min tid med dessa läromästare och längtar till den dagen allt faller på plats.
Mina fina, ädla, vänner. Jag lovar er att så länge jag får vara en del av erat liv, ska inget ont få hända. <3
<3
"Dissocation har den fördelen att man, om man aktar sig för att känna alltför djupt i vissa saker, har lättare att hantera dem. Men skulle detta vara ditt naliga sätt att föreställa dig det mesta av det som händer dig i livet, går du faktiskt miste om vad jag brukar kalla musten i livet, all den glädje som livet kan ge." Din gränslösa styrka - Anthony Robbins
Stycket skulle kunna vara riktat rakt mot mig, för jag har lärt mig att bästa sättet att överleva är att dissocisera sig till allt som händer. Men tänk vilken tur att man kan lära om och att jag kan lära mig leva ännu mer. Att jag kan lära mig bli ännu öppnare, känsligare, lyckligare och bli ett ännu bättre jag, som lever här och nu! :D
Jag nyper mig i armen och hoppas att jag inte drömmer.
På mitt golv ligger Sava och sover. I min säng ligger Pyzen och håller koll och i lägenheten smyger Pip runt.
Hur kommer det sig att jag har en Sava i min och mammas lägenhet, när hennes ägare har en helt gård där hon kan bo? Lättaste svaret är helt enkelt; för att jag vill. De större anledningarna är för att jag vill veta vad katterna tycker om en hund i hushållet, jag vill veta vad min allergi tycker om katt plus hund i hushållet och jag vill känna hur det känns att ha hund hemma.
För mig var det ett steg framåt att fråga Marita om jag fick låna en hund av henne. Varför kanske ni undrar? Jo, för jag har tidigare backat ur när jag velat fråga saker, men inte vågat. (Inte bara Marita, utan mååååånga andra) Men, i takt med att jag lär känna mig själv, utökar jag min trygghetszon och jag gör saker jag innan var obekväm och osäker i.
Jag kom precis på att jag är mer öppen. Frågar jag något numer, så är jag intresserad av svaret. Jag frågar inte för att "vara snäll". Jag frågar för att jag är intresserad. Spännande upptäkt!
Jag är den bästa i världen på att vara jag.
Det här är mitt liv och jag lever det på mina villkor. Jag lovar att ta väl hand om mig själv, både mitt fysiska jag och mitt icke-fysiska jag. Jag lovar mig själv att bara tänka tankar som lyfter mig och som hjälper mig. Jag vet innebörden av attraktionslagen och jag vet att vad jag än fokuserar på kommer jag få. Jag vet att det bara är jag som kan sätta min gränser och jag lovar mig själv att sätta dem så högt jag någonsin kan. Jag vet att universum har nog med rikedom för mig och alla andra. Jag vet att det finns pengar i överflöd, det finns vänskap i överflöd och det finns kärlek i överflöd.
Härmed lovar jag mig själv att fortsätta vara världens bästa på att vara jag och jag lovar mig själv att ta mig tiden att umgås med mig själv och lära känna mig själv. För om inte jag känner mig själv, hur ska då min omvärld kunna göra det? Jag lovar att från och med denna sekund ta 100% ansvar för mig och för allt som är jag. 100% ansvar, det är inte mer än så.
Ett två, traska på.
Jag ska strax packa ihop mig och bege mig mot stallet. Där väntar hundar osm vill rastas och ha mat, plus en fröken fux som vill sysselsättas. Planen är att tömköra Greta och lära mig lite mer teknik där.
Hanna har hjälpt mig vid två tillfällen och detta blir andra gången jag tömkör själv, på riktigt. Greta verkar tycka det är ganska härligt, i alla fall attk omma tillbaka till stallet sen. Efter tömkörningingsrundorna verkar hon väldigt tillfredso ch avslappnad, vilket är roligt att se. Kanske, förhoppningsvis, har jag hittat ett sätt att sysselsätta henne och jobba med hennes kropp, som inte gör ont. Ska bli spännande att se hur långt vi kan ta det! :)
Hanna har hjälpt mig vid två tillfällen och detta blir andra gången jag tömkör själv, på riktigt. Greta verkar tycka det är ganska härligt, i alla fall attk omma tillbaka till stallet sen. Efter tömkörningingsrundorna verkar hon väldigt tillfredso ch avslappnad, vilket är roligt att se. Kanske, förhoppningsvis, har jag hittat ett sätt att sysselsätta henne och jobba med hennes kropp, som inte gör ont. Ska bli spännande att se hur långt vi kan ta det! :)
Min fina, i sommarskrud. Snart, snart är den här igen! :D
Ta lärdom och låt det negativa få bli positivt.
