Utflykt.

Jag halvsover i min datastol, allt för trött för att lyckas samla tankarna. Jag har idag kopplat, lastat och kört transport för första gången. Eller, lastat har jag ju gjort innan, men inte Greta.
 
Målet med vår resa var att landa hos Norah i Kungsbacka, för att där träna i två timmar. Det var bara basic, grundläggande grejer, som att här är mitt område, håll dig utanför. Vi tränade oss även till avslappning, genom att backa och började även nosa på att flytta skuldran, som sedan kan sättas ihop för att jobbas mot samling. Som sagt, bara basicgrejer, som vi kan spinna vidare på hemma.
 
Jag är väldigt nöjd med både Greta och mig själv. Jag fick en hel del aha-upplevelser och framåt slutet stod Greta och klippte med ögon och var riktigt avslappnad. Det var otrolig skillnad på henne från när vi kom till när vi lastade och åkte. Ska bli roligt att jobba vidare på detta och se var vi hamnar!
 
Greta, jag och Norah.
Greta spanar in kossorna, som hon aldrig riktigt kunde släppa. Dem kunde faktiskt få för sig att komma och smaka på hennes tår ;)

Dagens tanke.

Jag har en ähst som kan galoppera, men betyder det att jag måste galoppera varje ridpass? Är det okej att ta ett uppehåll med galoppen för att koncentrera sig på skritten och traven?
 
Jag och Greta trasslar in oss när vi galoppera. Hon kan galoppera, utan problem, men blir vldigt pigg efteråt och vill inte trava på i bra takt, utan vill öka, öka, öka och börja galoppera. Jag funderar på att ta en paus från galoppen, få ordentlig ordning på traven, kunna rida henne i ordentlig takt och balans där, innan jag börjar traggla galopp. Varför? För att inte förstöra för oss. Jag vill inte bli iriterad på Greta för att hon vill galoppera, istället för trava och jag inte vet hur jag ska reda ut det.
 
Så, måste man galoppera varje ridtur, bara för att man har en häst som kan det?
 
Sussie och Mille, galopperandes i ridhuset.

Kallt, blöt skrutta.

Det var en frusen häst jag hämtade in imorses. Planen var att ta in, snabbt slänga på regntäcke och släppa ut igen. Så blev det inte. Det var en skakande häst jag mötte i hagen, så det var bara att gnugga henne torr, eller i alla fall varm. Efter en halvtimme med dubbla fleecetäcken var hon varm, så jag bytte till regntäcke och sen fick hon gå ut igen.
 
Marita berättade ikväll att Greta verkade nöjd med täcket. Eller, hon använde väl inte riktigt ordet nöjd, haha. Greta hade i alla fall sparkat och grinat åt de andra hästarna när de försökte bita eller dra i hennes täcke. Älskade sötnosen!Gold
 
Efter ett dygn med galet myclet regn får hästarna sova innan. Superskönt att låta dem få upp värmen ordentligt, speciellt efter imorses :)
 

Tävlingsspan, motion och misslyckande.

Vi tog oss iväg till Herrljunga, dock enare än planerat. Himlen öppnade sig och en dunderförkylning på det gjorde att vi sköt upp avfärden något. Väl framm packa vi upp, sålde, umgicks med härliga människor, åt mat, fikade, tittade på massa hoppning och styrde sen nosen hemåt igen. En bra dag med andra ord :)
 
Jag och Greta tos oss en promenad idag och jag kan inte bestämma mig om den gick bra eller dåligt. Vägen bortåt är alltid svår. Greta drar benen efter sig, tittar åt miljoner håll, samtidigt, och vill gärna stanna och kika på allt. Detta gör att vi inte får något flyt, då jag inte vet hur jag ska komunicera med henne. Medan hon på hemvägen är otroligt uppmärksam, stannar, backar, startar och gör allt utan problem. Ibland gav vi oss av akt ut i skogen, roligt och spännande tyckte Greta! Jag får väl ta det som positivt när hon frustade nöjt precis när vi anlände till stallplan.
 
