Jag tittade en sväng på ponnytävling idag och förundras över attityden bland folk. Inte bland tävlande, utan bland folk på läktaren. Vilka rättigheter folk tar sig, utan att veta något om ryttarens och ponnyns förutsättningar.

Det var en tjej inne och tävlade sin relativt nya ponny. Förra ägaren stod och coatchade vid sidan. Ritten gick i en faslig hastighet och jag personligen fick känslan av att tjejen inte riktigt hade kontroll över sin ponny. Förra ägaren sa då till tjejen att utgå, vilket hon även gjorde.
Jag hör då hur någon på läktaren sägger "Utgå? Hästen hoppade ju. Mesigt" Det var kanske inte dessa ord som användes, men innebörden var den samme.

Jag, som varit på en del tävlingar med Sussie och sett hur det ser ut där, tycker det var ett klokt beslut att utgå. För, i slutändan kommer varken ponny eller ryttare vinna på att det går för fort och ponnyn tvingas fläka sig över hindrena och tar sig över på ren tur.

Näste ekipage hoppade sin runda och ponnyn såg ganska spänd, nervös och grön ut. Ryttaren valde att galoppera ponnyn i lätt sits, då den studasde runt lite. Klokt beslut, då det stör hästen så lite som möjligt. Samma person som kommenterat föregående ryttare kläcker ur sig "Men sitt ner i sadeln då!"

Vad gör att vi som inte sitter på hästryggen har ätt att trycka ner de som gör sin runda? Vem ger oss den rättigheten? Ska man som tävlingsekipage behöva starta med en klump i magen, av rädsla för att någon ska döma ut mitt sätt att rida? Vem är det egentligen som känner sin ponny, ryttaren eller folk i publiken och vem har då rätt att fatta beslut om hur hästen/ponnyn bör ridas?

Nej, tacka veta jag storhäst-tävlingar, med vettiga deltagare.