Åter igen har jag dykt ner i "Din gränslösa styrka." Man kan säga att den boken sammanfattar vad NLP handlar om och ger mig såväl teori, som praktik. Ofta, ofta, ofta stannar jag upp, strycker över meningaro ch markerar stycken med såväl utropstecken som hjärtan. Det finns så mycket att lära och desto mer jag läser, desto mer faller på plats inom mig. Det är en mäktig och häftig upplevelse, som jag är så glad att jag får uppleva!
Jag hoppas ni kan läsa texten. Här är just ett sådant stycke som jag både satt utropstecken och hjärta på. Det är så, så rätt.!
Vad spelar det för roll om vi vet vad vi vet, men inte vet om oss själva?
Ju mer jag tänker, desto fler frågor dyker upp. Tids nog kommer jag finna svaren, hos mig själv, för det är bara jag som kan veta varför jag tänker som jag gör. Tack vare de verktyg jag har fått och de verktyg jag söker efter kommer jag kunna finna svaren och jag är otroligt nyfiken på var jag kommer landa!
Jag och en kompis satt i stallet för ett par dagar sedan och diskuterade lite kring livet, nlp och hur stort allting känns. Jag tycker det var riktigt mysigt och jag tyckte det var en härlig stund! Det vi båda kunde konstatera var att livet känns för stort för att kunna greppa och att man i skolan borde haft någon kurs som förbereder en för livet.
Jag och en kompis satt i stallet för ett par dagar sedan och diskuterade lite kring livet, nlp och hur stort allting känns. Jag tycker det var riktigt mysigt och jag tyckte det var en härlig stund! Det vi båda kunde konstatera var att livet känns för stort för att kunna greppa och att man i skolan borde haft någon kurs som förbereder en för livet.
Jag hoppas och tror, att jag via nlp kommer finna min guide genom livet. Det är något i stil med detta som borde läras ut i skolan. Visst är det bra att veta att två plus två blir fyra, eller att roten ur nio är tre. Men ärligt talat, kommer jag ha någon nytta av det om jag ändå inte vet hur jag ska leva lyckligt? Hur jag ska leva ett liv som tillfredställer mig själv och om jag inte vet hur mina resultat hänger ihop med mitt sätt att tänka.
Vilken nytta ska jag ha av gångertabellen om jag inte vet hur jag kan greppa det som jag innerst inne drömmer om? Det spelar ingen roll om jag har läst alla mattekurser som går, eller om jag kan tala flytande latin, om jag inte har fått lära mig mitt eget värde, min egen påverkan av mitt liv och om jag inte har fått lära mig att ta 100% ansvar för mig själv.
Först den dagen jag reser mig ur sängen och vet hur jag tar 100% ansvar och verkligen tar 100% ansvar, först då kommer gångertabellen, alla mattekurses, all latin, all kemi och all annan värdslig kunskap komma till användning.
Attraktionslagen, den enklaste, men svåraste av lagar.
Det är häftigt hur attraktionslagen fungerar. hur mina tankar sänder ut vibrationer, som matchas ihop med andra människors vibartioner och sammanstrålar. Det ger mig en tankeställare och en vilja att sända ut vibrationer som skapar framgång för mig.
"Attraktionslagen lyder: Det som är lika dras till vartannat. När du säger ”lika barn leka bäst” eller ”kaka söker maka, talar du i själva verket om attraktionslagen. Du ser bevis på den när du vaknar olycklig och saker och ting bara blir värre och värre under dagens lopp, så att du, när du lägger dig, tänker: ”Jag borde aldrig klivit ur sängen i morse.” Du ser bevis på den i ditt samhälle, när du noterar att den som pratar mest om sjukdomar är den som blir sjuk; när du märker att den som talar mest om rikedomar är den som blir rik."
