För jag är lycklig, ja jag är lycklig.
Jag har kurat ner i sängen, med lukten av nybakt bröd på huden. Det är myskänsla till tusen och jag mår bra av det!
Idag är det fastslaget, på riktigt. Jag har jobb och jag har en fast tjänst! Den 3 april är det introduktion och sen börjar jag jobba. Det känns otroligt bra och framför allt, otroligt tryggt.
Var jag kommer jobba, ja det tänker jag hålla hemligt tills papprena faktiskt är påskrivna. Jag kan skvallra om att det är ett ställe jag länge velat jobba på. Det är också ett ställe som många inte skulle vilja jobba på, eller som många skrattar åt. Tänk på den ni!
Vid mina fötter ligger en lurvig, gul katt. Tillsammans ska vi drömma om soliga dagar, spinnande kel och härliga stunder. Vi hörs imorgon och då hoppas jag att inspirationen finns för ett vettigt inlägg.
Var jag kommer jobba, ja det tänker jag hålla hemligt tills papprena faktiskt är påskrivna. Jag kan skvallra om att det är ett ställe jag länge velat jobba på. Det är också ett ställe som många inte skulle vilja jobba på, eller som många skrattar åt. Tänk på den ni!
Vid mina fötter ligger en lurvig, gul katt. Tillsammans ska vi drömma om soliga dagar, spinnande kel och härliga stunder. Vi hörs imorgon och då hoppas jag att inspirationen finns för ett vettigt inlägg.
Jag längtar till den dag jag kan säga: "Jag hinner tyvärr inte, jag ska plugga"
Åååh, vad gärna jag vill börja plugga igen! Hela min kropp längtar efter att få gräva ner sig i projekt, tentor och föreläsningar. Jag vill så, så gärna gå och lägga mig, helt slut i huvudet efter flera timmars plugg. Jag vill ta med mig mina skolböcker och sitta på ett fik, med en stor kanna te. Jag längtar så mycket, att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen!
Ja, jag har ju alltid gillat skolan, men att jag en dag skulle sakna det såhär mycket trodde jag var omöjligt. Vilken tur då att jag slagit fast vad jag vill bli och om det går vägen, ja då kommer skolan vara en ständigt del av mitt liv. Känn på den ni!
Ja, jag har ju alltid gillat skolan, men att jag en dag skulle sakna det såhär mycket trodde jag var omöjligt. Vilken tur då att jag slagit fast vad jag vill bli och om det går vägen, ja då kommer skolan vara en ständigt del av mitt liv. Känn på den ni!
Jag vill, jag vill, jag vill!
Dit himlens änglar söker sig.
Jag har tagit en paus från allt som kan kallas livet. Jag har myst runt med Greta, jag har spelat datorspel och jag har gjort så lite om jag någonsin kunnat. Som tack för det gav kroppen mig migrän. Om jag tyckte om det? Inte det minsta!
Något som jag däremot tycker väldigt mycket om är det fantastiska vädret! Vad sägs om 7 grader i solen, plus helt vindstilla. Det är underbart och jag har njutit av vädret på en höbal, i hästhagen, med hästar som snusat mig på huvudet, på fötterna, lekt med mina vantar, kastat runt min halsring och somnat med huvudet på min mage. Livet har med andra ord varit sådär härligt som det bara kan vara en vårdag.
Något som jag däremot tycker väldigt mycket om är det fantastiska vädret! Vad sägs om 7 grader i solen, plus helt vindstilla. Det är underbart och jag har njutit av vädret på en höbal, i hästhagen, med hästar som snusat mig på huvudet, på fötterna, lekt med mina vantar, kastat runt min halsring och somnat med huvudet på min mage. Livet har med andra ord varit sådär härligt som det bara kan vara en vårdag.
När jag låg/satt där på min höbal slogs jag av tanken hur lyckligt lottad jag är! Jag har möjligheten att en solig dag ta med mig varm choklad och en bok, för att sitta två timmar på just en höbal och lapa sol, precis som en katt.
Jag har chanser, som många drömmer om att ha. Jag får dagligen spendera tid med fantastiska hästar och skulle, om jag hade intresset, få jobba med fyra hästar till, utöver Greta. Jag kan göra vad jag känner för, när jag känner för det, utan att någon dömmer. Jag har ständigt mysigt med min häst och skulle inte, för allt i världen, kunna bli arg på henne.
Jag har chanser, som många drömmer om att ha. Jag får dagligen spendera tid med fantastiska hästar och skulle, om jag hade intresset, få jobba med fyra hästar till, utöver Greta. Jag kan göra vad jag känner för, när jag känner för det, utan att någon dömmer. Jag har ständigt mysigt med min häst och skulle inte, för allt i världen, kunna bli arg på henne.
Jag har haft lyckan, att finna mitt paradis på jorden!
Jag önskar att jag inte kände som jag gjorde.
Bilden får till viss del tala för sig själv, men jag tänker även dela med mig av mina tankar.
Hur kommer det sig att så många av oss har svårt att tro på det bra vi hör om människor och måste ifrågasätta och bädda in pikar i vårt språk. Varför är det så svårt att glädjas, på riktigt, åt någon annans framgång och medgång? Medan det är så lätt att säga "Vad var det jag sa" om en motgång. Jag tycker det är skrämmande och ja, jag skulle kunna skriva en hel uppsats om ämnet, men jag tänker undvika. Varför? För jag skulle hänga ut en person, ofrivilligt, och det är inte vad jag önskar.
Hur kommer det sig att så många av oss har svårt att tro på det bra vi hör om människor och måste ifrågasätta och bädda in pikar i vårt språk. Varför är det så svårt att glädjas, på riktigt, åt någon annans framgång och medgång? Medan det är så lätt att säga "Vad var det jag sa" om en motgång. Jag tycker det är skrämmande och ja, jag skulle kunna skriva en hel uppsats om ämnet, men jag tänker undvika. Varför? För jag skulle hänga ut en person, ofrivilligt, och det är inte vad jag önskar.
När det där omöjliga, helt plötsligt faller på plats och man hoppar tre steg framåt.
Matte-hjärtat pulserar av stolthet!!!
Jag har idag hängt på Greta och vi har kommit en bra bit framåt i vår utveckling. Greta knäckte koden för en trygg högersida, hon knäckte koden för stillastående och hon växte ett par centimeter på köpet. Min fina, fina häst. Jag är så stolt över att hon litar på mig och över den resa vi gjort än så länge!
