En resa till det förflutna.

Who the hell is gonna believe me, if I don't believe in myself?

"Har du gått söka-jobb kurs, eller är du naturligt bra på att sälja dig själv?"

Om han visste hur jag kämpat för att ta mig dit, till att bli "naturligt bra på att sälja mig själv." För, det är inte naturligt, eller det har inte alltid varit naturligt. För bara fyra månader sedan fick jag kämpa med att se att jag var värd något. För fyra månader sedan tyckte jag att andra hade rätt att bossa omkring med mig, för jag kunde ju ändå inte det de bad mig om.

 

Idag vet jag att jag är sjukt, jäkla grym och jag vet att jag är värd allt gott i världen. Jag förtjänar att må bra! Jag vet att det är få, ytterst få, som kommer tro min styrka om jag själv inte gör det.

 

Det finns ju ett talesätt som säger:
"Hur ska någon annan tro på dig, om du inte tror på dig själv?"
Det ligger mycket sanning i de orden. För, så länge jag inte tror på mig själv, varför ska då någon annan tro på det jag säger? Det finns trots allt en liten faktor, som är ack så viktig. Vi behöver någon som tror på oss, för att kunna börja tro på oss själva!

 

Jag ramlade i famnen på Marita och hon började på en gång pränta in i mitt huvud att man inte behövde göra som alla andra för att vara bra, så länge jag själv var nöjd med det jag gjorde. Hon dömde inte för att jag inte gjorde som andra i min ålder gjorde. Hon trodde på mig och mina drömmar, när jag själv inte trodde att de var möjliga. Hon gav mig möjligheten att börja tro och sträva mot mina drömmar. Hon trodde på mig, så att jag kunde börja tro på mig själv.

 

Det har tagit mig ett och ett halvt år att verkligen inse vad hon sa till mig, den där första dagen tillsammans. Idag vet jag att vem som helst kan bestiga mount everest, eller starta eget, eller varför inte bli miljonär. Så länge man tror på sig själv och har en dröm.

 

Det bevisade jag idag på arbetsintervjun. Jag fick beröm för min fina ansökan och jag fick beröm för mitt naturliga sätt att marknadföra mig själv. Vem hade kunnat tro det om lilla mig? Fatta hur grym jag är!

 

 

Keep your fingers crossed, twice.

Jag vill ha ett jobb! Dels för att kunna behålla Greta, men också för att kunna flytta hemifrån och för att kunna skaffa hund!

Det finns få gånger jag känner mig så hel som när jag ligger i soffan med hundarna. Igår fick jag det åter igen bekräftat. Sava låg mellan mina ben, Torva snusade med min arm som huvudkudde och Aska nanade i andra änden av soffan. Jag var hel, men det krampade i hjärtat över att det bara skulle vara i någon timme.

 

Jag får inte skaffa hund så länge jag bor hemma, vilket jag helt klart förstår. Därför kan jag inte flytta hemifrån snart nog! Jag är redo, min kropp är redo och jag vet att jag kommer klara det hur bra som helst.

 

Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får positiva besked i veckan. Ni håller väl tummarna åt mig?

 

Förresten, idag låg fantastiska Kåda på operationsbordet. De tog bort en tumör stor som en handboll, med en vikt av 2kg. Även här håller vi tummarna. Jag hoppas få se henne hemma imorgon!

 

Det handlar inte om vilka chanser ud får, utan hur du ser på chanserna du tar.

Att finna gnistan.

Jag drömmer om att en dag kunna hjälpa någon att få må så bra som jag gör idag. Att få hjälpa någon från det där bottenlösa svarta, till att leva och inte bara överleva. En dag kommer jag göra det, men vägen dit är lång. Därför börjar jag med små steg redan idag, för en förändring görs inte i ett jättekliv, utan med många små.

---

Mina myrsteg bildar en lång rad. Jag har en början och jag har en mitt. Just nu jobbar jag vidare, mot ett mål att en dag få förmedla det jag varit med om. Mina drömmar är stora och jag hoppas och tror att jag kommer ro några av drömmarna i hamn.

 

Jag har ett förflutet som jag inte ens skulle önska min värsta fiende, i alla fall inte hela mitt förflutna. Ja, en del motgångar måste vi ha för att utvecklas som personer, men det helvete jag gått igenom önskar jag ingen. Jag är glad att jag gått igenom det, till viss del i alla fall, för det har gjort mig så otroligt stark! Jag har en styrke i mig, som gör att jag idag står stadigt, eller oftast står jag stadigt.

