Resultat.
Jag har hinkat i mig vatten som en tok efter testet, trots det börjar vätskebristhuvudvärken komma smygande. Inte så värst skönt.
Imorgon är det tidigt morgon igen, så jag tänkte faktiskt krypa ner i sängen redan nu. Eller, först fixa kvällsmat och sen krypa ner i sängen. För, imorgon ska jag ha energi nog att rida min finis efter jobbet.
Det är dags!
Störredelen av natten har jag drömt om treårstestet, eller resan dit. Vi har haft hästar som hoppat över bommar, folk som inte kan köra hästlastbil/transport, varit vilse, tappat bort oss, fått ställa in och allt annat som kan tänkas hända. Känns som en bra uppladdning ;)
Vi hörs senare ikväll, när jag behagar ramla hem. Sköt om er.
Tröttis.
Ögonen är supertrötta, efter att ha varit ute i solen på förmiddagen, jobbat butik eftermiddag, sprungit mellan stall och butik för att fixa inför treårstest imorgon och sen avsluta allt hos Greta och hovslagare på besök.
Med andra ord, en intensiv dag har nu gått till enda och jag planerar att sova stenhårt, fram tills klockan ringer extra tidigt imorgon...
Jag älskar dig.
Jag borde vara påväg till jobbet nu, eller i alla fall till skorna, för att sen ta mig till jobbet. Men, min kropp var i behov utav vätska först ;)
Igår blev det en promenad med Greta. Vi var ute i skogen i en timme, gick över smala stigar och sumpig mark. På ett ställe var det brädor utlagda, som var ca 25 cm breda. Tveksam till om Greta skulle kunna ta sig över gick jag föst. Efter mig hör jag "Klipp, Klopp, Klipp, Klopp" och inser att Greta balanserat på samma planka som jag precis gått på. Massa, massa beröm och hon såg supernöjd ut. Lilla flickan. <3
Ikväll kommer hovslagaren ut och Greta ska få skor fram. Så, vi hörs kanske ikväll. Ha en härlig dag i solen, för det tänker jag ha :)
Mitt fina hjärta.
Lilla frökenfräken.
Jag vaknade av att någon jävel fick för sig att klippa gråset, sådär vid sju på morgonen. Hur ofta gör man det?! Dock lyckades jag somna om lika snabbt som jag vaknade och öppnade ögonen på allvar vid 8:24, då Hanna skickade ett sms. Min väckarklocka hade då ringt i 30 minuter och jag hade snoozat varje gång. Är det sånt som kallas för trött?
Planen för dagen är först jobb från tolv till sex, där någonstans ska lillfröken Bee badas inför torsdag. Sen drar jag iväg ill finaste Greta och myser med henne. När jag kommer hem och vad kvällen bjuder på då, ja det får vi helt enkelt se.
Lilla Bee, för typ ett år sedan.
iiiiii-iii-iii will always love youuuuuu!
Oups, min lässtund i hagen blev en sovstund i hagen. Eller, i hagen är fel ord. Precis utanför hagen stämmer bättre.
Jag tog med mig en bok och ett fleecetäcke, gjorde det mysigt för mig och kura ihop mig. Läsandes en stund och sedan gjorde sig tröttheten påmind. Jag la ner boken i två minuter och sedan sov jag. Jag vaknade med ett ryck typ 30 minuter senare, till ljudet av galopperande hovar. Hur mysigt är inte det?!
Påtal om mysigt, så får Greta framskor på onsdag och måndag nästa vecka får hon massage. Fina flickor ska skämmas bort, så är det bara!
Finaste grisen. <3
snurra min jord igen, radion spelar vår sång.
Just nu håller jag på att ladda hem Vegas Pro, för att kunna knåpa ihop någon mysig film på Greta :) Vi får se hur det hela slutar, då majoriteten av allt jag filmat är filmat i stående läge och jag har ingen aning om hur man roterar en film. Är det ens möjligt?! Hoppas möjligheten finns i Vegas, annars får jag komma på något annat sätt att läsa det på..
idag blev det att tvätta Gretas sår, som förövrigt börjar se riktigt fint ut. Fortsätter det läka i den här takten borde det snart vara bort. Nu ska bara skor på fötterna, sen är vi redo att ge oss ut på vägarna igen. Tillbaka till ämnet, haha. Efter att såret var rent ställde vi oss ute och ryktade, myste ohc fotade lite. Ut i hagen med Greta och jag gav mig ut med kameran i hagen och fotade litegrann. Svårt väder, då solen ena stunden var framme och nästa gömde sig bakom ett moln, men lite fint följde med hem i alla fall :)
Bjuder på en bild på tjocka Irma, som vilken dag som helst kan få för sig att trycka ut ett föl...
