Om man nu ska skada sig, varföra inte göra det på allvar då? Jag sitter med högerhanden i gips, eller gipsskena. Ska fasta från och med midnatt och invänta operatinostid under morgondagen.

 

Vad har då hänt mig? Jag och Greta var ute igår, hon var överpigg, blev skrämd för något och travade iväg. Jag lyckades hålla henne på en volt, men vips kom ett bakben flygandes oh träffade min hand. En olycka ócg Greta skämdes verkligen efteråt. Min lilla tjej. <3

 

En väldigt svullen hand, i väntan på att få besked om vad som egentligen hänt i handen..

Benet var av, helt, plus att det vridit sig. Bara att "glatt" vänta på operationstid...

 

 

 

 

Det har varit en hemsk natt, drömmar om att ha blivit kidnappad och inte bara en gång, utan två! Jag har förtsatt drömma under hela natten. De ligger som en svag hinna över hela mitt medvetande och jag kan inte riktigt skaka bort dem. Risken finns att det blir en tung dag på jobbet och Greta får nog vila idag, för bådas skull.

 

Dags att hoppa i mina skor och bege mig mot jobbet. Vi hörs :)

Jag har tryckt på knappen "Skicka ansökan"....

 

Det betyder att jag sökt ett till jobb och borde ge mig ut i jobbdjungeln och söka ännu fler. Jag vill inte söka, jag skjuter upp det, glömmer bort det, förtränger det, finner inte tiden till det. Varför? För att jag inte riktigt vill släppa det jobb jag har. Jag trivs, men trivs inte. Jag älskar, älskar inte. Jag vill ha kvar mitt jobb, men ha ordentligt med pengar på kontot. Någon som kan lösa mitt dilemma?

Nu är det bara att vänta och se vad som händer. Håll tummar och tår!

Livet vet precis hur det ska göra för att överraska. Jag har fått ett erbjudande jag egentligen inte vill, eller borde, tacka ja till. Det kommer i precis rätt tid, frågan är bara om jag är modig nog att pröva mina vingar. För, håller dem inte lär jag falla hårdare än någonsin.

 

Skulle detta vara ett sånt läge att mina vingar inte håller, ja då förlorar jag Greta och det som har störst världe i mitt liv. Jag har mycket att fundera på, stora beslut att fatta, på lite tid. Låt mig finnas i era bakhuvuden och håll tummar och tår för mig.

Jag vet inte vad som är att föredra, huvudvärk eller magknipen som mina tabletter ger mig. Jag vill bara vara fullt frisk och ha en kropp som samarbetar med mig...

 

Något roligt är i alla fall att jag och Greta tog vår första ridtur på 6 veckor idag! Supermysigt, helt utan krav och bara ´skritt. Eller, typ 20 meter trav, av totalt 1,5 timmes ridtur. Min fina flicka var så fräsch, positiv och härlig. Det här har varit grymt bra, för oss båda. Fina flickan.

Idag hade jag och Greta vårat bästa pass någonsin! Greta var medp å noterna, jobbade på glatt och var så stolt över sig själv. Hon genomförde åttan med stolthet i varje steg, kurade ihop sig i min famn, bjöd upp till dans och lät mig komma upp på ryggen, Min fina, fina flicka. Jag kunde bara drömma om något sånt här. Men, drömmar kan faktiskt slå in. Jag är i chock!

Idag fick jag akuttid på Vårdcentralen, en tid som inte gav mig så mycket mer vetskap än innan. Läkaren konstaterade att min huvudvärk kommer från nacken (vilket jag berättat för honom en halvtimme innan), samt att jag ska ta kontakt med sjukgymnasten. Jag fick även med mig en burk med piller hem, som jag ska ta en gång om dagen. Dock fattade jag aldrig om jag ska ta dem varje dag, eller bara när huvudvärken kommer? Hmm, problem är väl till för att lösas i alla fall..

 

Ikväll har jag halvsovit på soffan i stallet, i väntan på hovslagaren. När han väl kom fick vi på 3,5 sko, innan Greta fick nog, ställde ner hoven och rev upp ett sår på andra benet. Då slutade vi för idag, la på bandage och slår i de sista sömmarna imorgon kväll. Nu är vi på rätt spår i alla fall och förhoppningsvis är jag tillbaka på Gretas rygg på onsdag! Hur härligt låter inte det?

 

Nejni, nu ska jag lyssna på extramamma och krypa ner och sova. Vi hörs imorgon igen.

Greta, i en inkallning :)

Idag har varit en bra dag. Jag har strukit grej efter grej på min att göra lista. Jag har fått städat, diskat, promenerat, plockat kantareller, myst med Greta och tagit det lugnt. Allt jag ville hinna med och lite där till.