En dag kommer vi slå världen med häpnat. Jag kommer ha med mig en stor kunskap och Greta, hon kommer förhoppningsvis känna sig lika stolt som jag. Åååh, om ni ens kände hälften av den kärlek jag känner till min fina, då vore ni världens lyckligaste. Jag är så glad över att ha fått in Greta i mitt liv.
Jag älskar dig, min fina vän.
Tack för allt du lär mig. Om världen, om livet, om människor, om allt.
Du är min lärare, min bästa vän, min livskamrat, min livs kärlek och min vackraste kamrat.
Jag skulle inte funnit mig själv, utan ding hjälp.
<3
Hemmafru? Ja tack, om du betalar för allt jag vill ha och göra-
Igår speedade jag runt som att jag hade druckit tio liter Red Bull och blev anklagad för att gå på gröna piller.. Men, vissa dagar är livet för bra för att jag ska kunna sitta stilla. Det resulterade i ett träningspass med Greta, tio påsar hö ut i hagen, en joggingpass i hagen och fix av stallet. Väl hemma gav jag mig på att handla, baka en omgång hönökaka, två mormorlimpor och en sats afrikakola.
När jag väl landade i sängen var jag nöjd och glad, så även katterna plus min mage. Jag sov som en stock i natt och nu ska jag ta tag i denna dagen. Jag är otroligt sugen på att baka något mer, men jag vet inte riktigt vad. Vi får se vad det blir, men något gott kan jag lova!
Plus att ni gärna får hålla tummarna, för under dagen kommer jag ha ett besked från M om jag får jobbet eller inte!
Jag växer, i takt med att träden byter löv.
Ikväll kommer jag lägga mig med ett leende på läpparna. Iofs är det något jag gör majoriteten av kvällarna, men ikväll är det ett annorlunda leende. Ikväll är det för att jag känner mig så nöjd med mig själv!
I förrgår skickade jag iväg ett mail till en man som arbetar som hovvårdare. Ikväll har det bokats tid för att få Gretas hovar verkade. Det har behövts göras en tid, men jag har verkligen inte fått ihop det rent ekonimiskt. Nu har jag lyckat skrapa ihop saker som sålts och det är dags att Greta får en omsorg hon förtjänar.
Nej, hon har inte lidit, men hennes hovar behöver fixas av någon som verkligen kan!
Något som också kommer bidra till mitt leende är den obefintliga klumpen i magen jag upplever när telefonen ringer! Hur härligt som helst. Jag som tidigare fått andnöd och velat gömma mig under täcket när telefonen ringer, oavsett om det varit mamma eller någon okänd, nu svarar jag med lätthet!
Plus att jag bakat bröd, så hela lägenheten luktar underbart. Med andra ord kan jag inte räkna med något annat än en prinsessömn inatt och ett leende när jag vaknar.
Ta hand om er, så hörs vi snart igen.
Life is life.
Om det finns något som känns galet i livet, så är det de faktum att jag för en vecka sedan låg i sängen och bet mig i läppen för att inte storgråta. Då var jag så slutkörd, dels fysiskt men framför allt psykiskt, att jag varke visste ut eller in. Idag är jag också helt slut, fast på ett annat sätt, idag är jag helt slut för att jag gjort saker som får mig att må bra, istället för sådant osm får mig att må dåligt.
Visst är det konstigt hur livet faktiskt påverkar oss?
Nejni, jag orkar inte skriva något djupt inlägg utan känner mest för att dejta min kudde. Så det är precis vad jag tänker göra! Vi hörs imorgon, då jag är pigg och förväntansfull! :)
Clarity is power! The more clear you are about axactly what it is you want, the more uour brain knows how to get there!
Jag har sökt på youtube, tittat och inspirerats. Mina tankar ändrar sina mönster och jag börjar tro på mig själv. Varför? För jag vet att jag har makt över mina egna tankar. Det är coolt!
Ni kan också, bara ni vill.
1 år med Greta - Del 7
Inget år är väl till enda, om det inte har gjorts en film om det? Så, här kommer en del blandade klipp från mitt och Gretas första år. De kommer i en mixad ordning, men ni får i alla fall en inblick i vad vi gjort om dagarna. :)
Egoboostad Rebecka, håll avstånd.
Jag är redo, redo för att berätta om hur grym jag är. Eller, i alla fall varför jag vore grym för M's del! Varför de ska anställa just mig och inte någon annan. Jag är peppad och jag ska göra mitt allra bästa för att göra ett gott intryck!
Jag har boostat mig själv genom att titta på Lastträning med Lisbeth Johnson Börjesson. Nu har jag med mig lite nya tankar och idéer inför kommande jobb med Greta. Nej, vi har inte trassel med lastning men självklart finns det saker man kan ta med sig in i vardagshanteringen. :)
Förresten, igår lekte jag och Greta i stallet och hon bjöd på både fin spagat och balanserad bergsget! Det går framåt, även om vi trickar otroligt lite. Idag ska vi leka på ängen om väder och ljus tillåter, roligt roligt!
Förresten, igår lekte jag och Greta i stallet och hon bjöd på både fin spagat och balanserad bergsget! Det går framåt, även om vi trickar otroligt lite. Idag ska vi leka på ängen om väder och ljus tillåter, roligt roligt!
1 år med Greta - Del 6.
Februari, snö och mys. Greta och jag blir mer och mer sammansvetsade. I onsdags fick jag kommentaren:
"Den är lös!!!"
Jag svarade bara ett lugnt "Ja." För, för mig är det numer självklart att allt som oftast kunna ta in Greta löst. Följer hon mig inte, ja då är det antingen jag som är frånvarande rent tankemässigt, eller så gjorde vi något tråkigt dagen innan. Vi kämpar på och vi tar små steg framåt hela tiden!
Hur ska man då sammanfatta mitt år med Greta? Ja, det har i alla fall varit en berg och dalbana. Vi har varit med om nedslitna hovar som inte gått att sko, vi har varit med om sticksår, vi har varit med om avsparkade händer och vi har varit med om täckesgjordar på fel ställen.
"Den är lös!!!"
Jag svarade bara ett lugnt "Ja." För, för mig är det numer självklart att allt som oftast kunna ta in Greta löst. Följer hon mig inte, ja då är det antingen jag som är frånvarande rent tankemässigt, eller så gjorde vi något tråkigt dagen innan. Vi kämpar på och vi tar små steg framåt hela tiden!