Lek med rep :)
Har man inget för sig, då tar man sig något att göra.
Jag har nu splitsat ihop ett grimskaft, av hamparepet som låg på mitt golv. Jag har skjutit upp det ett par dagar, men nu hade jag ordentligt med tid över, så tog glatt tag i det. Jag tycker det är riktigt roligt att sitta och spllitsa, men önskar att jag kunde fler sätt. Som det ser ut nu vet jag hur man gör ögonsplits och krona, men inte mer. Det kommer väl med tiden ;)
Nu är planen att fixa lite i min bokhylla och sortera om runt böckerna där. Inte för att det egentligen behövs, utan för att det är roligt och jag inte är riktigt nöjd med hur böckerna står nu ;)
Bild på ett grimskaft jag splitsat tidigare, som ska användas för dörren hos Sussie.
Framtidplaner.
Igår slängde jag iväg ett mail och hoppas på svar så snart som möjligt. Blir det som jag vill kommer jag och fina bus dra iväg till Kungsbacka en lördag framöver och förhoppningsvis få in lite rutin på att ta oss dit. Nu har jag alla chanser jag valde att inte ta med Pärlan och jag tänker inte sabba det en gång till!
Modellsommar.
Boken är slut och jag har lika många frågor nu, men av annat slag. För första gången på länge är jag inne i ett bokstim och njuter av varje kapitel jag får chans att läsa. Hur bra kan livet vara egentligen?!
På botten och vänder.
Greta var stressad, jag hade noll i tålamod och allt slutade i kaos. Till slut satt jag av och gick med henne i tjugo minuter, tills vi lugnat ner oss och hon hade hunnit torka. Väl i stallet tvättade jag såret, pussade och släppte ut henne i hagen.
Jag fattar inte hur jävla blåst man får lov att bli. Varför i helvete skulle jag ens upp på hästryggen? Jaja, man lär så länge man lever..
Goodnight, sleep tight. Don't let the bedbugs bite.
Let your heart decide.
Jag står som fodervärd på Greta. Papprena är skriva, sedan fyra dagar tillbaka och det är faktiskt på riktigt. Jag har svårt att få in det. Jag står med häst igen, med en vän vid min sida. Jag, som aldrig trodde jag skulle klara av det, står åter igen med en häst vid min sida.
Det känns så otroligt rätt och jag får ständigt positiva reaktioner öst över mig. Jag inleder alltid med, den numera standardiserade frasen, "Ett åtta-årigt sto, efter Non Stop R, men hon har en gammal skada i korset, så vi får se hur hårt hon går att rida. Hon har i alla fall inte visat något än, när vi bara är ute i skogen, men det är där jag trivs och vill vara just nu."
Majoriteten har reagerat positivt och tycker det är bra. Att jag varit utan häst för länge, att det inte spelar någon roll om skadan skulle visa sig på nytt, så länge jag har en häst som jag mår bra med, har roligt med och som inspirerar och motiverar mig.
Jag har svårt att se de positiva reaktionerna, då jag lätt hakar upp mig på folks negativita reaktioner, specillt om de kommer från de man vill ska stötta. Men, tio positiva börjar väga upp en negativ och jag vet med mig att i detta fallet har jag gjort så rätt jag kan göra. Jag har fattat ett beslut, som känns rätt för mig. Jag har valt att följa mitt hjärta, för första gången på länge. Passar det inte folk i min omgivning, då tycker jag snarare synd om dem, än om mig själv. För, jag är värd den här chansen, den här hästen och att få leva ett otroligt härligt hästliv. Med en häst som jag älskar, av hela mitt hjärta!
Jag avgudar dig och allt du någonsin kommit att stå för. Mitt hjärta.
För första gången på länge har alla andra hästar kommit i skymundan. Jag går inte runt och tänker på Inca, Pärlan och Galax på samma vis som jag gjort innan. Jag har tagit ett steg framåt, ser framåt och lever i det jag har. Tillsammans med min fina flicka.
-
Jag kan stå i timmar och titta på Greta som äter, förundras över hur jag hade turen att träffa denna underbara varelse. Jag är jordens lyckligaste.
Du gjorde ditt val, redan när du valde att borsta på henne och inte någon annan.
För ett år och elva månader sedan räknade jag de sista dagarna med Pärlan. För ett år och elva månader sedan hade jag och Pärlan exakt en vecka kvar, ihop, som ett par och Pärlan i sitt liv. För ett år och elva månader sedan släppte jag alla krav, varenda ett och bara njöt av att ha häst. Jag skrattade mig igenom hela sista veckan med Pärlan och vi hade så himla, himla roligt. Varför? För jag inte satte upp ett enda mål, jag hade inte ett enda krav på oss. Vi bara var.
