Jag nyper mig i armen och hoppas att jag inte drömmer.

På mitt golv ligger Sava och sover. I min säng ligger Pyzen och håller koll och i lägenheten smyger Pip runt.
 
Hur kommer det sig att jag har en Sava i min och mammas lägenhet, när hennes ägare har en helt gård där hon kan bo? Lättaste svaret är helt enkelt; för att jag vill. De större anledningarna är för att jag vill veta vad katterna tycker om en hund i hushållet, jag vill veta vad min allergi tycker om katt plus hund i hushållet och jag vill känna hur det känns att ha hund hemma.
 
För mig var det ett steg framåt att fråga Marita om jag fick låna en hund av henne. Varför kanske ni undrar? Jo, för jag har tidigare backat ur när jag velat fråga saker, men inte vågat. (Inte bara Marita, utan mååååånga andra) Men, i takt med att jag lär känna mig själv, utökar jag min trygghetszon och jag gör saker jag innan var obekväm och osäker i.
 
Jag kom precis på att jag är mer öppen. Frågar jag något numer, så är jag intresserad av svaret. Jag frågar inte för att "vara snäll". Jag frågar för att jag är intresserad. Spännande upptäkt!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0