 

Jag drömmer om att en dag få plantera denna styrka i någon annan, få någon annan att tro på sig själv och fortsätta kömpa. En dag ska jag lyckas, det vet jag!

 

Fina ni, tack för att ni funnits med mig.

När livet kommer ikapp, hur fort du än springer.

Jag är trött, jag är helt slut. Jag finner ingen enrgi att göra någonting, i alla fall inget vettigt.

 

Pengarna på mitt konto sinar, jag vänder på alla kronor och hoppas hitta en lösning, hoppas att pengar snart ska börja rulla in igen. Sanningen är den att har jag inget jobb inom typ två veckor, så måste jag säga upp avtalet med Greta. Då måste jag släppa greppet om min bästa vän. För, finns inte pengarna, då kan jag inte betala stallhyran, eller foder, eller något annat.

 

Det gör fortfarande för ont för mig att inse och jag kommer antagligen förneka det ett par dagar till, men jag måste snart se verkligheten i vitögat, hur smärtsamt det än är. Det är inte rätt mot varken mig, Greta eller Marita att fortsätta leva i en dröm och blunda för sanningen.

 

Älskade vän. Jag kan inte se ett liv utan dig, en framtid utan dig, mitt liv utan dina andetag.

It's time to wake up and work.

Jag och Hanna hade stämt träningsdejt klockan nio i morses. Planen var att vi skulle ge oss ut och springa, men suget var inte så stort när termometern visade på 15 minus. Vi körde istället ett mag-rygg pass, skrattade och åt en härlig frukost. Ja, vi fick en bra morgon trots allt!

 

Jag hoppas att kylan snart ger med sig, så jag kan få komma igång med springningen igen. Mina luftrör klarar inte av den här kylan, så jag får varva min träning med promenader och styrkepass. Dock börjar ja bli uttråkad och vill så gärna ut och springa. det spritter i benen!

 

(Bildkälla)

Halvvägs i mål, då är det inget alternatv att vända tillbaka.

Jag har kört bil in i en dimvägg, jag har nästan missat en rondell, jag har svängt av vid fel avfart och jag har lyckats bromsa in för två älgar osm promenerade rakt över väg. Trots en spännande bilresa kom vi fram till rätt stall igårkväll och ja, det var ett riktigt trevligt ställe. Skulle jag någon gång behöva skicka iväg Greta, då vet jag var hon skulle få flytta i alla fall!

 

Innan vi åkte, fick jag busa lite med Fisidor i paddocken. En riktigt rolig ponny, som har mycket speed, bock och bus under hovarna. Roligt hade vi minst sagt!

 

När livet inte blir som planerat, men kanske blev det bättre?

Huxflux ska jag ta en tripp till Tidaholm i eftermiddag och mina planer om att verka Gretas hovar skjuter jag över till imorgon.

 

Erica har hittat ett intressant ställe för Isor, osm ligger ju i Tidaholm och undrar om jag kan tänka mig att följa med och titta på det. Sure, säger jag. Om inte annat spännande att få träffa nya hästmänniskor och dela lite erfarenheter.

Fram tills vi åker ska jag hinna kladda mer på min text, ut och gå, fixa Greta och äta mat. Jag är fortfarande halvvaken, men det här kommer nog gå bra, haha.

 

Once upon a time I was a tiny little girl.

Smash him in the face, if you're bored.

Det krävs en tur till någon annans helvete, för att se sin egen himmel.

Just nu är jag lycklig att jag inte står som ägare till en enda häst, i alla fall inte på papper. Skulle jag vilja kan jag "lämna" Greta och gå. Jag behöver inte komponera ihop en annons, jag behöver inte möta eventuella köpare och jag behöver inte ha ångest över att låta min bästa vän gå. Jag är så, så lycklig att jag slipper gå igenom det helvetet igen!

 

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=688964
Om ni vet någon som söker en fantastisk vän. Nej, han är ingen lätt ponny och absolut ingen nybörjarponny, men han är en bästa vän och en fantastiskt livskamrat. Vinner du hans hjärta, har du en vän för livet.

 

Dags att ta fram anteckningsblocken!

Facebook gillar inte min bildidé och är segt som tusan. Men hej, tidsnog kommer nog även min nya omslagsbild upp där. När Greta är närgången, då får man göra det bästa av situationen och fota nära. Vilket resulterade i att jag fotade snöflingor i pälsen. Vips hade jag både ny bakgrundsbild till datorn och ny omslagsbild till facebook. Och ja, intresseklubben antecknar!

