Med ett år i bagaget.
För ungefär ett år sedan fick jag beskedet om att jag fått ett jobb, att jag fått en anställning på McDonalds i Vårgårda. Om jag vetat då att det kommande året skulle innehåll såhär mycket, så hade jag kanske tackat nej. Då hade jag kanske sökt efter ett annat jobb. Vilken tur att jag då visste så lite om framtiden.
Under det senaste året har jag flyttat hemifrån, eller nej. Mamma har flyttat hemifrån och jag bodde kvar, dock bara i någon månad, sen flyttade jag till mitt älskade Gråsten.
Jag har haft panik över att Greta skulle försvinn från min sida, men då stöttade min fantastiska familj upp mig och lånade mig pengar till att köpa min älskade vän. Jag och Greta har blivit bättre vänner, även om vi bråkar ibland. Trots det så vet jag att hon är den rätta för mig och jag längtar så till den dag hon går utanför mitt hus.
Jag har mött så många nya människor. Jag har blivit vän med människor som jag inte ens skulle hälsat på innan, jag har fått vänner som jag har så otroligt roligt med, jag har fått vänner som accepterar mig för den jag är, jag har fått vänner som jag vill finnas för, jag har fått vänner som jag inte trodde kunde vara en vän och jag har fått vänner som jag kan ringa klockan två på natten.
Jag har varit i mitt första seriösa förhållande, men också avslutat mitt första seriösa förhållande. Jag har blivit kramad, hårt, jag har blivit omhändertagen som en prinsessa, jag har skrattat tills magen krampat och jag har gråtit framför brasan.
Under det gångna året så har jag tappat bort mig själv, jag har tappat bort mina ord, mina tankar, mina känslor och mitt skratt. Jag har vuxit, blivit starkare, helare och vackrare. Jag har blivit mer av mig själv.
Tänk om jag för ett år sedan vetat allt jag vet idag och vetat om alla känslostormar jag skulle komma att passera. Undra om jag hade kastat mig ut då. Eller, kanske är det så att det är just att våga kasta sig ut, som gör att man lever. Ja, så måste det vara.
This is the life.
Just nu känns mitt liv lite dimmigt. Idag är dag nummer två med en skum huvudvärk och en öm rygg. Jag vet att huvudvärken kommer från ryggen och att stretchning hjälper otroligt mycket, men inte idag.
Jag jobbar idag och imorgon också, för att sen ha två lediga dagar. Jag ska ta tag i den framtida lösdriften och det som ska bli hatar, för snart vill jag ha Grets gåendes utanför mitt fönster.
En sådandär stund, då livet är blurrigt men så klart.
Tre dagars ledighet ligger framför mig och jag är så trött att jag vill gråta. Jag har kraschat i en fåtölj och orkar inte resa mig. Katterna vill ha mat, men jag orkar inte ge dem det. Sängen är inbjudande, men jag orkar inte sova. För jag orkar inte vakna och vara trött.
Jag är utsliten, utpumpad och utslagen. Jag är så trött, både fysiskt och psykiskt. Just nu är det nog mest psyket som är slutkörd. Alla otänkta tankar, eller snarare halvtänkta tankar. De tankar som jag inte velat tänka fullt ut, de tankar som skulle kunna få mig att krascha. De tankar som jag trycker undan, men ändå ger så mycket energi. Kanske jag ska sätta mig ner i helgen och tänka igenom. Komma fram till vad jag känner, för vem jag känner. Även om jag redan vet, men inte vill.
Jag saknar hans famn.
Ikväll önskar jag att någon hade hållit mig hårt i sin famn och låtit mig somna där. Att någon hade hållit ihop mig, när mitt inre stormar. Ikväll önskar jag att jag delade säng med en annan människa, en sådan som kramar mig så hårt att alla bitar faller på plats.
En skymt av Rebeckas liv.
Sex av sju dagar kommer bestå av jobb den här veckan. Av 18 dagar kommer jag ha jobbat 15. Lägg till för lite sömn på det och massa nytt som snurrar i huvudet. Ja, livet är upp och ner, men jag är samtidigt så hel. Jag är hel på ett vis som jag aldrig varit innan.
Idag är min lediga dag och jag kommer spendera den med att tvätta, städa, mysa med Greta, träna och förhoppningsvis hinna ta det lugnt. Särskilt mycket ledigt lär det ju inte bli, men jag kommer ha en nystädad lägenhet att komma hem till.
"Vad gör du om jag pussar dig?"
Tystnad, med ett frågande och chockat ansikte.
"Jag ska göra det någon gång!"
Med snurrande tankar och ett virvlande inre lever jag. Ständigt på språng, sällan vilandes, ofta påväg. Vissa gånger står jag kvar och spanar efter mig själv. Undrar vart mitt virvlande har fört mig, hur så mycket kan hända mig. Ofta tappar jag bort mig själv, men finner mig starkare, vackrare och mer virvlande. Livet är magiskt, det är häftigt och jag älskar att få vara levande. Det händer bara en gång och jag vill ta till vara på det, till hundra procent.
