Till vems pris ska du få leva?

Igår klickade jag mig, som vanligt, in på Evelinas blogg och hittade det här inlägget. Jag tänker försöka få ner mina tankar om ämnet, utan att ge er en hel roman att läsa.
 
När anser jag att det är rätt att avliva en häst? För mig är det en svår fråga, eftersom att jag för, nästan exakt, tre år sedan stod inför samma beslut. Skulle jag avliva min vän eller inte. Efter mycket om och men avlivades Pärlan, av anledningen att jag ville komma längre i min ridning, hon hade inte kapaciteten, ingen lämplig köpare dök upp och jag hade gett upp. Så, en fullt frisk 17-åring lastades på transporten och kördes till Skara, för att få galoppera vidare till Trapalanda.
 
Där och då var det vad jag ansåg rätt, men jag skulle inte fattat samma beslut idag. Idag tycker jag att det var ett felaktigt beslut. Jag hade kunnat ge Pärlan mer tid, funnit ett hem eller tagit mig samman och bett min dåvarande tränare (som puschade mig att avliva) dra åt helvete, för att hitta en lösning på problemet.
 
 
Men, när anser jag då att avlivning är rätt beslut och vad ska man göra om man inte avlivar sin icke idbara/tävlingsbara häst?
 
Självklart ska en lidande häst avlivas! En häst som inte kan gå i hagen utan att kroppen gör ont, eller för att den blir stressad bör avlivas. Den får inget värdigt liv om den aldrig kan slappna av och skulle en sådan häst inte avlivas, anser jag det vara djurplågeri.
 
Om ens bästa tävlingshäst blir skadad då och inte kommer bli så frisk att den kan tävlas igen? Ja, då är det ditt ansvar som hästägare att ge den ett så bra liv som möjligt! Det finns otroligt många andra alternativ med en sådan häst. Rykta, gå på promenader, tömköra, jobba från marken. Bara din fantasi sätter gränser, läs av hästen och se vad den klarar.
När du köpte hästen, då köpte du också ett ansvar att ge hästen ett värdigt liv, vad som än händer den! Kan du inte ge den det, ja då orde inte skaffat häst från början. Om hästen avlivas för din egen bekvämlighet, borde du aldrig sätta foten i ett stall igen, än mindre ha ett djur hemma!!
 
Sen finns det människor som jag, som råkar snubbla över en häst och bli förälskade.
Hade någon erbjudit mig en skadad/icke ridbar häst för två år sedan hade jag vänt på klacken och undrat vad de hade för hjärnfel. Jag hade sagt till dem att ett skott i pannan vore bästa alternativet, för vem skulle vilja köpa och betala för en häst osm inte går att göra något med?

Detta var innan jag träffade Greta. En häst som älskar livet, men vars kropp inte vill bära ryttare. Jag älskar denna hästen och får helt enkelt anpassa mig efter henne. Det är mitt ansvar, som människa, att ge henne ett bra liv. Det är mitt ansvar att sysselsätta henne, på ett sätt som inte gör ont, men som gör att hon mår bra, såväl fysiskt som psykiskt.
 
 
Hur kan man då sammanfatta mina åsikter?
Kan du inte stå upp för ditt ansvar, om hästen blir skadad och icke ridbat, ge fan i att skaffa häst! Avliva inte hästen bara för att den inte passar in i din ram och för att du inte trivs med er situation längre. Anpassa dig och sök en lösning på problemet. Avlivning är ingen lösning, den är en flykt och väljer du att fly, då har du ingen rätt att äga ett enda djur!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0