Jag vore ingenting, utan din luft i mina lungor.

Jag kände mig som världens största fjolla när jag skulle lämna stallet idag. Tårarna var påväg att komma och helst ville jag bara gömma mig i Gretas box, hela natten. Är det de som kallas att älska sin häst? För, det var därför jag inte ville lämna. Jag vill vara kvar hos mitt fantastiska hjärtegryn. Jag älskar henne, så det gör ont!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0