Jag har nu pluggat fysik, haft nära till tårar, pluggat mer fysik, svalt ner tårarna, läst gamla nateckningar i fysik, fått aha-upplevelse och faktiskt trott att jag kan klara provet. Då la jag undan fysikböckerna.

Jag plockade av skrivbordet och satte mig för att koncentrera mig på fotoprojektet. Nio bilder som skulle klistras in i min fotobok, den sista bilden kommer på plats imorgon. Då den har krånglat och måste fixas till i datan och skrivas ut på nytt i skolan.. Jag är ganska nöjd med resultatet, men ser massa, massa småfel heeeela tiden. frustrerande, ja, men är man superpetig, så får man nog lov att skylla sig själv?

Dagen i stallet vill jag helst glömma. Jag avskyr dagarna efter en träning, för då faller vi. Eller, jag. Eller, ridningen går oftast åt helvete då. Jag tycker inte om det, inte någonstans. idag satt jag hulkandes, med tårarna droppandes, hängandes runt Pärlans hals. Hade något kommit förbi, bett att få köpa henne, då hade jag slagit till. För jag är trött, trött, trött, på denna ständiga kamp, med framgånger och tusen motgångar. Jag vet inte hur länge till jag orkar kämpa, faktiskt.
Min fina, fina Busa. Jag lovade henne att aldrig släppa taget, men jag har börjat göra det. Fina skrutt.