Ovan är ett utdrag, som beksriver vad attraktionslagen är. Det är mäktigt att börja förstå hur mycket jag styr över mitt liv. Att mitt liv är 100% mitt.
När ett nytt liv börjar formas framför mina ögon, eller har det alltid funnits där?
Livet börjar bli tydligare för mig, eller något åt det hållet. Jag vet inte hur jag ska få ner i ord, allt jag upplever och går igenom för tillfället. det är till det bättre, det vet jag med hundra procents säkerhet.
Jag börjar sakta förstå och lära mig hur jag påverkar mitt eget liv, hur jag gör mitt liv sådär fantastiskt skimande som jag drömt om. Med rätt verktyg, kan jag bygga mitt drömliv. Jag börjar sakta, sakta jobba mig igenom min lök, genom alla skal, för att finna kärnan och mitt rätta jag. Jag håller på att förändras och jag är inte rädd.
Hej bebis.
En av favoriterna från dagens fotografering. Resterande får ni ta del av imorgon, eller någon annan gång. För nu ropar sängen. :)
Jump, jump, jump, move it all around.
Lite sådär huxflux slängde jag iväg en ansökan till högskolan i Göteborg, kommer jag in tar vi det beslutet då.
I övrigt har jag hoppat runt som en dåre på mit rum, idag igen peppat mig själv och sagt hur jäkla bra jag är. Idag gjorde jag 800 hopp med hopprepet, 80 knäböj, 40 axelmojar och 30 andra grejer. Ni är helt med på noterna va? Det är knappast jag.
För att avsluta detta icke sammanhängande inlägg kan jag meddela att jag idag ska fota bebisar och hoppas få någon vettig bild i alla fall. Lyckas jag kanske, men bara kanske, får ni lov att se ;)
Nei såå tjokk du har blitt.
Bästa sättet att motionera Pyzen; Jaga honom genom hela lägenheten ett par gånger, låt honom jaga dig, låt honom attackera ett linne och mattan. Fungerar när som helst, hur ofta som helst och av vem som helst.
Bästa sättet att motionera Pip; Res dig ur stolen/soffan/sängen och låtsas gå till köket, för att sedan ropa tillbaka Pip och göra om samma sak. Fungerar bäst runt kl. åtta morgon och kväll.
Och vi undrar varför Pip går ner i vikt långsammare än Pyzen?!
Säg hej till mitt nya projekt.
Vi behöver utmaningar för att utvecklas, därför har jag tagit på mig ansvaret för Janne, eller för hans utbildning. Tanken är att han ska ridas in och säljas. Den lilla parveln ska bli vuxen och det börjar bli dags för honom att göra lite nytta. Även jag behöver få känna på lite spänning och med vem annars än Janne vore det toppen med? För mig är det här helt nytt och ja, vi får se hur allt slutar.
Min plan är att börja med allt basic, som att gå fint i grimma och grimskaft, stå uppbunden i stallet, lyfta tassar snällt, ha bett i munnen, springa snällt på volt och ha sadel på ryggen. Hur snabbt det kommer gå, det vet jag inte, men jag har en bra magkänsla.
Janne är en häst som jag länge har velat jobba med, men inte känt mig redo för. Han har pockat på min uppmärksamhet det senaste halvåret och nu tänker jag se vart han för mig och var vi kan komma. Vem vet, en dag kanske vi rejsar runt i skogen med Marita och Irma som sällskap, haha.
Fina, fina Jester W
Kabam, jag beordrar dig att sluta med det du gör.
Jag vaknade i morses, reste mig ur sängen, gav katterna frukost och började blöda näsblod. Jag körde ut reklam, kom hem, slappade och började få ont i huvudet. Jag tog på mig träningskläder, startade musik, hoppade hopprep i godan ro och började blöda näsblod. Tack för den lixom!
Idagä r min kropp, av någon konstig anledning, trött. Eller, inte rent muskulert, men någon del av kroppen är trött och jag har inga andra val än att lyssna på den. Så, det blev en kort stund hos Greta, för att skona näsan från fällande päls. Resterande av dagen tänker jag tillbringa i soffan, med musik och en bra bok. Här ska det vara lördagsmys på hög nivå och imorgon kommer jag tillbaka, piggare än på länge. Eller i alla fall utan näsblod ;)
Till vems pris ska du få leva?
