Blogg.se vägrade släppa in mig igår och idag har jag varit på jobbet fram tills nu.

Vad jag har lagt märke till under min tid hos Sussie är praktikanter. Hur olika de är, inte bara som personer utan även hur de agerar. Jag har stött på allt från praktikanter som inte kan sitta still, utan ständigt vill ha nya uppgifter och tar sig an dessa med verklig glädje och entusiasm, oavsett uppgift. Jag har stött på praktikanter som vill ha nya uppgifter, men knappast gör uppgifterna (för det låter ju bra att be om en uppgift) Jag har stött på praktikanter som inte vill göra tråkiga saker (nej, för allt i livet är ju roligt?). Jag har även stött på praktikanter som helst inte gör något alls, som det inte går att sparka igång och som jag inte har en aning om hur jag ska agera gentemot.

Det jag fascineras mest över är de som helst inget vill göra. För, hos oss är det inget alternativ. Vi måste jobba, när vi är på jobbet. Varorna kör inte in sig själva, golvet tvättar inte sig självt och byxorna viker inte ihop sig själva. Jag förstår inte hur man kan med att komma till sin praktikplats och inget göra, inte anstränga sig eller engagera sig i det som görs. För mig är det fle, fel, fel. Det går inte ihop i mitt huvud.