4. Det här är jag bra på

Jag vill alltid lära mig mer och försöker suga åt mgi kunskap som en tvättsvamp, allt för att bli bättre som ryttare, hantera hästar från marken och kunna saker runtomkring hästarna.
Jag är enveten och ger mig inte i första taget, har jag bestämt mig för något så löper jag linan ut, så gott jag kan.
När jag sätter den sidan till (när ja inte är rädd för att folk i min omgivning ska dömma mig) är jag otroligt lyhörd för hästarnas kroppsspråk. Aladdin lärde mig att förstå vad hästarna menar, vilket jag ständigt bär med mig.

Envishet, lyhördhet och en strävan om kunskap. Det var vad Aladdin lärde mig. Han förklarade vad jag behövde, för att ta mig genom hästlivet.

3. Det här behöver jag träna mer på

I första hand, fokusen. Lägga fokus på rätt grej, inte låta tankarna fladdra iväg när jag rider, hålla full fokus på hästen och mig. Det skulle hjälpa mig en stor bit framåt. Med fokus kommer även andra faktorer in, jag behöver träna på min tajming, mjukna i handen vid precis rätt tillfälle, ta i tylen vid rätt tillfälle, lägga på skenkeln vid precis rätt tidpunkt. Jag tror att bättre fokus skulle ge mig stor hjälp, till det mesta inom ridningen.

Försöker hålla full fokus på vad jag ska göra och var jag vill ha hästen.

2. När & varför jag började rida

För att göra en lång historia kort, jag blev meddragen till stallet och blev fast. Av lukten, av känslan, av tryggheten, av atmosvären, av kärleken. Jag ville bli en del av det. Det tog mig två år innan jag verkligen började rida, men när jag väl satt på hästryggen visste jag att det var heeelt rätt!
Jag började rida samma år som jag började i sjuan, alltså sex år sedan. Jag kommer aldrig ångra att jag trotsade min egen kropp, läkarna och mina föräldrar. Hästarna är en del av mig, så otroligt stor. Jag är glad att jag får dela mitt liv med dem.

Ridskolansdag 2005, på Alingsås ryttarsällskap. Fjärde gången jag satt på hästryggen "på riktigt" och första gången på Aladdin. Jag kan än idag minnas nervositeten i magen och redan då kärleken som spirade till denna krabat.
(Och ja, jag ser förskäcklig ut, men jag ska faktiskt föreställa filmfiguren Aladdin ;) )


1. En bild på favorithästen


Min själsfrände, min bästa vän, min bror, mitt allt. Luften jag andas, jorden jag går på, regnet som faller på mig, solen som värmer mig, snön som kyler mig. Den som håller mig vid liv. Min livsstyrka, min älskade. Min totala dröm.
Jag ska aldrig farväl, jag sa vi ses igen.
Jag slutar aldrig älska dig.

Lista.

1. En bild på favorithästen
2. När & varför jag började rida
3. Det här behöver jag träna mer på
4. Det här är jag bra på
5. Favoritbilder jag tagit
6. Alla hästar i stallet
7. En sak som aldrig får hända!
8. Min största rädsla inom ridsporten
9. Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?
10. 10 saker du inte visste om mig
11. En låt som påminner om en häst du älskar
12. Min favoritgren
13. Min högsta dröm
14. Saker du gör vardagligen (i stallet och till vardags)
15. Varför får hästar och ridning mig att må bra?
16. En bild som gör dig lycklig
17. Låtar som jag lyssnar på när jag är arg,ledsen och glad
18. En bild jag aldrig publicerat förut
19. Bild på min bästa vän och varför han/hon är det
20. Något jag vill göra
21. Någon jag vill träffa
22. Någon jag vill träffa igen
23. Hoppning eller dressyr?
24. Mitt motto
25. Någon jag träffar vardagligen
26. Hur mina vänner beskriver mig
27. Såhär vill jag att mitt liv ser ut om ca 20 år
28. Någon som älskar dig
29. Någon jag skulle riskera livet för
30. Mitt mål med ridning

orianthi.

jaggörvadsomhelstförattduskablifrisk.kämpa.