Igår klickade jag mig, som vanligt, in på Evelinas blogg och hittade det här inlägget. Jag tänker försöka få ner mina tankar om ämnet, utan att ge er en hel roman att läsa.
När anser jag att det är rätt att avliva en häst? För mig är det en svår fråga, eftersom att jag för, nästan exakt, tre år sedan stod inför samma beslut. Skulle jag avliva min vän eller inte. Efter mycket om och men avlivades Pärlan, av anledningen att jag ville komma längre i min ridning, hon hade inte kapaciteten, ingen lämplig köpare dök upp och jag hade gett upp. Så, en fullt frisk 17-åring lastades på transporten och kördes till Skara, för att få galoppera vidare till Trapalanda.
Där och då var det vad jag ansåg rätt, men jag skulle inte fattat samma beslut idag. Idag tycker jag att det var ett felaktigt beslut. Jag hade kunnat ge Pärlan mer tid, funnit ett hem eller tagit mig samman och bett min dåvarande tränare (som puschade mig att avliva) dra åt helvete, för att hitta en lösning på problemet.
Men, när anser jag då att avlivning är rätt beslut och vad ska man göra om man inte avlivar sin icke idbara/tävlingsbara häst?
Självklart ska en lidande häst avlivas! En häst som inte kan gå i hagen utan att kroppen gör ont, eller för att den blir stressad bör avlivas. Den får inget värdigt liv om den aldrig kan slappna av och skulle en sådan häst inte avlivas, anser jag det vara djurplågeri.
Om ens bästa tävlingshäst blir skadad då och inte kommer bli så frisk att den kan tävlas igen? Ja, då är det ditt ansvar som hästägare att ge den ett så bra liv som möjligt! Det finns otroligt många andra alternativ med en sådan häst. Rykta, gå på promenader, tömköra, jobba från marken. Bara din fantasi sätter gränser, läs av hästen och se vad den klarar.
När du köpte hästen, då köpte du också ett ansvar att ge hästen ett värdigt liv, vad som än händer den! Kan du inte ge den det, ja då orde inte skaffat häst från början. Om hästen avlivas för din egen bekvämlighet, borde du aldrig sätta foten i ett stall igen, än mindre ha ett djur hemma!!
Sen finns det människor som jag, som råkar snubbla över en häst och bli förälskade.
Hade någon erbjudit mig en skadad/icke ridbar häst för två år sedan hade jag vänt på klacken och undrat vad de hade för hjärnfel. Jag hade sagt till dem att ett skott i pannan vore bästa alternativet, för vem skulle vilja köpa och betala för en häst osm inte går att göra något med?
Detta var innan jag träffade Greta. En häst som älskar livet, men vars kropp inte vill bära ryttare. Jag älskar denna hästen och får helt enkelt anpassa mig efter henne. Det är mitt ansvar, som människa, att ge henne ett bra liv. Det är mitt ansvar att sysselsätta henne, på ett sätt som inte gör ont, men som gör att hon mår bra, såväl fysiskt som psykiskt.
Hade någon erbjudit mig en skadad/icke ridbar häst för två år sedan hade jag vänt på klacken och undrat vad de hade för hjärnfel. Jag hade sagt till dem att ett skott i pannan vore bästa alternativet, för vem skulle vilja köpa och betala för en häst osm inte går att göra något med?
Detta var innan jag träffade Greta. En häst som älskar livet, men vars kropp inte vill bära ryttare. Jag älskar denna hästen och får helt enkelt anpassa mig efter henne. Det är mitt ansvar, som människa, att ge henne ett bra liv. Det är mitt ansvar att sysselsätta henne, på ett sätt som inte gör ont, men som gör att hon mår bra, såväl fysiskt som psykiskt.
Hur kan man då sammanfatta mina åsikter?
Kan du inte stå upp för ditt ansvar, om hästen blir skadad och icke ridbat, ge fan i att skaffa häst! Avliva inte hästen bara för att den inte passar in i din ram och för att du inte trivs med er situation längre. Anpassa dig och sök en lösning på problemet. Avlivning är ingen lösning, den är en flykt och väljer du att fly, då har du ingen rätt att äga ett enda djur!
