Kvart över tio igårkväll ringde det på ming dörr. VEM TUSAN ÄR SÅ KORKAD?!?!?!?!?!?!

 

Jag hade gått och lagt mig och halvsov. Med hjärtat i halsgropen vaknade jag till och ringde till mamma. Liten och mesig kände jag mig, men är man döskraj så är man! Mamma guidade mig till var en mjölkkanna stod, som jag kunde använda som basebollträ ifall någon skulle göra inbrott. Sagt och gjort, med en stor mjölkkanna bredvid sängen och en katt på benen tog det en timme att lyckas sömna.

Jag undrar vem det var! Skulle ja få reda på det, så skulle jag skälla ut människan efter noter, eller kanske följa Evelinas idéer och slå den med en stekpanna hårt i huvudet!