Älskade Grållefia.

Jag är trött, helt slutkörd. Vaknade inte ens av klockan imorses. Jag behöver få vila upp mig.

Det har varit två hektiska dagar, eller det har varit mycket spänning. Onsdagskväll visade sig ena hästen ha kolik.Jag var ute och gick och hon blev bättre, mycket bättre. Hon såg pigg ut, kikade runt sig och åt med relativt god aptit. På onsdagmorgon vid frukost såg hon också pigg ut, inte full så pigg som hon brukar, men pigg. Vi utsläpp var hon sämre, vilket resilterade i mer promenader under dagen. Framåt fyra började det dala, vid fem ringdes vet. ut och vid halv sex stog hon med sond ner i magen, sen dropp. Hon blev bättre, men inte bra. Sussie tog natten och vid kvart över sju, fredagmorgon lastades vår stumpa på lastbilen och resan mot Skara tog fart vid åtta, efter lastbilstrassel.
I Skara står hon fortfarande. Igårkväll hade det börjat lätta, sen har jag inte hört något. Vår fina, fina tös. Jag önskar så att hon blir bra nu.!

Ett kärt återseende.

Jag gav upp igår och gör ett nytt försök idag. Nu ska jag ge mig på plugg, sen köra mamma till jobbet. Efter det ska jag dejta min fina, fina kamera :D

Frustration.

Är det inte tröttsamt när man ställt in sig på att nu, nu ska jag ta mig igenom sista föreläsningen och man inte lyckas komma in på den? Det är antagligen för många aktiva på fiberlanet, så vi inte får full styrka. Alltså kan jag inte lyssna på någon föreläsning. Nu står det mellan att skita i den, eller vara vaken till typ elva/tolv för att ta mig igenom. vi får se hur det blir, men helst vill jag vara färdig nu ikväll..


Pluggis och mattenörd.

Jag har tagit mig igenom två av tre föreläsningar, bara en kvar med andra ord. En kvar, totalt, av första halvan av företagsekonomi! Fattar ni vad skönt?! Ska bli härligt att få ge sig på redovisningsdelen v.44. Min hjärna börjar sakna matte (a)
Sista föreläsningen tar jag ikväll, alt. imorgon. Nu ska jag strax ut och brumma bil och njuta av mitt körkort. För jag kan ta mgi var jag vill :D

Glädje åt det lilla.

Igräkväll/Inatt sitt jag på en biograf i Göteborg, tillsammans med sarah. Det var riktit mysigt och jag skulle gärna göra om det.
Jag har svårt att förstå vilka fantastiska vänner jag har. Det är svårt att förstå att folk står ut med mig, men det är fantastiskt! Jag är så glad, att få ta del av mitt eget liv.

Never, ever alone.

Jag borde ta tag i mig själv, starta föreläsningen och ta mig igenom en i alla fall. Trots att jag borde gör jag det inte. Jag har så mycket annat jag vill och borde göra (eller egentligen inte) Men, jag kan inte riktigt komma till ro. Jag vill bara sitta i datastolen, surfa runt, lyssna på härlig musik och inte göra något.

Jag vill sitta i en stol hos gunilla.


Farväl.

Jag är tillbaka här igen, framför daton, tillbaka hos mig själv.

Idag avlivades Presely. En otroligt fin arabvalack med många meriter bakom sig i såväl dressyr som gymkhana. Fina, fina ponnyn.
Varför just hans död berörde mig så djupt vet jag inte. Kanske för att det är 500 dagar sedan Pärlan, kanske för att jag inget visste, eller kanske bara för att jag är så otroligt trött. Det finns inga raka svar, inga besked och ingen hjälp. Jag tänker känna, låta mig falla och jag kommer resa mig på nytt. Jag tänker låta mig leva, för alla de andras död.

RSS 2.0