Kan du inte stå upp för ditt ansvar, om hästen blir skadad och icke ridbat, ge fan i att skaffa häst! Avliva inte hästen bara för att den inte passar in i din ram och för att du inte trivs med er situation längre. Anpassa dig och sök en lösning på problemet. Avlivning är ingen lösning, den är en flykt och väljer du att fly, då har du ingen rätt att äga ett enda djur!
En update om livet på landet.
Jag sitter uppkurad i datastolen, lyssnar på P!NKs nyaste låt och samlar energi för att ta kvällsrundan med hundarna. Termometern visar på 14,6 grader i datarummet, varmt och skönt ;)
Idag har varit en effektiv och fantastiskt härlig dag! Jag har raggat upp Hanna, som hjälpt mig att tömköra Greta, jag har städat i panget, jag har motionerat hundarna en lååång stund, jag har masserat och borstat Greta, jag har jobbat en stund med Janne och jag har fyllt på spån hos Blisse, plus att jag har duschat.
Tack vare den här veckan har jag fått stor förståelse för livet på landet, när inget riktigt fungerar som man vill och hur allt kan lösa sig på ett bra sätt ändå, med rätt inställning. Det som oroar mig mest är det faktum att vattnet inte alltid fungerar, vilket betyder att jag inte kan vara helthundrap å att hästarna har vatten på nätterna, trots att majoriteten står med vattenhinkar. Men, för tillfället finns deti nte så mycket att göra åt saken.
Idag har varit en effektiv och fantastiskt härlig dag! Jag har raggat upp Hanna, som hjälpt mig att tömköra Greta, jag har städat i panget, jag har motionerat hundarna en lååång stund, jag har masserat och borstat Greta, jag har jobbat en stund med Janne och jag har fyllt på spån hos Blisse, plus att jag har duschat.
Tack vare den här veckan har jag fått stor förståelse för livet på landet, när inget riktigt fungerar som man vill och hur allt kan lösa sig på ett bra sätt ändå, med rätt inställning. Det som oroar mig mest är det faktum att vattnet inte alltid fungerar, vilket betyder att jag inte kan vara helthundrap å att hästarna har vatten på nätterna, trots att majoriteten står med vattenhinkar. Men, för tillfället finns deti nte så mycket att göra åt saken.
Ge sig ut i kylan och natta djuren var det ja. Hörs vi inte imorgon, så hörs vi troligen på tisdag, då jagflyyat hem igen. Hemflytten sker med blandade känslor och jag kan garantera att jag kommer sakna min fina Sava något enormt! Hon har blivit min följeslagare under veckan och det är inte långa stunder jag är utan henne, min fina, fantastiska vän. <3
Jag har en så dålig ovana. Eller hur var det?
Jag tycker det är väldigt spännande hur ord är uppbyggda och vad deras "egentliga" betydelse är. Ett ord som jag har funderat väldigt länge och väldigt mycket på är ordet ovana. Jag tycker ofta jag hör, dock inte lika ofta nu som tidigare, folk säga:
"Jag har en så dålig ovana."
"Jag har en så dålig ovana."
Det som jag tycker är spännande med ordet ovana är dess innebörd. Vi kan dela upp det i O-vana.
Ordet vana står för något man brukar göra. Man kan ha som vana att tvätta händerna innan man äter mat eller att altid kolla Facebook innan man somnar, alltså någonting som man brukar göra.
Vad blir då skillnaden om man lägger till det lilla O'et innan vana? Helt plötsligt får vi ett nytt ord, men en ny betydelse. Vi får ordet Ovana.
Vi lämnar ovanan en stund och tar en titt på ordet vän jämfört med ovän och kan då se:
Vän betyder någon du känner och har något gemensamt med.
Vän betyder någon du känner och har något gemensamt med.
Ovän är någon du är i konflikt med, alltså en icke vän.
Vi kan göra samma jämförelse mellan ordet seriöst/oseriöst.
Seriöst betyder att något ska tas på allvar och visas respekt.
