Softish.
Vi hörs senare :)
Hej på dig, med farbror frej
Sen bär det av till stallet och imorgon har vi redovisnig. Nästa vecka är det fysik och historia prov som gäller. Vi får se hur detta kommer att gå.
Nu ska jag mysa med mina älskade buskatter, så sköt om er så länge :)
Niice.
Det mesta på to-do-listan är gjort. Har hunnit med lite extra grejer också. Just nu ligger Pyzen på min mage och sover. Planen är att väcka honom om tio minuter, för att ta mig ut och cykla.
Moppen ligger på annons och ja, jag kommer sakna den, min trogna följeslagare. <3
To-do-list 24/4
- Plugga Fysik
- Gästlista till studenten
- Fota moppen och motorcykeln
- Ut med moppen på Blocket
- Annons om Pip
- Sadlar ut på annons
- Ut och cykla/gymma
- Sola
Känns som att dagen är ganska välplanerad, men allt måste, måste, måste fixas idag! Finns inte tid att skjuta upp det längre..
En bild på mig och Hanna får muntra upp det hela. :)
Back to work?
Bjuder på eb oredigerad bild från senaste löshoppning med honom. Han har ne otroligt bra teknik, taxering och hoppar med lätthet allt. Så, stora förväntingar på grabben ;)
Everybody is kung fu fighting
Nu, kila iväg för att hinna med.
Att tvingas växa upp.
Jag, som alltid hatat att prata i telefon. Nej, när jag var liten var det inga problem, men avskyn har kommit med åldern. Jag skulle helst vilja slänga mobilen i väggen när den ringer. Jag har blivit rädd för främlingar, det värsta är främlingar i telefon!
Men vet ni vad? Med all tid hos Sussie, i affären, bland kunder, har jag tvingats till att växa, våga prata och mogna. Jag har precis lagt på telefon, efter att ha ringt bilskolan för att byta körlärare. Hur coolt är inte det? Jag, den supermesiga lilla myran, vågade helt själv. Jag tvingade inte ens mamma. Ja, jag är stolt!
Farväl är inte för alltid.
Datan kommer stanna hemma, så förvänta er ingen större update! Nu ska jag läsa några bloggar, äta frukot och dra mig iväg. Sköt om er sså länge
Trasselsudd.
Kan man få mer virriga dagar än mig? Lyckas man trassla med tiden mer än vad jag gör? Jag förstår inte hur jag gång på gång lyckas trassla mig ur allt det här, men på något sätt lyckas jag faktiskt..
Nu ska jag snabbt om ögat fixa mig, mat och allt vad jag nu kan behöva. Om 20 minuter går tåget. Vi hörs!
Två veckors ledighet.
Vi skulle haft två lektioner, båda på fredag. Jag har bestämt mig för att inte gå, då jag redan lovat att ta hand om stall och affär, eftersom Sussie är iväg och tävlar. Så, då blir det som två veckor välförtjänt lov.
Har en hög med plugg som jag ska ta tag i, men i övrigt ska jag faktiskt försöka vila upp mig någorlunda och komma i fas med livet. :)
Nu ska jag krypa i säng och låta böcken följa mig i sömnen. Klockan ringer stall-tidigt imorgon och vid kvart i åtta är jag åter påväg hemåt!
Ta tag i dig själv.
Jag ger det en vecka, känns det bra kör jag även vecka två. Jag tänker göra så gott jag kan. Inga måsten, utan bara försöka. Det ska bli spännande och intressant. Jag tvivlar på att jag kommer känna mig mätt, men vi kör ändå!
De mina.
aladdin, inca, laxen. Mina älskade, finaste vänner. Sakta, sakta försöker jag binda ihop de som formade mig och som jag la mitt liv till. trots mil mellan mina delar, är det lika nära som jag väljer att ha dem.
sakta men säkert, osäkert, självklart och tvivlande sluter jag cirkeln.
-
Just to love and be loved in return"
"De största ting du nånsin lär
Att älska få och att nån har dig kär"
Life is life?
Jag har också fått bevisat för mig att leva, det är ljust, glatt och underbart. Att våga leva är enkelt, bara att flyta med. Livet är fantastiskt, så vackert, så bedårande. Livet är fyllt upp upplevelser och saker du aldrig kunnat, eller vågat drömma om.
Om det är något jag verkligen fått lära mig under mina, snart, nitton år på denna jord, så är det att livet är skört. Lyckan är skör, lika skör som smärtan. Du kan resa dig lika snabbt som du faller. Du kan tvingas se ljuset och bli bländad, lika snabbt som du faller och inte orkar se. Livet bygger upp dig, bryter ner dig och formar dig. Livet är till för att levas, hur skrämmande och älskvärt det än verkar. Livet är ditt, livet är här och nu.
Livet är precis det du väljer att det är och mycket mer därtill.
när orden saknar sin makt.
jag avskyr att inte ha energi. det jag saknar mest är förmågan att tänka, dra slutsatser, se framåt, planera, fungera och agera. just nu glider jag med.. jag saknar förmåga att forma mina ord till mina, låta min ord rulla ut ur tangenterna och bilda något vackert. inom mig växer längtan att kunna skriva, skriva till tangenterna glöder och fingrarna krampar. varför kan jag inte det längre? varför kan inte mina ord beröra som innan? är det för att tankarna finns bakom orden, de är inte ren känsla längre. är det för att mitt liv inte är som innan och jag själv inte vet vem jag är? eller, är det för att jag vet vem jag är mer nu än då?
jag vill bara kunna skriva igen.
Word.
Väskan är packad, håret är fixat, tröttheten maxad. Nu skola.