 

 

Bildserie - Greta

Greta står och spanar.

Greta upptäcker matte.

Greta börjar gå...

och gå.. För att till slut stå med huvudet så nära mig som möjligt.

Sån här var hon hela dagen igår. Helt matteglad och ja, det var svårt att få någon vettig bild helt enkelt.

you only need the light when it's burning low.

I can be you bodyguard..

Kvart över tio igårkväll ringde det på ming dörr. VEM TUSAN ÄR SÅ KORKAD?!?!?!?!?!?!

 

Jag hade gått och lagt mig och halvsov. Med hjärtat i halsgropen vaknade jag till och ringde till mamma. Liten och mesig kände jag mig, men är man döskraj så är man! Mamma guidade mig till var en mjölkkanna stod, som jag kunde använda som basebollträ ifall någon skulle göra inbrott. Sagt och gjort, med en stor mjölkkanna bredvid sängen och en katt på benen tog det en timme att lyckas sömna.

Jag undrar vem det var! Skulle ja få reda på det, så skulle jag skälla ut människan efter noter, eller kanske följa Evelinas idéer och slå den med en stekpanna hårt i huvudet!

 

Lost in space.

"Hej Rebecka, vill du rida?"
En timme och tio minuter senare satt jag till häst, för första gången på typ två månader. Vad osm hände där vet jag inte riktigt, men det var lite magiskt. Det var en småseg, halvt skänkeldöv madame, men det var ändå ett magiskt ögonblick. När hon för ett par sekunder släppte efter, snön föll, paddocken var härligt upplyst och jag var precis lagom varm. Vad mer kan man begära? Och jag har tur att få uppleva detta i två dagar till!

Nu är jag för trött för att få ihop en enda vettig, eller ens ovettig tanke. I ugnen torkar jag kött till katterna, på datorn spelar jag konstig musik och i munnen tuggar jag en macka. Tack hej, sängen kallar.

 

Dinsky, aka Stjärnan.

Smoke on the water.

På youtube spelas "Så ska det låta" och på golvet springer katterna runt. Bakom mig är min säng och ser sådär mysigti nbjudande ut och jag tänker falla för frestelsen!

Går man upp klockan sju, sex dagar i veckan och börjar morgonen med en joggingtur för att sedan svischa runt på olika ärenden, så är det okej att lägga sig klockan tio. Jag vet vad min kropp behöver och jag har lärt mig att lyssna på det. Det tog tjugo år, innan jag insåg att jag bestämmer över vad jag vill göra. Det jag gör idag, formar min morgondag. Så även det jag inte gör idag. Sover jag inte idag, är jag trött och grinig imorgon. Och vem vill umgås med en trött, sockerabstinerande Rebecka? Inte jag i alla fall.

Så, see you tomorrow!

 

Some die young.

Sanningen.

Och vet du vilket pris jag fick betala för dej och mej
Vilket pris som helst betalar jag igen
Men jag är stolt, jag gjorde valet för mig själv
Det här är priset jag betalar för stolthet.

 

Denna text hörde jag igår, taget ur en låt från radion. Saken är den att texten hade kunnat vara tagen rakt ur mitt liv, rakt ur det jag gått igenom och fortfarande är mitt uppe i. Resterande av låten är raka motsatsen till mitt liv, men just dessa textrader slog mig som en knytnäve i magen. 

---

När jag blev förälskad i Greta fick jag otroligt starka, negativa, reaktioner från Sussie. Jag blev ställd mot väggen vid ett flertal tillfällen, utan några vettiga svar att ge. Jag visste ju inte ens själv var jag ville komma med Greta, det enda jag visste var att jag älskade henne.

 

Från början var jag säker på att denna förälskelse skulle gå över, jag avböjde förslag från Marita med orden:
"Jag vill inte ha en häst med den skadehistorik som Greta har!"
Trots det så kom jag kväll efter kväll til Gretas box, samlade energi för nästa dag och levde mitt liv. I hennes box, i det spånet, fann jag en väg tillbaka till mig själv. Greta öppnade upp den värld jag stängt och bommat igen ett par år tidigare. Sakta, sakta började jag förstå att det liv jag levde inte var vad jag drömt om, inte när jag börjad med hästar i alla fall.