Oseriöst betyder att något är på skämt och är alltså icke seriöst.
Det lilla O'et som läggs till i början av ordet blir alltså ett motsägelse till grundordet, eller skulle kunna bytas ut med ordet "icke" Vilket alltså betyder att en ovana är en icke vana. En icke vana är alltså en vana som inte finns.
Min fråga blir då, hur kan något vara en en ovana, då det inte ens existerar?
Olyckor kommer ofta i tretal..
Sysselsättning såg Greta till att ge mig igårkväll i alla fall.
När jag kom ner till stallet såg jag att någon inte stod riktigt rätt till och rätt, det hade jag. Jag kikade in i boxen och såg att Greta inte hade bajsat något, trots att de stått inne två timmar. Hon hade också legat ner/rullat sig. Med andra ord, kolik..
Det var bara att snabbt slänga på en grimma och ut och gå i raskt tempo. Hur länge vi var ute vet jag inte riktigt, men det blev en stund. Då hade hon bajsat en liten hög, men jag var ändå inte riktigt nöjd. Tog in henne och erbjöd vatten, vilket slank ner väldigt lätt. Lämnade henne i boxen en stund, för att prata med mamma i telefon och när jag återvände efter typ 5 minuter hade hon bajsat en stooor hög. Tack gode gud!
När jag kom ner till stallet såg jag att någon inte stod riktigt rätt till och rätt, det hade jag. Jag kikade in i boxen och såg att Greta inte hade bajsat något, trots att de stått inne två timmar. Hon hade också legat ner/rullat sig. Med andra ord, kolik..
Det var bara att snabbt slänga på en grimma och ut och gå i raskt tempo. Hur länge vi var ute vet jag inte riktigt, men det blev en stund. Då hade hon bajsat en liten hög, men jag var ändå inte riktigt nöjd. Tog in henne och erbjöd vatten, vilket slank ner väldigt lätt. Lämnade henne i boxen en stund, för att prata med mamma i telefon och när jag återvände efter typ 5 minuter hade hon bajsat en stooor hög. Tack gode gud!
Gretas kolik var inte enda grejen som gick snett igår. På morgonen smaskade ena hunden i sig min ena vante, så där fick jag mata med salt för att få en kräkning. Plus att när Greta stod med kolik så gav vattnet upp i stallet. Tjoho?
Allting läste ju sig i slutändan, men för ett par sekunder kände jag mi gstressad. Men, med en sådan start på veckan finns det ju inga andra alternativ än att resterande bara rullar på. :)
Allting läste ju sig i slutändan, men för ett par sekunder kände jag mi gstressad. Men, med en sådan start på veckan finns det ju inga andra alternativ än att resterande bara rullar på. :)
Where it's a heart, there is a home. <3
Jag sitter i en datorstol och bakom min rygg hör jag valpar som snuttar på Aska. För mig är det mys på hög nivå! Plus att kroppen är sådär härligt varm, som den bara är efter att ha varit igång, utomhus, en heldag. Men, jag är inte färdig med dagens planer ännu. Om en stund ska jag ge mig ner till stallet och leka med Greta. Vad jag ska hitta på? Jani, det vet jag inte riktigt än.
Jag trivsåås otroligt bra här på Sotlanda! Det är inte det modernaste eller pråligaste huset, det är inte heller alltid allt fungerar som planerat, men trots det är det få ställen jag trivs så himla bra på som här!
Att få ligga på soffan, med hundar runtomkring mig, eller ta en långpromenad med hundar. Att ha hästarna precis utanför knuten och att när som helst på dygnet kunna gå ut och klappa på min fina vänner. Ja, jag skulle helt klart kunna bli van vid att leva såhär.
Till och med vetskapen om att klockan ringer tidigt varje morgon, för att mata, promenera och städa efter fyrbenta djur, är något som jag tycker är härligt. En del av mig är avundsjuk på de som alltid lever såhär, även om jag vet medmig att det är mer jobb än jag någonsin kan ana!
Ett stycke busig Greta och Irma, från 2008.
Time to move, if only for a while.