Hur ska man då sammanfatta mitt år med Greta? Ja, det har i alla fall varit en berg och dalbana. Vi har varit med om nedslitna hovar som inte gått att sko, vi har varit med om sticksår, vi har varit med om avsparkade händer och vi har varit med om täckesgjordar på fel ställen.
Men, vi har också varit med om härlliga kvällar i boxen, mysiga ridturer, knäckta koder, promenader i halsring, enorm utveckling och byggande av massa drömmar. Jag har under detta året med Greta lärt mig att inget är omöjligt och jag är inte bättre än vad jag själv anser att jag är. Jag är bra och jag har rätt att ta plats.
Greta har fått mig att växa som person, genom att skrika till mig "JAG VILL INTE! AGERA ANNORLUNDA. JAG VÄGRAR UMGÅS MED DIG NÄR DU ÄR SÅHÄR!!!!"
Hon har fått mig att lära mig lyssna på människor i min omgivning och att prioritera om. Så länge jag, i mitt hjärta och i min mage, vet att jag gör rätt, då blir det rätt.
Hon har fått mig att lära mig lyssna på människor i min omgivning och att prioritera om. Så länge jag, i mitt hjärta och i min mage, vet att jag gör rätt, då blir det rätt.
Den häst jag mötte i januari 2012 har utvecklats. Hon är mer självsäker och mycket, mycket tryggare som individ. Hon växer framför mina ögon, på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Det är en ära för mig att få dela denna resan!
Jag ser med spänning fram emot vad som kommer hända detta året, vad jag kommer få lära mig, vilka koder Greta kommer knäcka och hur långt vi kommer, som team och som individer.
Jag är så tacksam för att Marita gett mig chansen att utvecklas med Greta, att jag får älska denna hästen från djupet av mitt hjärta!
1 år med Greta - Del 5
I December kom snön och vi busade mycket på gårdsplanen, fortfarande bara markträning. Jag spenderade också en del tid i hagen, där jag bara var och umgicks med Greta och resten av gänget.
Att umgås med Greta, utan några måste och krav, är något av det härligaste jag vet. Jag får se hur hon är i sin flock, hur hon agerar och hennes sätt att använda kroppspråket. Det är ett fantastiskt sätt att komma henne ännu lite närmre.
Att umgås med Greta, utan några måste och krav, är något av det härligaste jag vet. Jag får se hur hon är i sin flock, hur hon agerar och hennes sätt att använda kroppspråket. Det är ett fantastiskt sätt att komma henne ännu lite närmre.
Hanna följde med och lekte med kameran. Detta är ett av våra sämre träningspass, men alla måste vi ha dem.
Jag vet att efter detta passat åkte jag hem, slösurfade på nätet och kom över en bild om RBI. Mina tårar började rinna, då texten var en exakt kopia av Greta. Tack vare den bilden/texten tog jag och greta ett steg framåt i vår utveckling.
Jag vet att efter detta passat åkte jag hem, slösurfade på nätet och kom över en bild om RBI. Mina tårar började rinna, då texten var en exakt kopia av Greta. Tack vare den bilden/texten tog jag och greta ett steg framåt i vår utveckling.
I januari kom ett par snöfria dagar, det kändes som vår och vi tog tillvara på de möjligheter som kom.
Jag befäste "Backa" med halsring och Greta fattade snabbt. Vi började också jobba med pallen, den pall vi använt vid uppsittning. Första gången jag stod på den kom Greta bara fram med huvudet, ett par dagar senare stod hon så jag hade kunnat sitta upp, men jag valde att vänta. En dag kommer hon be mig sitta upp och då vet jag att jag förtjänar det!
Jag befäste "Backa" med halsring och Greta fattade snabbt. Vi började också jobba med pallen, den pall vi använt vid uppsittning. Första gången jag stod på den kom Greta bara fram med huvudet, ett par dagar senare stod hon så jag hade kunnat sitta upp, men jag valde att vänta. En dag kommer hon be mig sitta upp och då vet jag att jag förtjänar det!
Snön hittade tillbaka till oss och jag blev lite halvledsen, innan jag insåg vilka fördelar det gav oss! Efter en koll med Marita var det klart, jag fick lov att använda mig av ena sommarhagen för lek.
Jag och greta började nosa på "Circling game" och varvbyten. Jisses vilken fart greta fick under hovarna, hon bockade, studsade, frustade och levde loppan. Jag hade inte mycket att säga till om i andra änden av repet, med roligt hade fröken Fux. Nu har vi fått lite mer ordning på kalaset, men roligt har vi fortfarande. :)
I slutet av Januari gjorde jag något jag aldrig vågat ett år tidigare. Jag gav mig på och verkade Gretas hovar. Hon gick utan skor igen och mina pengar ärckte inte till för att ta ut någon utbildad för att göra det, så jag grävde ner mig i allt som gick att komma över i kunskap. Både jag och Greta skötte oss och hovarna blev fixade. Greta var så duktig och hade ett otroligt tålamod med mig, vilket gjorde mig så, så stolr över henne!
Del sex landar snart hos er, spännande!
1 år med Greta - Del 4
Detta är en av bilderna på Greta som betyder mest för mig. Varför? Jo, för det var första gången Greta följde mig, utan att jag höll i henne. Vi tog en promenad runt stallplanen och jag visste att jag hade henne med mig. Det är en av de största dagarna och jag var lycklig, in i märgen!
Detta gjorde vi, sex dagar efter att gips och skruvar var borta från min hand. Min fina flicka, så stolt jag var!
Detta gjorde vi, sex dagar efter att gips och skruvar var borta från min hand. Min fina flicka, så stolt jag var!
Endast en vecka efter att gipset togs bort, lastades Greta på nytt in i transporten och vi styrde nosen mot Norah .Även denna träning var givande, inspirerande och nyttig! Stundtals fick Norah ta över linan, då Greta inte förstod och handen gjorde för ont. Men hjälp vad bra det blev och jag vet att både jag och Greta var otroligt nöjd med oss själva när vi lastade och åkte hem. :)
Oktobermånad, en månad som kantades av mer markträning än ridning. Vi red mindre och mindre och tränade från marken mer och mer. Det var där jag fann min glädje och Greta verkade hålla med mig.
De dagar jag valde att rida, då vände Greta i hagen degan efter, vilket för mig var ett tydligt tecken; Hon ville inte bli riden. Efter mycket funderande la jag ridningen helt på hyllan, varken jag eller Greta fick ut någon glädje av det, varöfr då kämpa på bara för att andra tycker att man måste?
