Eftersom det var träning igår och Pärlan oftast brukar vara både trött och stel dagen efter träning, så brukari nte ridningen gå särskillt bra. Istället valde jag att longera henne idag, så hon fick röra lite på musklerna, utan någon ryttare på ryggen.

Det var helt klart ett bra beslut och det gick riktigt bra. Hon var lyhörd för att sakta in, bryta av, öka och byta gångarter.  I början ville hon helst springa på och lyssnade inte riktigt när jag bad henne att sakta in. Efter något varv, började hon lägga fokus på mig och kortade upp steget och lyssnade. Hon gick bra i båda varven och jag har så gott som glömt vilket osm brukar vara det svåra longeringsvarvet. det är härligt. Det är ett stort steg framåt för att vara mig och Pärlan.

Min fina busa. Vi är inte alltid på topp, men vissa dagar klaffar det. Det är dem dagarna jag kommer bära med mig, plocka fram när jag i framtiden saknar dig. Det är dagar som idag som kommer ge mig styrka att kämpa vidare med andra hästar.
tack för att du bygger upp mig, samtidigt osm du bryter ner mig. Jag älskar dig.