Igår kväll var jag övertrött och gråtfärdig. Yes, jag till och med grät i bilen hem, av ingen anledning alls. Då inser man att nej, jag tänker inte starta upp datan, skriva några ord till omvärlden eller något annat ovettigt. Jag behövde sova, sova och sova.

Ikväll har jag legat med huvudet i mammas knä, tittat på film och gråtit lite till. För, ibland behöver tårkanalerna tömas på allt överflöd. Speciellt när Rebecka är övertrött och inte får koll på sina känslor.

Så, det är där ni finner mig. I en brant bergochdalbana mellan skratt och gråt. Och vet ni? För första gången, någonsin, tänker jag låta mitt liv skynda på i sin egen takt och jag tänker möta känslona. Behöver jag gråta, tänker jag faktiskt göra det.

Over and out.