November och vi knäckte kod efter kod. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig glömma när Greta knäckte lastpalls.koden.
Greta hade, tre månader tidigare, klart och tydligt visat att lastpallar inte var något för henne. Eller snarare, att sätta hovarna på något annat än fast mark var faligt! Vi jobbade mycket med detta och gissa hur stolt jag var över oss när Greta en dag klampade upp på pallen, som att det vore den mest självklara saken i världen!
För mig blev det ett bevis på att jag jobbade åt rätt håll och faktiskt gjorde något som var bra, för oss båda.
Greta hade, tre månader tidigare, klart och tydligt visat att lastpallar inte var något för henne. Eller snarare, att sätta hovarna på något annat än fast mark var faligt! Vi jobbade mycket med detta och gissa hur stolt jag var över oss när Greta en dag klampade upp på pallen, som att det vore den mest självklara saken i världen!
För mig blev det ett bevis på att jag jobbade åt rätt håll och faktiskt gjorde något som var bra, för oss båda.
När hösten var lerig och äcklig och vi inte kunde göra något vettigt, då gav vi oss iväg till ridhuset. Där lekte vi med hinder och Greta tyckte det var såå roligt! Hon travade och galopperade, hoppade och studsade. Hon verade tycka att livet lekte och skötte sig exemplariskt!
Jag hade nu tränat in kommandot "Stilla", så Greta går att parkera. När jag gjorde detta i ridhuset fick vi en hel del blickar och jag var så stolt över Greta! Hon går att lämna på stallplanen hemma, medan jag går in i sadelkammaren och hämtar något.
Jag hade nu tränat in kommandot "Stilla", så Greta går att parkera. När jag gjorde detta i ridhuset fick vi en hel del blickar och jag var så stolt över Greta! Hon går att lämna på stallplanen hemma, medan jag går in i sadelkammaren och hämtar något.
Del fem kommer snat, håll ut kära vänner!
1 år med Greta - Del 3
Juni rullade på, med sommarbete och mys. Jag och Greta kom igång med ridningen och livet lekte.
En av dagarna när jag kom till stallet låg Greta och sov. Jag räknade verkligen inte med att få komma nära, men döm av min förvåning när Greta glatt lgå kvar när jag kom fram, lät mig klappa på henne och sen reste sig för att resten av flocken blev för närgången.
Här någon gång började jag känna ett sug efter att få börja med NH, eller jobb från marken. Jag ville inte börja utan att ha fått hjälp så jag sökte olika alternativ. Drömmen vore att få åka till Norah, i Kungsbacka.
Sagt och gjort, jag mailade Norah och fick en tid för träning. Greta packades in i tranpsorten, Hanna togs med som moraliskt stöd och jag satte mig bakom ratten. Detta blev början på en helt ny resa! Inte bara det faktum att jag körde hästtransport för första gången, jag fick med mig så otroligt mycket kunskap från Norah att jag inte visste var jag skulle göra av allt!
I juli skulle en kompis ponny opereras och de behövde sällskap för sin andra häst. Greta fick agera sällskapsdam och skötte sig superbt! Hon nosade på nya kompisen och ställde sig sen för att beta, inga problem någonstans.
I augusti var jag och Greta åter igen hos Norah. Denna gången var greta betydligt mer avslappnad och jag kände mig något säkrare på det jag höll på med. Träningen gick bra och jag kom åter igen hem med supermycket kunskap. Roligt som tusan!
Vad som inte är lika roligt med augusti är att det är den månad Greta sparkade mig, så ag bröt 5:e mellanhandsbenet, fick operera och hamnade med handen i gips i tre veckor. Olyckor händer och vi fick bara hålla modet uppe.
Del fyra är på intågande. :)
1 år med Greta - Del 2
Med April kom också lite, lite gräs. Hästarna verkade njuta av livet i hagen och jag, jag njöt lika mycket jag. Det erbjudande jag hade fått av Marita i februari gnagde i mig. Jag både ville och inte ville ha gett henne ett ja, men jag gjorde mitt bästa i att leva för stunden tillsammans med Greta.
Greta satsade på att se så ful ut som möjligt, men lyckades ganska dåligt, haha.
Jag och Marita kom överrens om att jag skulle ta Greta på foder, tog i hand och skulle skriva kontrakt. Det tog sin lilla tid innan vi fick ihop ett kontrakt, men jag var trygg i vetskapen om att Greta skulle få stanna hos mig. Jag behövde inte vara rädd att hon skulle vara bort nästa dag jag kom till stallet, även om Marita tidigare lovat att det inte skulle händra.
Hanna följde med till stallet en vårdag och fotade mig och Greta, detta blev första bilderna när jag red. Faktiskt några av de få bilder som finns. Jag minns att vi tog en galen galopp upp för en backe och Greta satsade på att mejja ner Hanna i buskarna, haha!
Livet lekte och jag och Greta var fria, som bara vi kunde vara.
Maj kom och med Maj kom också den 13. Varför är den 13 viktig? Jo, det var det datum som jag skrev på fodervärdsavtalet för Greta. Nu låg allt ansvar för Greta på mina axlar, under ett år framöver.
Och nog började det med besked. En och en halv timme efter att avtalet var påskrivet gick jag ut i hagen, hämtade in Greta och visiterade henne. Då visade det sig att hon hade ett sticksår i armhålan h.fram. Då var det bara att lägga ridning på hyllan och se till att få det läkt.
Maj var en riktig sommarmånad och vi myste en hel del, när det inte gick att rida. I slutet av maj kom vi dock igång igen, men det gick inte riktigt som planerat. Greta började kännas halt, eller hon ömmade på hovarna, vilket betydde att jag glatt fick slå på skor.
Del 3 kommer inom kort, håll ut. :)
1 år med Greta - Del 1
Första bilden jag någonsin tog på Greta, fotades 30 januari 2012. Jag hade redan då blivit störtförälskade i denna fina häst, men vågade inte erkänna det för varken mig eller någon annan, men jag spenderade ett par kvällar hos Greta och fick en inblick i hur härlig hon var, även om alla hästarna tyckte det var konstigt med en främling i stallet.
Det var sällan jag fick tid att åka till Greta när det var ljust ute, denna bild är en av de första på Greta i hagen. Jag minns så himal väl hur en kompis till mig var med och hur vi hade hela hästflocken runt oss, snusandes i håret.
