Februari, snö och mys. Greta och jag blir mer och mer sammansvetsade. I onsdags fick jag kommentaren:
"Den är lös!!!"
Jag svarade bara ett lugnt "Ja." För, för mig är det numer självklart att allt som oftast kunna ta in Greta löst. Följer hon mig inte, ja då är det antingen jag som är frånvarande rent tankemässigt, eller så gjorde vi något tråkigt dagen innan. Vi kämpar på och vi tar små steg framåt hela tiden!

Hur ska man då sammanfatta mitt år med Greta? Ja, det har i alla fall varit en berg och dalbana. Vi har varit med om nedslitna hovar som inte gått att sko, vi har varit med om sticksår, vi har varit med om avsparkade händer och vi har varit med om täckesgjordar på fel ställen.

Men, vi har också varit med om härlliga kvällar i boxen, mysiga ridturer, knäckta koder, promenader i halsring, enorm utveckling och byggande av massa drömmar. Jag har under detta året med Greta lärt mig att inget är omöjligt och jag är inte bättre än vad jag själv anser att jag är. Jag är bra och jag har rätt att ta plats.

Greta har fått mig att växa som person, genom att skrika till mig "JAG VILL INTE! AGERA ANNORLUNDA. JAG VÄGRAR UMGÅS MED DIG NÄR DU ÄR SÅHÄR!!!!"
Hon har fått mig att lära mig lyssna på människor i min omgivning och att prioritera om. Så länge jag, i mitt hjärta och i min mage, vet att jag gör rätt, då blir det rätt.

Den häst jag mötte i januari 2012 har utvecklats. Hon är mer självsäker och mycket, mycket tryggare som individ. Hon växer framför mina ögon, på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Det är en ära för mig att få dela denna resan!

 

Jag ser med spänning fram emot vad som kommer hända detta året, vad jag kommer få lära mig, vilka koder Greta kommer knäcka och hur långt vi kommer, som team och som individer.

Jag är så tacksam för att Marita gett mig chansen att utvecklas med Greta, att jag får älska denna hästen från djupet av mitt hjärta!