Med April kom också lite, lite gräs. Hästarna verkade njuta av livet i hagen och jag, jag njöt lika mycket jag. Det erbjudande jag hade fått av Marita i februari gnagde i mig. Jag både ville och inte ville ha gett henne ett ja, men jag gjorde mitt bästa i att leva för stunden tillsammans med Greta.

Greta satsade på att se så ful ut som möjligt, men lyckades ganska dåligt, haha.
Jag och Marita kom överrens om att jag skulle ta Greta på foder, tog i hand och skulle skriva kontrakt. Det tog sin lilla tid innan vi fick ihop ett kontrakt, men jag var trygg i vetskapen om att Greta skulle få stanna hos mig. Jag behövde inte vara rädd att hon skulle vara bort nästa dag jag kom till stallet, även om Marita tidigare lovat att det inte skulle händra.

Hanna följde med till stallet en vårdag och fotade mig och Greta, detta blev första bilderna när jag red. Faktiskt några av de få bilder som finns. Jag minns att vi tog en galen galopp upp för en backe och Greta satsade på att mejja ner Hanna i buskarna, haha!
Livet lekte och jag och Greta var fria, som bara vi kunde vara.

Maj kom och med Maj kom också den 13. Varför är den 13 viktig? Jo, det var det datum som jag skrev på fodervärdsavtalet för Greta. Nu låg allt ansvar för Greta på mina axlar, under ett år framöver.
Och nog började det med besked. En och en halv timme efter att avtalet var påskrivet gick jag ut i hagen, hämtade in Greta och visiterade henne. Då visade det sig att hon hade ett sticksår i armhålan h.fram. Då var det bara att lägga ridning på hyllan och se till att få det läkt.

Maj var en riktig sommarmånad och vi myste en hel del, när det inte gick att rida. I slutet av maj kom vi dock igång igen, men det gick inte riktigt som planerat. Greta började kännas halt, eller hon ömmade på hovarna, vilket betydde att jag glatt fick slå på skor.