Väskona är packade, stängda och framställda. Jag sitter här med min frukostskål och vaknar till liv, det lilla sista som behövs. Om ett par minuter tar jag mig ut till bilen och ger mig iväg mot Sotlanda. Där blir det valpmys, hundpromenader, stallfix, hästgos och annat spännande under en veckas tid.
Sedan fem-tiden imorses har Wallwein's residensen stått under mitt ansvar och Marita sitter i en buss till England. Det här kan inte bli annat än bra. :)
NLP Practitioner.
Jag fick frågan om vad Certifierad NLP Practitioner är. Jag har fortfarande för lite kunskap för att kunna göra en fullständigt rättvis bekrivning av det, men jag ska göra så gott jag kan.
NLP står för Neuro-Lingvistisk-Programering och handlar kortfattat om:
Hur du tar reda på vad du vill.
Hur du tar dig närmare det du vill uppnå.
Lär dig se tecken på om du kommer närmare, eller längre ifrån, ditt mål.
Gör en förändring för att komma närmare ditt mål.
Det är en resa inuti dig själv, en möjlighet att få redskapen till att nå det där du så länge har drömt om, eller för att slå dig fri från en tanke/handlingsbana du fastnat i, eller för att helt enkelt få mer kunskap om hur du kan påverka din kropp, tanke och handling.
Inom NLP finns det tre olika "grader".
Den första är Practitioner och den mest grundläggande. Här får man olika verktyg, modeller och kunskap för att nå dels sina egna mål och förändra kommunikationen med både sig själv och sin omgivning. Denna kurs skapar en medvetenhet om hur du kan påverka ditt liv, genom kommunikation, men den ger dig också redskapen för att en eventuell förändring ska ske.
Nästa steg är Master Practitioner och här fördjupar du dig i den kunskap då fick i Practitioner kursen, men du utäkar även din kunskap med nya och mer avancerade övningar. Denna del kan egentligen sammanfattas som en fördjupningskurs av Practitioner kursen.
Det avslutande steg är Trainer och här får du kunskap om hur du kan lära ut NLP till andra, hur du på bästa sätt bygger upp en kurs och hur du på effektivaste sätt ökar din prestationsförmåga. Trainer utbildningen är Top off the line och efter denna kurs är du berättigad att själv hålla i kurser om NLP.
Jag är fascinerad av hur NLP fungerar och det faktum att vi kan styra vår hjärna på ett otroligt sätt. Alla svar finns dolda i oss och NLP är ett fantastiskt verktyg för att komma åt svaren.
Jag har fått uppleva en liten del av denna spännande värld och vill otroligt gärna få mer kunskap om hur NLP verkligen fungerar och hur jag kan använda mig av det i vardagen. För tillfället är det för stort för att jag riktigt ska kunna greppa det, men en dag ska jag stå med mer insikt och kunskap.
Jag har fått uppleva en liten del av denna spännande värld och vill otroligt gärna få mer kunskap om hur NLP verkligen fungerar och hur jag kan använda mig av det i vardagen. För tillfället är det för stort för att jag riktigt ska kunna greppa det, men en dag ska jag stå med mer insikt och kunskap.
Faktan har jag funnit på:
Jag säger inte att jag vet hur du kan förändra ditt liv, valet är helt och hållet ditt.
Jag älskar dig, från djupet av mitt hjärta.
Det finns få saker som är så uppskattade, från min sida, som en härlig mysstund i hagen med min bästa vän.
Jag och Greta halvsov tillsammans, under en lång stund. När jag skulle tacka för mig (efter massage och kli, men innan sovstunden) kom Greta upp bakom mig och började snusa mig över ryggen. Jag stannde till och väntade ut henne, vilket resulterade i att vi tog oss en sovstund. Greta snusade på mig, jag snusade på Greta, vi spanade på omgivningen, vi vaktade varandra och vi halvsov oss igenom en riktgt lång stund. För första gången på två månader typ och jag njöt av den kärlek och tillgivenhet Greta visade mig. <3
När stormen tystnar och solen träder fram.
För första gången på länge, eller kanske någonsin, är det tyst i mitt huvud. Helt, helt knäpptyst. Mitt omedvetna skulle kunna släppa en knappnål och jag lovar, jag skulle kunna höra hur den landar. Så tyst är det och jag, jag njuter av det.