Greta var, precis som de andra, nyfiken på vilka skumma typer det var som stod i hagen. De var inte vana vid att folk kom och gick, varken i stallet eller i hagen, då Marita var den enda som hade hand om hästarna. En stor omställning med andra ord.
Mina kvällar spenderades i Gretas box, precis innanför dörren, i spånet. Detta var min ständigt utsikt. En nyfiken, alltid glad, Greta.
Jag red inte Greta i början. Dels var det snöigt, men jag var också rädd. Jag visste att hon inte varit riden på något år och ingen visste hur hon skulle reagera när hon väl fick en ryttare på ryggen. Jag sköt på uppsittningen, det var ändå inte det som var det viktiga.
Så fort Greta hörde att dörren in i stallet vände hon sig om och kikade åt mitt håll. Det värmde hjärtat!
Om hon var glad för att se mig, eller om hon bara var nyfiken på vem som kom, det får vi aldrig veta, men jag var i alla fall lika glad varje gång jag fick träffa min fina fröken.
Vi är nu framme i april och våren har kommit till Sverige. det var ljust längre på dagarna och jag fick en chans att fota min fina även i hagen. :)
Det var även nu någon gång som jag satt upp på Greta första gången. Den turen bär jag fortfarande med mig, djupt inne i hjärtat. Jag satt på en häst med öronen spikrakt framåt och som verkade njuta av att få komma ut och röra på sig. Jag minns lukten i skogen, jag minns vattnet som porlade och jag minns fåglarna som sjöng. Jag var för en stund världens lyckligaste tjej!
Fler bilder kommer, jag har bara valt att dela upp dem i ett par inlägg så ni inte blir överrösta med alla bilder på en gång ;)
Bara för du tackar nej, betyder det inte att broarna är brända.
För att jag skulle kunna tacka ja till jobbet som demonstratör, behövde jag tacka nej till en 2:a intervju på ett företag jag länge velat jobba på. (Hör ni hur dumt det låter?!)
Jag har alltid varit den som inte kan backa bandet, erkänna att jag fattat ett dåligt beslut och sen fatta ett bättre, inte fören i dag! Jag ringde helt enkelt upp företaget, sa som det var och frågade om jag kunde få boka in en ny intervju. Nemas problemas och på lördag sitter jag åter igen på intervju och ska visa hur jäkla grym jag är!
Det är sånna här händelser som får mig att växa som person, som gör mig ännu tryggare i mig själv och som får mig att inse att jag faktiskt kan. Jag är bra, även om jag gör fel ibland. Jag är mänsklig och hädanefter tillåter jag mig att vara det!
Det är sånna här händelser som får mig att växa som person, som gör mig ännu tryggare i mig själv och som får mig att inse att jag faktiskt kan. Jag är bra, även om jag gör fel ibland. Jag är mänsklig och hädanefter tillåter jag mig att vara det!
Ledigheten går i ett.
Jag har haft saker för mig större delen av dagen, vilket är väldigt skönt! Nu har tiden rullat iväg till sovdags, så det utlovade inlägget med bilder på Greta får vänta tills imorgon. Jag har valt ut bilder i alla fall, men måste rensa ännu lite mer. :)
När livet vänder dig ryggen, tacka för möjligheten att lära dig springa ikapp det!
Jag sitter här, med lite lätt magknip. Pengarna på kontot sinar och som ni vet sa jag nej till jobbet jag egentligen hade. Men, på något sätt löser jag det här, det är bara att bita i det sura äpplet och reda ut problemen!
Jag har försökt ringa upp Maxi, för att se hur det går med mitt CV där, men hon som är personalansvarig var på semester. Istället skickade jag ett mail till henne och bad om att få boka ett besök. Jag har även skickat in en spontanansökan till Ica Supermarket i Alingsås.
Mitt mål är att söka minst ett jobb/dag. Ibland behöver man knacka på 1006 dörrar och få ett nej, för att på den 10007 hitta det som är helt, helt rätt. Det här ska gå vägen, bara jag sätter mina gränser.
Mitt mål är att söka minst ett jobb/dag. Ibland behöver man knacka på 1006 dörrar och få ett nej, för att på den 10007 hitta det som är helt, helt rätt. Det här ska gå vägen, bara jag sätter mina gränser.
Saken är den, att jag kan lösa det, jag har olika förslag. Nästa vecka sätter jag och mamma oss ner för att göra upp en plan, för att få allt att gå ihop. Jag har massa grejer jag vill testa på, det är kanske nu det är dags? Vad säger ni, är ni med mig och testar mina galna idéer?
Vackra Turkiet. :)
Hade jag vetat då vad jag vet nu, hade allt varit annorlunda.
I bilen, påväg hem från Greta, insäg jag att ett år har rusat förbi i världens fart!
Den 6 februari 2012 är på ett sätt en dag som kom att förändra mitt liv. Jag hade då, för första gången, hand om Maritas stall och det var även då jag på riktigt insåg att mitt hjärta hade hittat sitt hem hos Greta. Jag var så kär att jag inte visste hur jag skulle sitta stilla. Dagen efter ringde min telefon och jag hade ett ganska långt samtal med Marita, ett samtal med ett fantastiskt erbjudande. Vad jag inte visste då, var hur stark jag är, vilket gjorde att jag tackade nej till erbjudanden.
Men, i mina ögon är den 6 februari min och Gretas årsdag och tänk vad mycket detta året har bjudit på! Imorgon ska ni få ett inlägg som sammanfattar vad jag och greta har hunnit med under vårt år tillsammans. Nu, ikväll, får ni bara bilden som blev början på en livsförändring.
Ibland måste man gå vilse, för att hitta rättare.
Jag har haft ett par sjuka dagar. Sjuka på så vis att jag har fattat beslut jag kanske kommer ångra, men beslut som får mig att fortsätta leva.
Onsdag, Torsdag, Fredag var jag på utbildning för att kunna jobba som säljare för RTSS AB. Lördag och Söndag var jag ute på demonstrationer och skulle fortsätta med det på måndag eftermiddag. Måndag förmiddag skulle papper skrivas på, för att jag skulle bli anställd. Jag skrev aldrig på papprena. Istället lämnade jag in maskinen, tackade för mig och satte mig i bilen hem till Vårgårda.
