Bobom, bobom, bobom. Precis så låter det i mitt huvud och antingen fryser jag, eller så är jag för varm. Jag vaknade inte när klockan ringde i morses, utan sov i nästan två timmar till. Tjugo i nio vaknade jag och insåg att katterna ville ha mat för 40 minuter sedan.

 

Soffan har varit min bästa vän och ja, egentlige nvill jag ligga kvar. Men, min anställningsintervju förbereder inte sig själv, ponnyn motionerar inte sig själv och Greta vill faktiskt ha frukost imorgon. Med andra ord, jag tar mig samman och knaprar lite piller. Vila får jag göra i eftermiddag!