 

Greta var så otroligt mysig idag! Jag skulle bara ta in och fodra henne, samt spaya på flugspray. När jag kommit ut genom dörren, vägrade Greta gå. Eller, jag hade väl kunnat övertala henne, men eftersom jag inte hade någon tid att passa spelade det ingen större roll. Så, jag satte mig i dörröppningen och Greta stod nöjt kvar inne, halvosvandes. Antagligen skönt att slippa alla flugor.

Jag kunde inte motstå frestelsen, så testade att skicka ut henne genom dörren, medan jag fortfarande satt kvar. Döm av min förvåning när Greta med bestämda steg gick ut genom dörren, nosade på gräset och frågade vad hon skulle göra nu. Jaja tänkte jag och skickade in henne igen. Väl inne somnade hon snabbt om och en stund senare gjorde vi om samma procedur.

Roligt häst, stolt matte och minst lika stolt häst! För, högersidan som trasslat, funkade fint när jag satt ner, på marken. Åååh, min älskade tjej.

 

 

Och jag drömmer drömmar om att alla försvinner
En efter en,
min äldsta  bror och min bästa vän
och alla dem som jag
inte har än.

 

Jag har haft en otroligt bra dag och jag har mått så, så bra! Sen kom kvällen, natten, mörkret. Nu tänker jag krypa ner under täcket, sova och ta nya tag imorgon.

Jag vill släcka ner alla lampor, sätta på en stödkrage till nacken, spy upp allt som finns i magsäcken, sätta på tyst, tyst, tyst musik och gömma mig för världen.

 

Jagär så otroligt trött på denna huvuvärk som aldrig försvinner pår iktigt! Som lägger sig i dvala, men blixtrar till så snart jag rör huvudet för snabbt/kraftigt. Som kryper från nacken, från ögonen, från pannan, från axlarna. Denna huvudvärk som ständigt finns med i bakgrunden. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte trycka undan, orkar inte dölja, orkar inte.

 

Denna huvudvärk som rubbar hela min vardag, som försämrar mitt humör, som får mig att bli någon annan. Jag känner mig schizofren, pga. huvudvärk! För, jag är inte mig själv när huvudet bultar och bankar. När tålamodet tar slut, för att så mycket energi läggs på att fungera trots att jag helst vill spy, stänga ögonen eller bara låta nacken vila. Det är hemskt, så jäkla hemskt.

I takt med att jag börjat träna hos Norah och få med ett annat tänk i min hästhantering, har det blivit allt svårare att vara uppe hos Sussie. Inte att jobba i butiken, men att jobba ute hos hästarna. Och det är inte att mocka, eller hämta hö, som känns jobbigt. Utan att hålla på med hästarna.

 

För, hur Sussie hanterar hästar och hur Norah hanterar hästar är otroligt olika. Så just nu pågår det ett tredje världskrig i min hjärna, eller inte riktigt, men två filosofier krockar, vilket gör det otroligt svårt att verkligen agera. Antingen blir jag utåtagerande av minsta grej, eller så håller mig otroligt lugn. Detta beror helt och hållet på vilken häst det handlar om.

 

Jag blir kvar i nåt jag lämnat, så länge jag är kvar uppe hos Sussie. Det är sorgligt och tufft, för det är där jag spenderat mycket tid, under min resa genom hästvärlden. Men, den hästhantering som det är hos Sussie, är inte något som egentligen passar mig. Jag måste tillägga, att hästarna där hanteras inte illa på något sätt! De mår inte dåligt, är inte lidande och blir inte vanvårdade, tvärtom, de är trygga och välmående. Men det är ändå inte något som passar mig till hundra procent.

 

 

När jag sitter i bilen dyker det alltid upp massa bra bloggidéer i mitt huvud. Tror ni jag kommer ihåg dem när jag väl landar hemma, i datastolen? Självklart inte! Jag får helt enkelt slänga ner en anteckning i mobilen samtidigt som jag kör, för att sedan kunna dela med mig till er. För, såhär kan det ju inte fortsätta!

 

Jag har tänkt på något jag vill skriva om, under två dagar, men kan verkligen inte komma på vad det är. Det är frustrerande och irreterande!

På jobbet igår blev jag översprungen av en häst, idag var samma häst på rymmen. Härligt, härligt, men farligt farligt. Sussie kommentar om det hela var "Grå ligger snart dåligt till hos dig också"

 

Men nej, Grå kommer inte sjunka i mina ögon, hon är speciell. Igår blev hon skrämd av något och tog tre galoppsprång i ren rädsla och missade att jag var i vägen. Plus att leder man en unghäst i varje hand, varav man vet att ena kan hitta spöken, samtidigt osm det blåser ute. Ja, då får man faktiskt lov att skylla sig själv, speciellt om man inte håller full koll på den lättskrämda.