Det där självklara i hästvärlden, förmågan att bara vara, bara vara här och nu, är något jag haft lätt för. Det har varit något som jag haft som gåva och kunnat använda mig av. När jag fick Pärlan förlorade jag den gåvan, för mig fungerade det inte att vara här och nu, samtidigt som jag skulle få allt att gå ihop. Skola, vänner, familj, ekonomi, allt, allt, allt.
När jag gjorde mig av med Pärlan, när jag fattade beslutet att lämna en fullt frisk häst på djursjukhuset i Skara för att släcka hennes ljus, då bäddade jag in det sista hopp om att en dag bara vara med hästar. För jag avlivade henne för att jag ville komma längre, jag hade mål som kan inte kunde komma till så länge jag hade kvar Pärlan. Och för att nå de målen skulle jag inte kunna vara med hästarna på samma vis som jag varit med Aladdin, Galax och Inca.
Ett år och sju månader efter att Pärlan avlivades träffade jag någon som kom att förändra mig och det är egentligen här min berättelse börjar. Ett år och sju månader senare gick jag in i ett stall och fann en bästa vän. Jag fann en vän, som tog sig in i rum som jag så noga stängt igen, rum som jag inte ville veta av. Ett år och sju månader efter Pärlan klev Greta in i mitt liv.
Greta är den häst jag aldrig ville ha, inte om ni frågat mig för två år sedan. Hon är den häst som inte skulle kunna ta mig ut på tävlingsbanorna, som jag aldrig skulle kunna ta mig långt med och som inte räckte till mina krav. Greta är också den häst som öppnat mina ögon på nytt, öppnat mitt hjärta och lett mig tillbaka till mig själv. Det är svårt att sätta ord på vad denna häst egentligen är.
Har ni någon gång tänkt på någon och börjat le? Känt glädjen sprida sig i kroppen och mått otroligt bra? Finns det någon i erat liv som ni aldrig, aldrig någonsin, skulle kunna bli arg på? Har ni någon som ni vill spendera varje vaken stund med och som ni vill lära känna utan och innan? Om ni har det, då vet ni hur jag känner för Greta. Om ni inte har det, då sörjer jag för er.
När jag fick erbjudandet om Greta, visste jag inte hur jag skulle reagera. Skulle jag tacka ja, tacka nej, kämpa för att stanna, vända mig om och gå? Frågorna var många, stora, tunga. Vad är jag villig att offra för en häst jag älskar? Är jag villig att släppa greppet om den trygghet jag haft sedan nionde klass? Sakta börja ta steget bort från den som stöttat mig under många år? Modig att följa mitt eget hjärta, trots omvärldens åsikter? Var jag modig nog att lyssna på mig själv och tro på det jag vet att jag kan göra? Jag visste att bara jag hade svaret, bara jag visste vad jag egentligen ville och fortfarande vill.
Jag har många, många gånger ställt mig själv frågan:
"Vill du ha häst, eller vill du ha Greta?"
Det är tufft att ställa sig själv mot väggen och jag tror att många skulle få ett annat svar än vad jag fick. För, det handlar om att granska sig själv, följa magkänslan, lita på sin mage och våga stå upp för sina egna beslut. För, även om man inte alltid kan motivera sina beslut (för det kan jag verkligen inte om Greta, i alla fall inte så andra förstår) så ska man själv känna sig trygg och säker i dem.
Jag insåg att jag vill ha häst och jag vill ha Greta, om jag ska ha häst. Mitt intresse ligger inte i att ut och tävla. Det är inte där jag finner min inspiration, min kraft att ta mig igenom vardagen och min glädje. Jag finner den i de stunder jag och Greta står och myser i stallgången, tar en härlig galopp eller när hon möter mig i hagen med öronen spikrakt framåt.
Jag kommer aldrig kunna få ner orden jag egentligen vill få ner, för att förklara min kärlek till denna häst. Jag tänker använda ett gammalt citat:
"När någon frågar vad kärlek är, då pekar jag på Dig och ler"
För, Greta är kärlek för mig. Hon är den där självklarheten i mitt liv. Den som får mig att bara vara, här och nu. Hon påminner mig om att jag måste andas, att jag har rätt att ta plats, att det är tillåtet att ha känslor, att jag är värd någonting. Hon är den som tar mig tillbaka till lättheten inom hästvärlden, det där självklara som gjorde att jag en gång blev hästfrälst, hästnörd och hästtokig. Greta är min skyddsängel, i livslevande form och jag kommer göra allt jag någonsin kan för att slippa skiljas från henne. Hon är min nutid, den jag önskar var min dåtid och min framtid.