Hemma gav jag mig på ett försök att färga en slinga i mitt underhår. Grattis Rebecka, ingen färg biter på ditt hår... För, mammas hår blev rött, mitt blev det ingen skillnad på. Detta är inte första gången. Färgar jag håret kolsvart håller det i typ 2 veckor, innan det är brunt. Sist jag färgade det, såg mamma inte ens att jag gjort det. Nu syns det inte heller. Ja, tur är det att jag trivs med min naturliga i alla fall..
 
Jämförelse mellan mitt och mammas. Ni kan ju gissa vilket som är mitt...

Time för work.

Dags att göra sig reda för en dag på Herrljunga Ridklubb. Jag och Sussie ska iväg och sälja, kom och hälsa på os vetja!

Annars hörs vi ikväll, efter att jag varit och pussat på min söta flicka. :)

Sådan matte, sådan häst.

Det blev en lugn dag för mig idag. Vi tog oss up vid halv åtta och körde reklam, landade åter hemma vid tolv. Jag som var otroligt trött hamnade i min säng, tittade runt på youtube och låg sen och lyssnade klart på min cdbok, ibland vaken, ibland sovandes.
 
När klockan närmade sig halv fyra började min kropp längta till bästa Greta och vid fyra satt jag i bilen. Efter gårdagens ridtur kunde jag inte bestämma mig om jag skulle rida eller ta en promenad med henne idag. Men Greta gav mig svaret! När jag kom upp för vägen, mot stallet, såg jag hur hon låg och sov i hagen. Hon låg kvar på exakt samma punkt när jag kom ut i hagen, så hälsade på henne och lät henne ligga kvar.
 
När hon reste sig frivilligt, eller snarare de andra hästarna retats med henne tillräckligt mycket, så reste hon sig och följde glatt med in. Det hela slutade med att hon fick en härlig rykt, mys och mat. Min fina flicka.
 

Finaste ängeln.

För två år sedan gick jag upp för tidigt, satte mig i bilen för tidigt, hämtade ner min häst från hagen för tididgt, lastade min häst för tidigt, lastade av alldeles för tidigt och pussade hekdå på tok för tidigt.
 
För två år sedan sa jag farväl till den hääst som följt mig under ett år och åtta månader. För två år sedan avlivades Pärlan. För exakt, på dagen, två år sedan, gjorde jag och Pärkan vår sista resa. För två år sedan.
 
Tiden har flugit iväg, samtidigt som det var ecigheter sedan. Jag minns knappt hur mitt liv såg ut tillsammans med Pärlan. Det är som ett enda blurr och jag ser bara grått. Det är synd, för jag skulle så gärna vilja minnas henne. Mina hennes gnägg, hennes spestade öron, hennes personlighet. Men, jag gör inte det. Två år, forever or never.
 
Fina PärlemorBus. <3

Life is good!

Jag känner mig lite löätt förvirrad med det nya utseendet på blogg.se, för nu har det även kommit till mig. Men, tidsnog har jag säkert vant mig.
 
Igår drog jag med Hanna till stallet, kastade upp henne på Greta, mig själv på Wilma och Emma på sin Lillan. Vi tog en galen tur ute på vägarna och jag var ömsom skraj, ömsom njöt jag till tusen. Men, jag insåg att jag trivs som allra bäst på min egen hästs rygg, kanske inte så konstigt ;)

Efter stallet så var Hanna huxflux med mig i bilen hem och sov här. Det blev god mat, filmmys och sen sänggång, precis som livet ska vara under sommaren.
 
Planen är Greta runt ett-tiden och sen jobba från sex-åtta. Yes, idag är det slappdag och jag tänker umgås med mina fina katter!

Korkade hårbollar.

Jag väcktes av en korkad Pip och Pyzen imorses. trots att det fanns mat kvar, så terroriserade dem mig. Jag tolkar det som att dem vill ha mig hemma mer. Och ja, jag borde ägna mer tid åt mina fantastiska håriga vänner. Ikväll och imorgonbitti ska dem få all den tid och uppmärksamhet de förtjänar!


Bästa Pipson :D


Fina hjärtat.

Jag har världens bästa häst och jag har börjat lära mig rida!

