Ett gott skratt förlänger livet och jag är snart odödlig! I alla fall om väglaget tänker fortsätta vara på det här viset. Jag har lyckats gå ner på knä, i skogen, där isen var så gott som obefintlig, men där groparna var tydligare. Plus att jag var millimeter ifrån att drutta omkull precis bredvid bilen, vilket resulterade i att jag och Marita stod och asgarvade åt mig. Helt plötsligt var jag supervig ju!

 

Kvällen har spenderats framför datorn, där jag redigerat bilder till fina HanaBanana. För typ en evighet sedan var jag och fotade henne, plus hennes fina shettis Hönsetorps Everton. Äntligen tog jag tag i bilderna och rädda det lilla som gick. Skönt att kunna leverera ett mail med bilder, till en förhoppningsvis nöjd Hanna: :)