Varför? För att jag på två dagar hade börjat räkna timmar, minutrar och sekunder igen. Jag hade fallit, fallit och fallit. Jag hade vaknat med en stor klump i magen, hadde axlarna uppe vid öronen, jag hade kämpat mot tårarna och jag började sakta överleva, i stället för att leva. Jag var påväg att falla tillbaka i ekorrhjulet, med 13 timmar jobb och noll energi. Det skulle inte vara hållbart, inte ens i två månader.
Jag ska ta nya tag och se till att få ordning på livet, jag tog bara ett sidospår under resans gång.
Morgonpigg deluxe, ha!!
Tredje morgonen i rad, då jag är uppe i en bra tid. Jag kan ärligt erkänna att det var svårare att komma upp idag, än vad det varit tidigare dagar. Varför? För att kroppen känns som en blyklump och huvudet avskyr ljus. Nu är det bara att göra det bästa av dagen, skratta med mina knäppa kurskompisar och se till att ta in så mycket kunskap som möjligt.
I eftermiddag blir det troligen lite lugn och ro, för att imorgonbitti gå upp på tok för tidigt för att hinna köra reklam innan mammas jobb och mina demonstrationer.
Hur har ni det en fredag som idag? Ska ni hitta på något särskillt ikväll? :)
Stress är en del av vardagen, eller?
Jag fick nyligen ett sms om att person som sände det inte kunde göra några palneringar och att Hen var stressad utan anledning. Dessa orden fick mig att fundera en hel del.
Jag har varit väldigt stresskänslig och kroppen har pajat vardena gång jag utsatts för en stressig situation. Det har varit allt från kass mage, till migrän, eller näsblod så det skriker om det. Med andra ord, jag har fått lära mig olika knep för att slippa ifrån en stressig vardag, jag hoppas att mina knep kan bli er till hjälp.
* Ta kontroll på vardagen.
Börja planera. Har du bara jobb sporadiskt, så planera som att du inte skulle jobba, men var flexibel.
Börja planera. Har du bara jobb sporadiskt, så planera som att du inte skulle jobba, men var flexibel.
* Skaffa rutiner
Gå upp vid en viss tid, är vid vissa tider, sätt en maxtid på ditt internetanvändande, lägg dig vid en bestämd tid.
* Sätt upp mål.
Denna veckan ska jag ha tränat tre timmar.
Jag vill ha fikat med en person.
Jag ska läsa en bok.
Jag ska se tre filmer.
Jag ska baka en sats med bröd.
Jag vill ha kommit på fyra nya sätt att tillaga kyckling.
Jag vill ha fikat med en person.
Jag ska läsa en bok.
Jag ska se tre filmer.
Jag ska baka en sats med bröd.
Jag vill ha kommit på fyra nya sätt att tillaga kyckling.
Allting handlar egentligen om att skaffa koll på sin vardag. För, oavsett om och hur vi jobbar kan man skaffa sig någon form av rutin. Meningen:
"Jag kan inte ta kontroll, jag vet ju inte hur jag jobbar."
Är för mig bara svepskäl, det går att ta kontroll bara man vill. Ditt liv är ditt, så gör det absolut bästa av det. Du förtjänar att må helt fantastiskt!
"Jag kan inte ta kontroll, jag vet ju inte hur jag jobbar."
Är för mig bara svepskäl, det går att ta kontroll bara man vill. Ditt liv är ditt, så gör det absolut bästa av det. Du förtjänar att må helt fantastiskt!
I'm back in business och det med besked!
Jag är helt väck i hjärnan, runt mig ligger papper spridda och på en galge hänger morgondagens klädsel. Med andra ord; dagen har varit som förväntat!
Jag är fullproppad med information, men jag är också säker på att jag är på rätt ställe, vid rätt tidpunkt. Jag har fått en säljchef som inte är det minsta orolig och som tror på mig, på samma sätt som jag tror på mig själv. Jag har vänner och familj som ställer upp, för att jag ska lära mig mitt jobb på bästa sätt och jag får växa ännu mer som person. Shit, snart kommer jag bli så dryg att jag inte vill umgås med mig själv, haha!
Jag är fullproppad med information, men jag är också säker på att jag är på rätt ställe, vid rätt tidpunkt. Jag har fått en säljchef som inte är det minsta orolig och som tror på mig, på samma sätt som jag tror på mig själv. Jag har vänner och familj som ställer upp, för att jag ska lära mig mitt jobb på bästa sätt och jag får växa ännu mer som person. Shit, snart kommer jag bli så dryg att jag inte vill umgås med mig själv, haha!
Nu är det dags att krascha ner i sängen, för kroppen vill vila inför en ny dag med nya tag imorgon. Jag njuter av att gå upp och faktiskt ha en mening med dagen. Jag drar inte runt i pyjamasbyxor halva dagarna, utan jag gör något vettigt. Hur härligt som helst!
I'm awesome and gonna kick your as.
Tio i sju, tio freaking i sju! Jag vet inte när jag gick upp så tidigt senast, i alla fall inte med en vettig anledning. Jag har tagit ne dusch och jag har läst mail. Nu börjar det bli dags att lägga på ett tunt lager smink, mata katter, mata mig och packa ihop det sista. Klockan tio ska jag vara installerad i Fristad och börja min utbildning. Den kommer pågå i fem dagar, varav de två sista är praktik hemma.
På måndag morgon kan jag stolt kalla mig "Säljare för RTS Sverige"
Ja, ni läste rätt! Jag har ett jobb och jag kommer bli jäkligt grym på det! Jag ska sälja skiten ur de andra och jag ska bli så bra som bara jag kan och ännu lite bättre. Hur grymt låter inte det? Vi hörs ikväll, när jag kommer hem, utslagen men full av energi ;)
En suck av lättnad rör sig över mina läppar.
Mitt matte-hjärta har pustat ut lite! Greta är på bättringsvägen och börjar lägga mer och mer vikt på v.bak. Det visade sig vara en hovböld, som självklart han spricka innan hovslagaren kom. Det betyder att vi snart är tillbaka på banan igen, tjoho!
Jag ska bara vänta ut tvättmaskinen, ska krypa ner i sängen och ladda om för imorgon. Då kör vi all in och visar hur jäkla grym jag är! Här ska samlas kunskap, så jag kan spöa skiten ur alla andra säljare. Awesome!
Livet som hemmafru.
Just nu vill jag dock ha eftermiddag, så jag kan styra nosen mot Greta och förhoppningsvis få ett svar på vad som är "fel" med henne. Håll tummarna att det är hovarna som har åkt på en känga och inte något allvarligare. Jag är nervös!
