Jag har haft ett par sjuka dagar. Sjuka på så vis att jag har fattat beslut jag kanske kommer ångra, men beslut som får mig att fortsätta leva.

 

Onsdag, Torsdag, Fredag var jag på utbildning för att kunna jobba som säljare för RTSS AB. Lördag och Söndag var jag ute på demonstrationer och skulle fortsätta med det på måndag eftermiddag. Måndag förmiddag skulle papper skrivas på, för att jag skulle bli anställd. Jag skrev aldrig på papprena. Istället lämnade jag in maskinen, tackade för mig och satte mig i bilen hem till Vårgårda.

 

Varför? För att jag på två dagar hade börjat räkna timmar, minutrar och sekunder igen. Jag hade fallit, fallit och fallit. Jag hade vaknat med en stor klump i magen, hadde axlarna uppe vid öronen, jag hade kämpat mot tårarna och jag började sakta överleva, i stället för att leva. Jag var påväg att falla tillbaka i ekorrhjulet, med 13 timmar jobb och noll energi. Det skulle inte vara hållbart, inte ens i två månader.

 

Jag ska ta nya tag och se till att få ordning på livet, jag tog bara ett sidospår under resans gång.