1 år med Greta - Del 4
Detta är en av bilderna på Greta som betyder mest för mig. Varför? Jo, för det var första gången Greta följde mig, utan att jag höll i henne. Vi tog en promenad runt stallplanen och jag visste att jag hade henne med mig. Det är en av de största dagarna och jag var lycklig, in i märgen!
Detta gjorde vi, sex dagar efter att gips och skruvar var borta från min hand. Min fina flicka, så stolt jag var!
Detta gjorde vi, sex dagar efter att gips och skruvar var borta från min hand. Min fina flicka, så stolt jag var!
Endast en vecka efter att gipset togs bort, lastades Greta på nytt in i transporten och vi styrde nosen mot Norah .Även denna träning var givande, inspirerande och nyttig! Stundtals fick Norah ta över linan, då Greta inte förstod och handen gjorde för ont. Men hjälp vad bra det blev och jag vet att både jag och Greta var otroligt nöjd med oss själva när vi lastade och åkte hem. :)
Oktobermånad, en månad som kantades av mer markträning än ridning. Vi red mindre och mindre och tränade från marken mer och mer. Det var där jag fann min glädje och Greta verkade hålla med mig.
De dagar jag valde att rida, då vände Greta i hagen degan efter, vilket för mig var ett tydligt tecken; Hon ville inte bli riden. Efter mycket funderande la jag ridningen helt på hyllan, varken jag eller Greta fick ut någon glädje av det, varöfr då kämpa på bara för att andra tycker att man måste?
November och vi knäckte kod efter kod. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig glömma när Greta knäckte lastpalls.koden.
Greta hade, tre månader tidigare, klart och tydligt visat att lastpallar inte var något för henne. Eller snarare, att sätta hovarna på något annat än fast mark var faligt! Vi jobbade mycket med detta och gissa hur stolt jag var över oss när Greta en dag klampade upp på pallen, som att det vore den mest självklara saken i världen!
För mig blev det ett bevis på att jag jobbade åt rätt håll och faktiskt gjorde något som var bra, för oss båda.
Greta hade, tre månader tidigare, klart och tydligt visat att lastpallar inte var något för henne. Eller snarare, att sätta hovarna på något annat än fast mark var faligt! Vi jobbade mycket med detta och gissa hur stolt jag var över oss när Greta en dag klampade upp på pallen, som att det vore den mest självklara saken i världen!
För mig blev det ett bevis på att jag jobbade åt rätt håll och faktiskt gjorde något som var bra, för oss båda.
När hösten var lerig och äcklig och vi inte kunde göra något vettigt, då gav vi oss iväg till ridhuset. Där lekte vi med hinder och Greta tyckte det var såå roligt! Hon travade och galopperade, hoppade och studsade. Hon verade tycka att livet lekte och skötte sig exemplariskt!
Jag hade nu tränat in kommandot "Stilla", så Greta går att parkera. När jag gjorde detta i ridhuset fick vi en hel del blickar och jag var så stolt över Greta! Hon går att lämna på stallplanen hemma, medan jag går in i sadelkammaren och hämtar något.
Jag hade nu tränat in kommandot "Stilla", så Greta går att parkera. När jag gjorde detta i ridhuset fick vi en hel del blickar och jag var så stolt över Greta! Hon går att lämna på stallplanen hemma, medan jag går in i sadelkammaren och hämtar något.
Del fem kommer snat, håll ut kära vänner!
Kommentarer
Trackback