Köket var lagom stiligt när jag hade gjort müsli smeten och bröddegen. Tack och lov tog det inte många minuter att diska upp ;)
"livets stora syfte är inte kunskap, utan handling:"
Jag tänker spinna vidare på ett av ina tidigare inlägg, nämligen det HÄR.
Så, om man nu är öppen och vill förändra. Hur kommer det sig då att man så ofta får höra repliken:
"Jag kan inte bli som du, det finns inte en chans i världen!"
"Jag kan inte bli som du, det finns inte en chans i världen!"
I detta läget finns det bara en sak att göra, vilket väldigt få faktiskt gör.
Du får stanna upp och ställa dig själv frågan:
"Varför?"
"Varför?"
Varför kan du inte förändra dig?
Är det för att du sakna redskapen för en förändring? Saknar du kunskapen för att kunna förändra? Är du rädd för hur omvärlden ska reagera? Är du rädd för vem du ska "bli" iom förändringen? Är du för bekväm för att orka ta tag i din förändring? Är du egentligen ganska nöjd med hur du ser på livet?
Bara du har svaren, sök inom dig och du kommer finna dem.
Jag kan bara prata utifrån mig själv och vad mitt svar blev på frågan Varför.
Jag var rädd för hur omgivningen skulle reagera och jag visste inte hur jag skulle gå tillväga för att göra den fkatiska förändringen. Dessa två anledningar gjorde att jag förlorat många år av livet, som hade kunnat vara underbara. År som jag kommer ta igen nu.
Hur gjorde jag då? För att faktiskt förändra min syn på mig själv och tron på vad jag kan genomföra. Ja, det finns inga raka svar. Jag tog små steg åt gången. Läste en text som gav mig självförtroende för tre sekunder. Umgicks med folk som gjorde att jag mådde bra. Lyssnade på musik jag gillade. Min stora vändpunkt var Greta. När jag blev mer öppen för olika sätt att hantera häst, blev jag också mer öppen för att förändra livet.
Jag har läst mycket hästpsykologi och då fått kunskap om människor, men framför allt har jag börjat förstå hur viktigt det är att kommunicera på ett snällt sätt med sig själv. Jag har börjat lära mig vad jag peppas av och vad som hämmar mig. Jag har börjat lära känna mig själv.
Mitt tips till er är att prata med de i er närhet, som ni tycker har en härlig syn på livet och som verkar ha en schysst relation med sig själv. Fråga dem hur de kommunicerar med sig själv, varför de kommunicerar som de gör, hur de skulle vilja kommunicera med sig själv (om de skulle vilja kommunicera på ett annorlunda sätt än vad de redan gör, fråga varför) och hur deras personliga resa har varit. Läs böcker om att växa som människa och leta upp olika föreläsningar, seminarium och kurser. Ni kommer inse hur fantastiskt livet är och snart kommer ni också vara övertygade om att bara ni sätter era egna gränser och att ni kan klara vad som helst, så länge ni själva tror på det!
(Bildkälla)
Kunde Jordan Romero bestiga Mount Everest som 13-åring. Nog tusan kan Vi också göra något stort av våra liv!
Kunde Jordan Romero bestiga Mount Everest som 13-åring. Nog tusan kan Vi också göra något stort av våra liv!
It's mondaymorning.
CD-boken spelas, utanför fönstret faller snö och det är plusgrader. Jag slösurfar på internet och vet egentligen inte riktigt vad jag ska göra med dagen. Har ni några tips, så släng gärna in dem.
Jag har i alla fall som plan att träna en sväng, läsa en stund och kvällsmysa med Greta. Men dagen har ju mer än bara tre timmar, så finns en hel del tid att fylla. Ja, vad som händer får vi helt enkelt se.
Hoppas ni får en härlig måndag!
We hade the time of our lifes.
Trots ömmande hovar tog jag och Greta en promenad idag. Hon håller humöret uppe och med tillåtelse att gå i vägkanten gick det okej. Hemma i hagen fick hon massage och stod och gäspade gång efter gång, efter gång. Fina skruttan.
Pyzen tyckte jag skulle vara tyst under Så ska det låta, fniss.
Egentligen är inte Så ska det låta ett program som Pyzen gillar, helst ska det vara Äntligen hemma. Men här ligger han och tjuvtittar, sötisen.
"Nej, asså matte, nu tycker jag att du lyssnar för mycket!"
Med andra ord, jag och Pyzen har haft en riktigt mysig söndagskväll framför tv'n. :)
Med andra ord, jag och Pyzen har haft en riktigt mysig söndagskväll framför tv'n. :)
Alla resor börjar med en nyfikenhet och öppenhet.
Jag har på ganska kort tid, förändrats väldigt mycket. Rent utseendemässigt är jag fortfarande samma person som tidigare, men rent "innehållsmässigt" har jag förändrats. Mina tankebanor, mina åsikter, mitt självförtroende och min självkänsla är inte det samma längre. Idag vågar jag så mycket mer! Jag litar på mig själv, för jag vet att jag alltid har mig själv. Skulle någon komma och säga att något är omöjligt, så skrattar jag till och säger "Allt löser sig, så länge du verkligen vill det!"
Min förändring märks, det vore konstigt annars och jag vet att vissa har svårt att acceptera det, medan andra tycker att det här är lika fantastiskt som jag tycker att det är.
Jag har många gånger under mitt liv fått sagt till mig:
"Åh, det där skulle jag också vilja kunna."
Saken är den att Du kan. Du kan genomgå precis samma inre resa som jag har gjort. Du kan få precis samma självförtroende som jag har och du kan bli lika kaxig som jag känner mig. Allt är möjligt, så länge en minimaldel av dig är öppen för förändring.
"Åh, det där skulle jag också vilja kunna."
Saken är den att Du kan. Du kan genomgå precis samma inre resa som jag har gjort. Du kan få precis samma självförtroende som jag har och du kan bli lika kaxig som jag känner mig. Allt är möjligt, så länge en minimaldel av dig är öppen för förändring.
Tack vare min nyfikenhet har jag kunnat ta åt mig av det som sagts till mig, tänka över det och antingen göra något vettigt av det, eller kasta iväg det. Tack vare min nyfikenhet, har jag varit öppen för saker. Jag har varit livrädd för förändringar, men det har fått ta sin tid. Vilket har resulterat i att jag idag har en syn på livet, som jag trivs väldigt väl med.