 

Sussies "förakt" mot Greta blev inte bättre den dag jag berättade att jag bestämt mig för att ta Greta på foder. Jag fick höra:
"Marita utnyttjar dig, ser du inte det?!"
Jag fick också klart berättat för mig att det här var en häst som jag aldrig skulle bli något med, en häst som inte skulle gå att rida eller ställa krav på. Kanske, kanske att hon skulle hålla för ridning, men det vore inte troligt. Här någon gång började jag på allvar inse att jag inte ville mer.

 

Under flera månader kämpade jag och Greta, för att människor i min omgivning skulle bli nöjda. Jag fightades med mig själv och till slut fick jag nog av det jag levde i. Jag insåg att min situation var inte hållbar och jag sa ifrån, med råge.

 

För Gretas skull har jag förlorat en av mina bästa vänner, en plats jag alltid var trygg på och någon som alltid fanns. För min och Gretas skull har jag varit utan jobb i tre månader, utan att veta när jag får ett nytt. För Gretas skull har jag vänt varje krona tre gånger om, för att det ska räcka till. För Gretas skull har jag vänt från den framtid jag hade.

 

Saken är den att skulle jag behöva, då skulle jag ta denna striden igen. Jag är stolt över det jag åstadkommit, den jag har blivit. Jag skulle göra hela denna resan om och om igen, hur tufft det än har varit. Jag skulle ta varje personlig strid återigen och jag skulle skicka samma sms tio gånger om, om det skulle betyda att jag och Greta får fortsätta leva tillsammans.

 

 

Och vet du vilket pris jag fick betala för dej och mej
Vilket pris som helst betalar jag igen
Men jag är stolt, jag gjorde valet för mig själv
Det här är priset jag betalar för stolthet.

 

För, stolt är vad jag är. Att förlora en vän, men vinna en trognare. Att kämpa, när ekonomin egentligen inte håller, att få uppleva stunderna med min fina flicka. Jag tar striden om och om igen. Jag betalar det trippla, om det är vad som krävs.

Min värme i kylan.

Det finns få saker som värmer mitt hjärta sådär riktigt mycket, men Greta är en av dessa få saker! Hon skiner, strålar och älskar. Hon är så gott som alltid positiv och verkar glad när jag kommer, min fina flicka!

 

I onsdags hämtade jag in henne, för att tömköra en kort sväng. Halvvägs upp i hagen kom resterande av flockan, i full galopp, bakom oss. De svischade förbi och fortsatte en kort bit. Hur tror ni Greta reagerade? Inte alls! Hon stog lugnt kvar vid min sida och väntade på att jag skulle be henne fortsätta gå!

 

I torsdags tänkte jag sitta i hennes box och läsa en stund, bara för att mysa och umgås. Nehe du, sa Greta! Här ska lekas, inte mysas. Hon började nosa på min bok, trixa på egen hand och på alla sätt och vis få min uppmärksamhet. Jag fick helt enkelt lägga ner boken och leka med henne en stund, innan hon var nöjd. Ett litet blås i håret fick jag innan jag åkte.

 

Igår gick jag ut i hagen, för att pussa lite på fröken fux, innan jag skulle svischa vidare. Greta lämnade höbalen och kom fram och myste en bra stund med mig. När jag sa att jag skulle gå, fick jag ge henne en liten puss på mulen och sen snappade hon tog lite lätt om ett par av mina hårstrån, som för att pussa tillbaka. Min fina!

 

Idag gav vi oss på bilrädslan. Eller, först blev jag mött i hagen av en fin Greta, som gärna ville följa med matte, så vi gick nästan hela vägen helt löst!!!! Sen gav vi oss ut på vägen, som leder ut till landsvägen. Tidigare har vi inte ensk ommit femtio meter innan Greta frusit fast, ellet blivit otroligt spänd. Idag tog vi oss femtio meter från stora vägen, alltså så gott som hela vägen ut och Greta var hur lugn som helst. Påväg tillbaka mötte vi en bil, men vi gick lugnt förbi den och Greta sa "Matte, jag litar på att du har koll, så sover jag under tiden."

 

 
Ja, hon värmer mitt hjärta och jag blir ås stolt. Över både henne och över mig. Det är faktiskt jag som jobbat oss hit, det är jag som går med henne, trickar med henne, umgås med henne och älskar henne. Varje dag, sju dagar i veckan. Jag går genom eld och vatten för min fina och en dag tror jag hon kommer göra detsamma.

One day we will be there.

It's my time now!

 

Först händer inget, sen händer inget, sen händer allt.

