Jag sitter med ett leende på läpparna. Från vardagsrummet spelas musik och bredvid mig står en stor kopp med te. Livet är sådär bra som det bara kan vara och jag njuter till fullo! I mitt liv har jag underbara människor, som jag uppskattar till tusen!

 

När jag lärde känna Marita, för ungefär ett år sedan, kunde jag ingenting om hunder. För mig var det en helt ny värld, men en värld som jag inte kände något vidare intresse i. Jag var ju där för hästarna, inte för några sketna hundar som hoppade och for och till viss del skrämde mig. Tänk så man kan ändra sig!

 

Igårkväll kom jag hem, efter att ha roddad panget, stallet och en del av Maritas hundar. Det var mitt ansvar att få allt att flyta på under två dagar och nog tusan lyckades jag! Alla hundar fick mat, promenader och uppmärksamhet. Jag löste de problem som uppkom och jag gjorde det med säkerhet.

 

Hade någon för ett år sedan frågat mig om jag skulle klara det, då hade jag asgarvat och sagt "Glöm det, hundar är inte för mig!" Idag njuter jag av hundarnas närvaro och tycker det känns tomt att komma hem och inte ha dem omkring mig.

 

Vad vill jag ha sagt med detta? Säg aldrig aldrig! Ni vet inte vad livet gömmer för er runt kroken, det kan bli något som förändrar ert liv, er livssyn och ert innre. Livet är fullt av överraskningar, lev och njut av dem!