"Det finns så mycket jag vill. Saker jag vill testa, men inte vågar. Jag är inte rädd för sakerna, utan för folks reaktion. Jag är rädd för att sticka ut från mängden, bli den alla viska om.

Jag är den som säger massa saker, men sen inte vågar göra det som jag säger, för jag är rädd för att behöva förklara varför jag gör som jag gör, när jag själv inte vet varför.

Jag vill pröva på massa saker, uppleva så mycket. Allt på en och samma gång. Jag har inte tålamod till att vänta, låta allting mogna fram. Det ska hända här och nu. Jag har inte tålamod att kämpa för något, kan inte vara riktigt nöjd med det jag faktiskt har. Jag vill ha så mycket mer. Jag vill vara bäst på det jag gör, annars känns det så onödigt. Jag jämför mig med alla andra, tycker att alla andra är så mycket bättre och kan aldrig se min egen potential. Se vad jag själv faktiskt kan, jag ser bara det jag inte kan. Jag vill att allt ska ske så fort, vill kunna på en gång, är inte redo att kämpa för något. Jag är svag, men ändå stark."

Tänk att det här är mina egna ord. Den 12/8 2009 printade jag ner detta i min mobil, för att sen skriva in det i min dåvarande blogg. Mina ord och jag minns hur skräckslagen jag var för livet då. Jag minns känslan bakom varje ord. Det är någonstans otroligt coolt att läsa dessa orden och titta på mitt liv idag.

Jag följer inte strömmen längre, jag har funnit min rot i världen. Jag gör det kag drömde om då, men som jag var livrädd för. Jag gör saker jag inte kan förklara, men jag gör det med glädje och stolthet, för jag ser resultat. Tålmodigt väntar jag ut resultaten, som jag vet kommer dyka upp. Ger jag tiden nu, kommer jag få tillbaka det imorgon. Jag jobbar inte för dagen, jag jobbar för morgondagen. Jag ser det jag själv gör, vad jag lyckas med och jag kämpar för det jag tror på och jag vägrar ge upp. Jag är stark, starkare än på länge!