Kan någon där ute förklara för mig det fantastiska att vara superfull? Pratade med en idag som med stolthet i rösten sa:
"Jag kunde inte gå på nyår, för att jag var så full"

För mig är det inget att vara stolt över. Jag tycker det är tragiskt att man inte har sån koll att man vet hur mycket klarar av att dricka. Jag förstår inte heller tjusningen i att tappa kontrollen så brutalt. Jag kan heller inte förstå hur man frivilligt utsätter sig för bakyllan dagen efter. Vad få någon ut av det?

Kanske är det mitt kontollbehov som sätter stopp för mig. Jag avskyr att tappa kontrollen. Men, jag tror inte det. Kanske är det alla jag träffat på fyllan som sätter stopp för mig? Men, jag det faktiskt inte det heller. Kan någon förklara, varför man vill bli så full att man spyr, inte kan stå på benen, inte minns vad man gjort och inte vet vad som är rätt och fel?


Bildkälla