Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig!

Det gör intem indre ont att skriva det, hur många gånger jag än skriver det. Detä r som att en kniv vrids om i hjärtat varje gång och jag undrar vad jag gett mig in på egentligen. Den dagen Pärlan försvinner, då hoppas jag att jag kan vända mig mot Sussie och att hon håller mig på benen. Att jag åfr fly till hennes stall, andas hästo ch rutiner.

Det är ganska mycket fuck life för stunden, för jag börjar inse att Pärlan kommer försvinna. Mitt fina hjärta.