Dagens mål med ridningen var att få Greta att gå med ett ärligt stöd till bettet, trampa under sig och allra helst gå att flytta i sidled. Planen var mycket tempoväxlingar, men det gav jag upp ganska snabbt. Jag blev helt vilsen, fick inte ordning på någonting och insåg att det inte skulle bli bra. Istället skrittade vi otroligt mycet, jobbade med att inte gå kort, kort, kort, utan hitta vila i stegen och våga länge ut dem. Det blev mycket halvhalter, då Greta gärna springer iväg när det blir jobbigt.

I början gick hon med huvudet i stjärnorna, kastade huvudet åt alla håll, men helt plötsligt bara släppte det och jag fick allt jag önskat mig. En helt avspänd häst, som sög på bettet och dansade fram över vägen. Häftig känsla! Ännu häftigare att det var jag som ridit henne dit. Me like.

Till helgen, eller redan torsdag, ska kameran få följa med till stallet. Känner att bilderna är lite gamla, dags att uppdatera bildbanken ;)


Keep on walking.

Dagens motion för Greta fick bli en lång promenad. Efter denna helgen kändes det som det bästa. Greta verkade nöjd och glad, ja väldigt nöjd, över att få komma ut och gå en runda i repgrimma och med långt grimskaft. Det kändes nästan som hon hade saknat det, eller så var det jag som gjort det? Jag har faktiskt ingen aning, men skönt var det i alla fall!

Vi gjorde verkligen inget speciellt, njöt mest av att vara ute och gå. Jag sög in allt det underbara med Greta och jag har svårt att förstå att jag får dela livet med denna fina tjej. Detä r helt otroligt, hon är den bästa för mig.


Finaste, vackra, älskade bus.
jag vore ingenting, utan din luft i mina lungor.


Morgon.

Min hjärna var inställd på att sova i natt, det var dock inte min kropp. Eller, jag vet inte riktigt vad so mgick snett. När klockan var ett låg jag fortfarande klarvaken, inte en skymt av någon sömn. Frustrerande, tröttsamt och lite stressande. Speciellt med tanke på att klockan skule ringa vid sju och tio över åtta måste jag sätta mig i bilen till jobbet. Yes, livet var på topp.

Jag somnade runt halv två, vaknade halv fyra, somnade om vid halv fem och vaknade av att klockan ringde vid sju. Med andra ord, det har inte varit någon bra natt och jag vägrar kalla det här för en god morgon...

Kaosartad ridning.

Greta gick mer uppåt än framåt idag, i alla gångarter. Eller, det var inte ens att tala om trav. Det var en skum ridutr, på alla sätt och vis.

Vi böerjade med att trava från gården, utan några problem. Tog oss till galoppbacken och här började Greta kaosa. Hon gick inte framåt i galoppen, utan snarare uppåt. Jag funderar på om det är så att hon tar korsgalopp i de lägena. Tog galoppbacken två gånger och samma sak båda gångerna. Det känns lixom som att man inte kommer någonstans och Greta blir bara frustrerad.
Efter galoppbacken tog vi oss vidare uppåt, rakt ut i skogen, ännu mer uppåt och sen hem. Efter att vi varit ute i skogen och virrat, försökte jag trava på grusvägen. Fortfarande totalkaos och jag gav upp. Försök till galopp, men det var bara att drömma om. Såhär fortsatte det, tills vi kom ut på sista grusvägen och vände nosen hemåt. Där någonstnas släppte det, i alla fall i skritten och Greta trampade på med bakkärran, lyfte ryggen och sänkte nosen. Hon gick där jag strävat efter att ha henne. Hundra meter hemifrån, eller kanske tvåhundrafemtio meter, gick hon plötsligt ställd åt vänster, utan minsta problem. Greta, som i normala fall, inte har en aning om hur man tittat år vänster och fortsätter gå framåt.

Nej, ibland förstår jag mig inte på denna flickan. Men, hon kommer ständigt med överraskningar och tvingar mig att lära mig rida. Min flicka, som inte gör rätt fören jag gör det. Nej, man får verkligen inget gratis.


Min helg.

Jag har under min helg legat i soffan och tittat film, varit hos Greta, umgåtts med mina fina katter och sen tittat på mer film. Det har varit en härlig helg och jag har nästan hela söndagen kvar. Hur skönt som helst! Jag tänker njuta och imorgon vara tillbaka på jobbet, med massa ny energi. :)

-

känslan som uppstår när man hittar sin bild på någon annans hemsida, utan att det frågats om lov. nej, jag har inget emot att den används. men jag vill gärna att det frågas innan.