Jag vill fortfarande veta mer, om hur jag kan göra mitt liv så framgångsrikt som möjligt och hur jag kan må så bra som möjligt. Och, så länge jag håller mig öppen för olika metoder, så kommer jag hitta någon som passar mig.
Du kan uppleva precis samma sak, så länge du håller sinnet och hjärtat öppet. Var inte rädd för livet, det vill dig inget ont!
Caterpiller in the tree, how you wonder who you'll be.
Jag är tjugo år, jag har levt i tjugo och ett halvt år. För ett halvt år sedan fick jag lov att börja handla på systembolaget, vilket betydde att jag hade uppnått alla åldersgränser. Hela världen låg för mina fötter och jag kunde göra vad jag ville.
Som tjugoåring kan livet vara lika turbulent som när man är femton. Bara för att man får lov att köra bil, rösta och handla på systemet, betyder det inte att man känner sig redo för det. När jag fyllde tjugo skrämde livet skiten ur mig! Jag var inte mer modig då, än vad jag var när jag fyllde femton.
Tanken på att en dag klara mig på egen hand, ha en egen lägenhet, ringa viktiga telefonsamtal, skicka mail, skriva kontrakt och ha ett vuxet ansvar. Allt det där var det mest skrämmande som fanns.
På ett halvt år har jag vuxit. Mina vingar har vuxit ut och jag har vågat prova dem. Sakta blir de starkare och jag flyger stadigare. Ibland slår jag mig ner, vilar en stund, för att sen flyga iväg igen. Livet blir så mycket vackrare från ett annat perspektiv.
Det där som verkade så skrämmande är inte skrämmande längre, för vad jag vet nu, som jag inte visste för ett halvt år sedan, det är att mina vingar bär. Jag är ingen liten caterpiller längre, mina vingar har vuxit ut och livet är otroligt coolt!
<3
Mitt hjärta värnar om er livskvalité.
Matte-hjärtat värker och bränner. Helst vill jag stoppa in Greta i bomull och låta henne stå där tills det är sommar och marken är mjuk och fin igen. Eller, jag skulle vilja ha pengar på mitt konto så jag kan få ut en riktigt hovvårdare och passa ut ett par boots. Så som hon rörde sig igår och idag, det är hjärtskärande att se. Knöglig mark gör ont, jätteont! I alla fall om vi frågar Greta. Älskade flickan.
Jag vill krama Pip och komma fram till varför han hostar. För, hostan var tillbaka i förrgår. Nu testar vi på nytt att ta bort allt ben ur kosten och ser om det hjälper. Snälla, håll tummarna!
Tack och lov verkar Pyzen piggare och muppigare än på länge. Så han får hålla matte-hjärtat lugnt. tre djupa andetag, de andra djuren kommer bli fit-for-fight, allt löser sig.
Vackraste Pyzen. <3
I ett lyckorus.
Min fredag har gått och blivit en helgrym dag! Först och främst ligger det två mail i min inkorg, med härligt innehåll, sen har jag tagit ett viktigt beslut och sist, men inte minst, får jag finbesök av Lindi ikväll!! Hur grymt som helst ju :D
Så, jag tänker njuta av livet som tusan, läsa i boken jag fått mailat till mig, svara på det andra mailet, njuta mer av livet och snacka massa skit med Linda.
Hoppas ni får en lika härlig fredag som mig! Sköt om er och var rädda om varandra. :)
Du ansvarar för din kommunikation, ditt beteende och dina upplevelser!
Igår var jag på en föreläsning om NLP, med Lisbeth Johnson Börjesson. Det första jag vill säga;
Får ni en möjlighet att gå på en sådan föreläsning, ta den! Ni kommer komma därifrån med insikter om er själv, om världen, om människan och framför allt om livet. Riktigt givande och intressant!
Får ni en möjlighet att gå på en sådan föreläsning, ta den! Ni kommer komma därifrån med insikter om er själv, om världen, om människan och framför allt om livet. Riktigt givande och intressant!
Jag har inatt drömt om föreläsning och vaknat med Lisbeths ord ringande i öronen. Med andra ord, det här var precis vad jag behövde. Helt plötsligt vet jag med säkerhet att jag kommer klara vad jag än tar på mig, bara jag själv sätter gränserna och allt handlar om hur jag kommunicerar med mig själv.
Vad jag egentligen hade tänkt att säga med detta inlägg är att jag numer har strukit några ord i mitt vokabulär. Ord vars innebörd jag inte trivs med, då de hindrar mig istället för att pusha mig. Nedan följer orden och en kort beskrivning om varför just de ord fått försvinna och vad jag "ersatt" det med.
Problem - Hädanefter finns det inga problem, det finns bara utmaningar. För, ett problem är i mina öron något negativt och något som är svårt att genomföra, medan en utmaning är något där man utvecklas och lär sig.
Svårt - Ordet Svårt stänger ner förmågan att göra det vi tänkt oss. T.ex "Det är svårt att köra bil" och helst plöstligt kommer du inte kunna köra bil. Istället finns det inget som är svårt, men det är inte så lätt, ännu. För, tids nog blir det lätt. Inget kan vara svårt, det kan bara vara mindre lätt.
Måste - Ordet måste tar bort vår rätt till egen vilja. Med ett måste finns det inga valmöjligheter och ett motstånd uppstår. Hädan efter finns det bara val. T.ex Jag väljer att ha kvar Greta, då väljer jag också att jobba. Eller, jag väljer att inte jobba, då väljer jag också bort Greta. Förstår ni?
Försöka - Ordet försöka skapar motstånd hos oss och vi kan inte genomföra något fullt ut. Om vi försöker fatta galopp, då kommer vi bara öka traven. För vi ska ju bara försöka, vi ska inte fatta. Om vi istället Gör vårt bästa för att fatta galopp, då kan vi lyckas. Så, hädan efter kommer jag aldrig försöka med något, jag ska alltid göra mitt bästa!
Misslyckas - Ett av de värsta ord! Det finns inga misslyckanden, det finns bara chanser att lära sig! Ett misslyckande gör man lätt om, men med en lärdom så, lär du dig hur du inte bör göra.
I mitt block finns det mycket, mycket mer lärdom och spännande kunskap. Jag ska ta mig tiden och läsa igenom det, le och känna efter. För jag vet att genom det här kommer jag kunna hitta massa energi och styrka. Power-känsla deluxe!
