Sedan igårkväll har adrenalinet runnit i mina ådror, tigerkvinna har vaknat och jag är redo att gå till en fight om det behövs. Jag är inte rädd för att gå i strid för mina älskade, jag är säker på att om jag får en törn, så repat jag mig. Jag vet att jag överlever allt jag tar mig för mig, så jag ger mig in i striden med en styrka, självsäkerhet och trygghet. Jag vet att jag kommer ur den, levandes. Kanske lite tilltufsad, men levandes och med en trygghet om att de jag älskar kan få sova lugnt om nätterna.

Jag står redo, tigrinnan i min sjuder av liv. Bring it on, jag lovar att kämpa till sista blodsdroppe.

Eeeehm, jo jag är fortfarande vid liv. Om jag har fått ordning på mitt internet, uppenbarligen inte. Jag lever som en eremit i skogen, fortfarande utan tv och internet. Aja, tidsnog ska det väl bli ordning på även de delarna ;)

Just nu sitter jag i soffan hos Zak och väntar på att klockan ska bli lite mer, så jag kan börja med kvällens mat. Planen är att den ska stå på spisen och puttra, lagom tills han kommer hem från jobbet. Som en mysig överraskning, såhär på vår 2månadersdag. Tänk att jag delat mitt liv med denna fina man i hela två månader. Fast, det känns som att Zak funnits vid min sida hela mitt liv. Det är så underbart!

 

För tillfället förbereder jag inför Gret flytt. Imorgon ger jag mig iväg och hämtar hö, långt bort i Mellerud. Idag har jag handlat spån och snart är väl det mesta som behöver köpas, just köpt. Nu ska det bara packas och planeras med det tekninska, typ skaffa transport inför flytten, planera hur allt ska flyttas och det andra runt omkring. Jag längtar som tusan och hoppas verkligen att Greta kommer trivas i Furuhill.

 

Nu tänker jag lämna er till tystnaden igen. Vi hörs när vi hörs. Ta hand om er!

 

Min uppdatering har uteblivit och kanske är det så det blir när internetet är så långsamt att jag gett upp hoppet om att kunna använda det på datorn.

 

Under den senaste veckan har jag hunnit med en tur till Stockholm, julbaka i massor, packa upp det mesta och börjat få riktig ordning hemma. Det är några hyllor och tavlor som ska upp, sen har jag fått fixat det som går att fixa nu. Jag trivs så bra i min lägenhet, jag har verkligen hittat hem. Även katterna trivs och Pyzen och Pip börjar sakta men säkert bli utekatter på riktigt. Mattehjärtat gråter varje gång jag släpper ut dem, men att få se lyckan i deras kroppar är underbart!

 

Denna veckan är det Musikhjälpen, vilket betyder att jag sover lite för få timmar och spenderar otroligt många timmar framför radion. Helst hade jag velat titta på Musikhjälpen via tv'n, men varken internet eller tv fungerar, så då får jag använda mig av det som finns.

 

Hur mår ni min vänner? Har ni börjat förbereda er inför julen? :)

 

Det enda jag väntar på just nu är att få hit min garderob, så att jag kan packa upp mina kläder och få ordning på det sista.

Min lägenhet är otroligt fin och lugn. Hela atmosfären är rogivande och får mig att slappna av. Jag har kommit hem, vilket känns underbart!

Det där med att hitta en höbonde i Alingsåstrakten verkar vara lättare sagt än gjort, speciellt om plånboken har en begränsning och tiden är knapp.

 

Innan den 1:a januari behöver jag ha ett lager med hö liggandes, samt en hel del spån. För då går Gretas flyttlass tillbaka till mitt hemstall, då blir Greta en Bergstenabo. Den  1:a januari lastar jag Greta i transporten, vinkar hejdå till Sotlanda och det liv jag levt där, för att styra nosen mot Furuhill och ett av de vackraste stall jag sett. Då kommer vi komma till mina hemtrakter och vi kommer få bättre träningsmöjligheter. Jag kommer ha två kilometer till stallet och ja, det känns helt enkelt fantastiskt.

 

Om det inte vore för det där lille höproblemet. Jag behöver hitta hö, annars har Greta inget att äta, för rent logiskt så kan hon inte leva på luft. Min spaning fortsätter och jag hoppas att jag snart får na pp.

 

 

Jag vet inte hur många dagar sedan jag skrev här, antagligen ganska många. Jag kan i alla fall berätta att jag lever och det med glädje! Jag har kommit till Gråsten och jag har börjat landa här, det enda jag väntar på är att få hit en garderob samt mina kökslådor, sen bör det mesta finnas på plats.

 

Internetet är antagligen det långsamaste jag har stött på, fördelen är att jag får träna upp mitt tålamod. Eller, jag får bekräftat att mitt tålamod är ganska bra ;)

De senaste dagarna har jag haft underbara stunder med Greta! Hon börjar tycka bättre och bättre om att umgås med mig och vi håller mest på med freeshaping. För fyra dagar sedan vågade jag knappast drömma om att få pussa Greta på mulen, idag satte hon mulen på min mun och satte sedan läpparna runt min näsa. Tänk vad lite eget tänkande kan stärka självförtroendet på individer. Det är fantastiskt att se hur Gretas hjärna sätter igång och försöker komma på nya saker att göra, allt för att få höra ett klick och få en liten godis. Vi har så roligt ihop, jag och min fina fux.

och att få upp en bild är omöjligt.