Stundtals har jag fått skrika till mig själv, för att höra mina egna tankar. Det brukar bullra, storma och krigas i mitt huvud, men inte nu. Jag fascineras över tystanden och tycker att det är så, så vacker.
Vad jag fått uppleva idag, det kan jag inte sätta ord på. Jag är inte redo att dela med mig till omvärlden om det, för än så länge är det för stort för att mitt medvetna ska förstå det tillfullo, hur ska jag då kunna förmedla det vidare på ett rättvist sätt?
Jag har i alla fall fått uppleva rädsla försvinna, en tyngd lyftas från mig och fått tyst på mitt oväsen. Jag vet med säkerhet att jag, innan året är slut, ska ha blivit certifierad NLP Practitioner. Följer ni med på resan?
Jag har i alla fall fått uppleva rädsla försvinna, en tyngd lyftas från mig och fått tyst på mitt oväsen. Jag vet med säkerhet att jag, innan året är slut, ska ha blivit certifierad NLP Practitioner. Följer ni med på resan?
When love is all you need and life shines brighter then the sun.
Att sitta i Kulturen, lyssna på härlig musikal och rysa. Det är vad som kallas lördagsliv. Var ni inte där, då missade ni något spektakulärt!!!
Jag har även matats full med hund-info, allt för att känna mig redo för nästa vecka. Då kommer jag nämligen bo i/på Sotlanda och ha hand om rubbet. Marita är borta och Residensen Wallwein's är under mina vingars beskydd.
Min hjärna har stängt ner för kvällen och jag tänker kura ner mig i sängen, med en bok, för att sen sova som en drogad liten krisekno. :D
Inca Gold - med hjärta av renaste guld. <3
Jag må ha varit ung, men jag visste allt om villkorslöskärlek. Jag älskar dig av hela mitt hjärta, på samma sätt som jag gjorde från första stund.
Det skär i hjärtat att låta tankarna vandra kring dig, jag saknar dig något otroligt. Fina, fina, fina Inca.
De friheter jag tar mig, är de verkligen mina att ta?
För en evighet sedan printade jag ner fem meningar i ett inlägg, med planer om att en dag utveckla och publicera det. Denna en dag, är idag.
Har jag verkligen rätt att anse att mitt sätt att hantera häst är det rätta sättet? Jag ansåg ju att jag gjorde rätt när jag gjorde det som jag nu anser är fel (hänger ni med?)
För ett år sedan jobbade jag i ett stall och hanterade häst helt annorlunda, jämfört med hur jag hanterar häst idag. Då skulle hästen göra vad jag bad den om och den skulle göra det nu, gjorde den inte det bestraffade jag. Varför? För det var så jag blev tillsagd att agera och då blev det min verklighet.
Idag strävar jag efter att få hästen att vilja göra det jag ber den om. Om jag alltid lyckas? Verkligen inte! Men jag försöker och det är det jag anser är det vikiga.
Min frågan är då, har jag rätt att ta mig friheten och anse att mitt sätt att hantera häst är rätt? I grund och botten handlar jag efter att min häst ska må så bra som möjligt, oavsett om jag hanterar häst som jag gör idag, eller som jag gjorde för ett år sedan. Mina grundtankar är desamma, att ta mig från punkt A till punkt B, men jag har valt olika vägar dit.
I hästvärlden är vi väldigt duktiga på att se i svart och vitt, antingen gör man rätt, eller så gör man fel. Det finns sällan ett mellanting, ett sätt att mötas på mitten. Många hästmänniskor har svårt att se att någon annan gör "rätt" med sin häst, om den inte gör som man själv gör. Min fråga är då, finns det något rätt eller fel sätt att vara med hästar?
Jag utgår från att alla som håller på med hästar, strävar efter att hästen ska må så bra som möjligt. Har jag då rätt att ta mig friheten att anse att de gör fel? Jag kan anse att det finns ett effektivare sätt att agera, eller en annan väg som jag hade valt, men det betyder inte att någon annans sätt att hantera häst är fel. Det kanske går emot min moral, men fel?
De friheter du tar dig, är det verkligen dina att ta? Har du verkligen rätt att döma andras sätt att hantera häst och är ditt sätt verkligen det enda rätta?