 

Ja, ungefär så kan man sammanfatta mitt jobbsäkande. Jag har sökt, sökt och sökt, men inte fått napp. Jag har varit runt i butiken och lämnat in mitt CV, utan större respons. Jag har mejlat på annonser och fått nej tillbaka. Jag har nstan gett upp, men fortsatt ändå.

Nästa vecka ska jag på ett möte för att kunna bli vikarie, veckan efter det ska jag på arbetsintervju och i februari/mars är jag med i en rekryteringsprocess. Alla dessa besked kom idag och ja, jag är väl i lite chocktillstånd. Vi får se var det här slutar. Jag vet vilket jag hoppas på i alla fall!

 

it's the truth.

Är det såhär ni ser mig?

Call it karma.

Jag tror att vi möter de människor vi förtjänar att möta och jag tror ännu mer att vi möter de människor vi behöver möta.

 

Jag har vid ett flertal tillfällen i livet kört fast. Jag har varit fast i livet och inte vetat hur jag ska ta mig loss. Det har varit allt från att må så dåligt psykiskt att jag inte vetat var jag ska ta vägen, till att tröttnat på mitt vardagslunk. Vid alla dessa tillfällen har nya människor dykt upp i min omgivning, människor som gett mig en puff i rätt riktning.

 

Jag har haft lärare som ställt upp för mig utan dess like, jag har funnit en fantastisk vän i en kurator, jag fann en bästa vän och extra mamma i en praohandledare och chef, jag har funnit en nära kamrat i en kund, jag har funnit ett hem i någon jag inte trodde jag hade något gemensamt med.

 

Vad alla ovanstående har gemensamt är att de dök upp i mitt liv, när jag behövde dem som mest. De har alla kommit att påverka mitt liv, till det bättre. De har alla puffat på mig, sparkat på mig och påminnt mig om att fortsätta sträva efter ett fantastiskt liv.

 

Jag vet att om ni ser er omkring i era liv kommer ni hitta lika bra människor som jag har. Ni har, precis som jag, människor i er omgivning som puffar er framåt, stöttar och tröstar. Dessa människor har ni fått, för att bli lyckliga, för att bli starka, för att pröva era vingar.

Vi möter människor i olika skeden i livet. Vissa människor kommer först bära er och låta er växa, för att sedan dra ner er och inte våga låta er flyga iväg. Andra människor kommer kunna se er växa och växa med er, de vet att en lycklig fågel alltid återvänder hem.

 

Jag tror, från djupet av mitt hjärta, att vi får människor sända till oss. Människor som kommer vägleda oss och människor som vi behöver, i detta nu. Jag tror, från djupet av mitt hjärta, att vi får alla chanser i världen för att leva lyckligt, bara vi litar på vår omgivning.

 

 

Jag var trasig, i tusen bitar, sen fann jag dig. I din närhet är jag hel.

Att växa.

Mitt skrivbord innan tillfixning. Det var det här som gav mig energi och som fick mig att fortsätta drömma och kämpa.

Efter tillfixning ser nu mitt skrivbord ut såhär. Jag lever, jag överlever inte längre.

Never say never.

Jag sitter med ett leende på läpparna. Från vardagsrummet spelas musik och bredvid mig står en stor kopp med te. Livet är sådär bra som det bara kan vara och jag njuter till fullo! I mitt liv har jag underbara människor, som jag uppskattar till tusen!

 

När jag lärde känna Marita, för ungefär ett år sedan, kunde jag ingenting om hunder. För mig var det en helt ny värld, men en värld som jag inte kände något vidare intresse i. Jag var ju där för hästarna, inte för några sketna hundar som hoppade och for och till viss del skrämde mig. Tänk så man kan ändra sig!

 

Igårkväll kom jag hem, efter att ha roddad panget, stallet och en del av Maritas hundar. Det var mitt ansvar att få allt att flyta på under två dagar och nog tusan lyckades jag! Alla hundar fick mat, promenader och uppmärksamhet. Jag löste de problem som uppkom och jag gjorde det med säkerhet.

 

Hade någon för ett år sedan frågat mig om jag skulle klara det, då hade jag asgarvat och sagt "Glöm det, hundar är inte för mig!" Idag njuter jag av hundarnas närvaro och tycker det känns tomt att komma hem och inte ha dem omkring mig.

 

Vad vill jag ha sagt med detta? Säg aldrig aldrig! Ni vet inte vad livet gömmer för er runt kroken, det kan bli något som förändrar ert liv, er livssyn och ert innre. Livet är fullt av överraskningar, lev och njut av dem!

En kort update, mer kommer i övermorgon.