Galenpanna.

Jag vet inte om jag är helt lost, men ser överallt folk som pratar om allt nytt på blogg.se, men mitt ser ut precis som allid. Jaja, sånt är livet.

Red ut, som vanligt, idag. Efter typ tre minuter red jag på Emma, eller det var snarare så att Emma red på mig. Vi utforskade skogen, stötte på riktigt sumpmark och hade roligt. När Emma lämnade mig och Greta, så gav vi oss på galoppjobb på en äng vi hittat. Det gick väl sådär halvbra, men jag är trots allt nöjd. Greta har inte riktigt hittat sin egen balans, så kör på fart istället. Men, tidsnog kommer även balansen.

Nu ska jag göra mig iordning för kvällen, läsa en stund och sova. Imorgon tar vi nya tag, me katter, valpar och hästar. Life is good!


Kaosartat.

Dagen har varit lika kaos som jag trodde den skulle bli. Nu har jag landat hemma. Jag var för trött för att göra något med Greta, så jag var bara ute i hagen och gav henne brick. Min fina flicka. Jag är inte hel utan henne!

Mamma har övergett mig och dragit iväg till Öland på semester. Jag är inte alls avundsjuk och vill sitta i passagerarsätet. Men, är man vuxen, har häst och katt, då mste man glatt jobba. Mitt jobb är ganska härligt ändå, så jag klagar inte för mycket. Dags att ägna tid åt katterna, vi hörs imorgon :)


Världens bästa bröder. <3

.

Mitt rum är totalkaos, jag är trött, mitt öra värker och det är dags att ta sig till jobbet. Jag hoppas att folket jag träffar idag är glada och positiva, för jag behöver positivetet runt omkring mig. För, idag är ingen bra dag. Thatäs it.


Life is freaking awesome!

Jag totalälskar Familjen Addams! Den peson som kom på dessa filmer var ett geni. Så iskall humor, som får mig att asgarva. They made my day!

Livet är härligt och jag är på topp. Min tillvaro kantas av små guldkanter här och var. En chef som piggar upp på jobbet, en galen praktikant, världens bästa häst och en ännu bättre katt. Jag har fantastiska vänner runt omkring mig och jag tvivlar inte på att de finns där när jag behöver dem. Just nu njuter jag som tusan av livet, för vem vet när en motgång kommer.

Dags för sömn. Imorgon blir det en lugn förmiddag, men öppet sent på jobbet. Vi får se vad som händer för Greta, det beror på hur väck min hjäna kommer vara ;)

This is me.

Kanske något år för sent, men här kommer det i alla fall. Inlägget om Mig!



Låt mig presentera mig själv. Mitt namn är Rebecka. Jag fyller tjugo år om inte allt för lång tid, men jag känner mig som sexten och ett halvt. Att bli vuxen, det skrämmer mig. Varför kan jag inte förklara, för jag vet inte själv, men läskigt det är det!



Jag är en hästnörd, ut i hårtopparna. Jag lever häst, andas häst, drömmer häst, är häst. I grund och botten är jag hästallergiker, men visar idag inga symptom. Hur det har gått till, kan vi ta en annan gång. Jag är en otroligt driven och envis människa, vill jag något så går det. Så även att ha egen häst. Min första, egna, häst var en travare vid namn Inca Gold. Tyvärr åkte hon snabbt tillbaka till förra ägaren, av olika anledningar. Då kom Pärlan in i mitt livv, som en virvelvind. Efter ett och ett halv, nästan två år ihop, slutade vår resa och jag stod utan häst.

När ingen egen häst fanns med, började jag på allvar spendera min tid hos Sussie, där jag fått otrolig kunskap om allt inom hästvärlden. Kunskap som tar åt att få, utan någons hjälp. Två år efter Pärlans försvinnande står jag idag med en fantastisk, ny häst, vid min sida. Golden Gate W "Greta". Vår resa har bara börjat och jag r nyfiken på var den tar vägen.



Jag är en otroligt fotonörd och skulle helst av allt jobba som journalist, där jag både får skriva och fota. Var jag verklige hamnar, det vet jag inte. Jag har under mina senaste tre år varit iväg och fotat, tillsammans med min gamla skola. Dessa fotoresor har varit extremt roliga och givande. De har utvecklat mig som fotograf och person.

