Sanningen.

Och vet du vilket pris jag fick betala för dej och mej
Vilket pris som helst betalar jag igen
Men jag är stolt, jag gjorde valet för mig själv
Det här är priset jag betalar för stolthet.

 

Denna text hörde jag igår, taget ur en låt från radion. Saken är den att texten hade kunnat vara tagen rakt ur mitt liv, rakt ur det jag gått igenom och fortfarande är mitt uppe i. Resterande av låten är raka motsatsen till mitt liv, men just dessa textrader slog mig som en knytnäve i magen. 

---

När jag blev förälskad i Greta fick jag otroligt starka, negativa, reaktioner från Sussie. Jag blev ställd mot väggen vid ett flertal tillfällen, utan några vettiga svar att ge. Jag visste ju inte ens själv var jag ville komma med Greta, det enda jag visste var att jag älskade henne.

 

Från början var jag säker på att denna förälskelse skulle gå över, jag avböjde förslag från Marita med orden:
"Jag vill inte ha en häst med den skadehistorik som Greta har!"
Trots det så kom jag kväll efter kväll til Gretas box, samlade energi för nästa dag och levde mitt liv. I hennes box, i det spånet, fann jag en väg tillbaka till mig själv. Greta öppnade upp den värld jag stängt och bommat igen ett par år tidigare. Sakta, sakta började jag förstå att det liv jag levde inte var vad jag drömt om, inte när jag börjad med hästar i alla fall.

 

Sussies "förakt" mot Greta blev inte bättre den dag jag berättade att jag bestämt mig för att ta Greta på foder. Jag fick höra:
"Marita utnyttjar dig, ser du inte det?!"
Jag fick också klart berättat för mig att det här var en häst som jag aldrig skulle bli något med, en häst som inte skulle gå att rida eller ställa krav på. Kanske, kanske att hon skulle hålla för ridning, men det vore inte troligt. Här någon gång började jag på allvar inse att jag inte ville mer.

 

Under flera månader kämpade jag och Greta, för att människor i min omgivning skulle bli nöjda. Jag fightades med mig själv och till slut fick jag nog av det jag levde i. Jag insåg att min situation var inte hållbar och jag sa ifrån, med råge.

 

För Gretas skull har jag förlorat en av mina bästa vänner, en plats jag alltid var trygg på och någon som alltid fanns. För min och Gretas skull har jag varit utan jobb i tre månader, utan att veta när jag får ett nytt. För Gretas skull har jag vänt varje krona tre gånger om, för att det ska räcka till. För Gretas skull har jag vänt från den framtid jag hade.

 

Saken är den att skulle jag behöva, då skulle jag ta denna striden igen. Jag är stolt över det jag åstadkommit, den jag har blivit. Jag skulle göra hela denna resan om och om igen, hur tufft det än har varit. Jag skulle ta varje personlig strid återigen och jag skulle skicka samma sms tio gånger om, om det skulle betyda att jag och Greta får fortsätta leva tillsammans.

 

 

Och vet du vilket pris jag fick betala för dej och mej
Vilket pris som helst betalar jag igen
Men jag är stolt, jag gjorde valet för mig själv
Det här är priset jag betalar för stolthet.

 

För, stolt är vad jag är. Att förlora en vän, men vinna en trognare. Att kämpa, när ekonomin egentligen inte håller, att få uppleva stunderna med min fina flicka. Jag tar striden om och om igen. Jag betalar det trippla, om det är vad som krävs.

å vilken gripande, stark historia! :) stort cred till dig!

Man måste inte bli något med sin häst, man är väl redan någon, likaså din häst? Varför måste man komma någonstans, när man är nöjd med tillvaron, och med tiden man får med sin bästa vän? Måste man rida, hoppa, tävla för att njuta av tiden med sin häst, måste man se hästen som ett verktyg, istället för en själ? Det är härligt att du valde att leva ditt liv och inte de liv någon annan skulle valt åt dig. Jag kommer ihåg när jag stötte på dig i affären och vi pratade om Greta innan du bestämde dig om du skulle ha henne eller inte. Go for it sa jag då, och säger det än. Annars står man där sedan och undrar hur det kunde ha blivit, och det får man aldrig veta