 

Idag var det också mtit fel. Jag lossade grimskaftet lite för tididgt, hann tänka "Shit, tänk om hon springer iväg"o ch vips var hon borta. Så, jag får faktiskt skylla mig själv.

 

trots att detä r mitt eget fel, så är jag öm i kroppen och har mjukat upp den med ett långt badkarsbadande, både igår och idag. Avslappning, på hög nivå!

 

Fina Grå, under en av våra promenader under rehabiliteringen efter buköppning.

Igår var det åter igen dags för mig och Greta att ta oss ner till Kungsbacka och Norah. Det var en otrooligt givande träning.

 

Det var en helt annan häst jag lastade ur transporten igår, jämfört med förra gången. Hon var med mig från början, till slut. Uppmärksam och nyfiken på vad jag bad henne göra. Norah tyckte det var roligt att träffa henne, när Greta visade sin avslappnade och lugna sida. Norah sa också att Greta är en superbra läromästare, för hon tar det så lugnt och visar tydligt när jag gör fel.

 

Idag fortsatte jag och Greta jobba med de nycklarna vi fick igår. Det gick både bra, som "dåligt." Dåligt är egentligen fel ord, för vi kom ett litet, litet steg på vägen. Men, det gick inte riktigt lika bra som jag hoppats och önskat, men det kommer med tiden. En dag kommer jag kunna skicka henne, i såväl höger, som vänstervarv. En dag!

 

Jag fick prova på att ha Norah som häst, så jag gjorde misstag/funderingar med henne, istället för att förvirra Greta med min egen förvirring. Spännande, annorlunda och grymt roligt träningssätt.

 

Jag och Greta. Vad vi gör just här vet jag inte riktigt, men härligt att hon är så otroligt avspänd :)

 

Det går bra nu, kompis det ågr bran u. Eller inte! Har precis försökt få tag i hovslagrn igen. Vad tror ni händer? Jag kommer direkt till hans telefonsvar.. Jag börjar tröttna och har så gott som gett upp hoppet om att någon gång på igång Loppan på riktigt.

 

Håll tummarna för att jag får tag på hovslagarn och att han kan komma ut idag, okej?!

Tror ni att min häst kommer få skor påsig imorgon? Självklart inte! Det går troll i de här jäkla hovarna och snart funderar jag på att ge upp. Antingen är de för korta, eller så är jag bort rest, eller varför inte att hovslgarn har för mycket att göra? Jag blir tokig! Det enda jag vill just nu är att få komma upp på loppans rygg, eller i alla fall kunna träna henne ordentligt ifrån marken. För som det ser ut nu, så är vågar jag knappast ta henne från hagen, i rädsla för att slita ner den lilla hov som hunnit växa ut...

jag vill, jag vill, jag vill!

Jag håller fortfarande på med förberedelser inför lördag. Tänk vad skönt när mina kvällar återgår till det normala, även om jag tycker det är ganska mysigt att gå runt och pyssla med massa grejer :)

 

Nu på morgonen har jag fixat en tårtbotten, plus daimfluff att ha i tårtan. Ikväll jobbar jag sent, så då blir det en lugn kväll. Imorgon ska jag slänga ihop tårtan, krydda kycklingen och se till att allt stämmer.

 

Har jag tur, så får Greta skor imorgon, vilket betyder att jag snart är tillbaka på hästryggen! Så mycket trassel det varit med de här bakskorna.. Först var hovarna för korta för att kunna sko. Två veckor som hon skulle kunna ridas,men inte på de värsta grusvägarna. En ridtur, så hade hon slitit ner allt som vuxit ut på en vecka. Jaja, bara att åter igen vänta. Tanken var att hon skulle skotts den vecka jag stack till Turkiet, så då fick vi skjuta upp det. Förra veckan hade hovslagaren fullt upp och denna vecka kan han ev. fredag. Håll tummarna!

 

På lördag är det kalas här, vilket betyder att det ska bjudas på mat, tårta och det ska vara städat. Hur får man in det i ett redan fullspäckat schema? Jo, man får prioritera. Igår fick jag t.ex städat mitt rum. Så fint som det är nu, har det nog inte varit sedan vi flyttade hit. Jag fick även dammsugat resten av lägenheten.

 

Ikväll ska jag handla allt som behövs och förhoppningsvis även hinna baka tårtbottnarna. Med andra ord, jag har saker att göra, så det räcker och blir över. Vem har sagt att man ska ta det lugnt? Sova kan man göra i graven, eller helt enkelt nästa vecka :)