Jag och mamma har två katter, Pyzen och Pip. För dessa två indvider skulle jag göra vad som helst, så länge de mår bra. Jag bor med mamma och har två bröder, den ena bor ca. 500 meter från mig och mamma. Min andra bror är ute i Afghanistan och jobbar, stationerad i Mazar-e-Sharif.

Yes, this is me. Mer får ni veta, genom att följa mina inlägg.

i'm never give up on you.

Jag har världens bästa häst! Jag säger det om igen, jag tänker gå genom eld och vatten för Greta, för vårat liv och framtid. Jag kan offra allt, för att få känna samma lycka, tillhörighet och trygghet som jag kände idag. Min fina flicka.

Vi gick från öppning, till Irmas hage och tillbaka till öppningen, utan grimskaft och Greta följde mig. Jag är chockad, men otroligt glad. Världens bästa tjej!

Gryyymt!

Studentfesten var grym och jag landade hemma vid halv sju igårkväll. Livet är galet ibland och allt slutade med att min mage kraschade totalt igårkväll. Min mjölkmage, som amma så glatt kallar den...

Idag tänker jag leva på knäckebröd och nyponsoppa, allt för att undvika laktos och eventuell ny krasch av magen. Vi får se hur det går och om jag får sova min kommande natt i lugn och ro.

Nej, dags att fixa sista inför jobbet (första jobbdagen på en vecka!!!) och sen dra mig iväg. Vi hörs ikväll :)

För du har tagit studenten!

Jag är nyduschad, sitter med håret i turban och borde snart ta tag i att packa min väska, för ikväll smäller det! Om inte allt för lång tid drar jag mig till Greta, till mormor och morfars lägenhet för att vattna och sen styr jag nosen mot Mölndal och underbara fam. Cider.

Erika tar studenten och jag är bjuden. Jag ska även med på studentfesten ikväll/natt så nu ska klackarna i taket och jag ska fira som att det vore min egen student. Hur awesome låter inte det?! Inte alla som får chansen att fira sin student en andra gång, året efter man tagit det. ;)


Bild från min egen studentfest, för snart ett år sedan :)


Jag överlevde :)

Efter att ha tagit mig samman blev det en riktigt bra dag med stallmys, student och egen tid. Livet blir inte bättre än vad man gör det till och jag lovar er, vi styr det till hundra procent! Det bevisade jag för mig själv idag :)

Juste, jag har slagit ner hagstolpar, för första gången i mitt liv. Och jag gjorde det heeeelt själv. Yes, stolt är jag!

Panikartad känsla.

Jag kraschar, faller, drunknar. Första dagen på, någonsin, som chefen gett mig ledigt utan någon grund. Det skrämmer mig. Första gången på lnge som jag har en dag utan ågra planer, inet inbokat och ingen aning om vad jag ska göra med all min tid. Det kryper i kroppen och det här fungerar inte. Jag fungerar inte.

Det här gör mig till kaos, gör mitt innre till kaos. Jag vet inte vad som är upp eller ner, vad som är fram eller bak. Jag fungerar inte. Jag vill sätta mig i bilen. trycka gasen i bott, för att få någon ordning på allt. Men, jag vet att det inte fungerar. Jag andas ytligt, ser oklart, svettas av att trycka ner tangenterna. Det här är galet och jag vet inte vad jag ska göra.


Duscha, packa ner dator, åka till stan, åka till stall, ut och gå, gå, gå. Hoppas få en rätsida på livet. Få ordning på mitt kaos. Jag vet inte hur man är ledig.


Däckad till soffläge.

Dagen har tillbringats på soffan, med en motarbetande kropp. Jag var i en annan värld när jag vaknade, med dunkande huvudvärk och insåg snabbt att en dag på jobbet var bara att glömma. Så, hemma har jag varit.

Nu har jag suttit en stund framför datorn och småfixat med lite grejer och tänker återvända till mitt täcke, som ligger kvar på soffan. Där blir det fler avsnitt av Grey's och något gott att äta. Vi hörs igen imorgon, med förhoppningsvis ny energi.

RSS 2.0