Idag har jag åter igen fått ta lärdom av min häst. Hon speglar mig själv och tvingar mig att lyssna på mig själv.

 

Jag var inne på att låta Greta vila och bara gå i hagen idag, men jag åker ju faktiskt bort på söndag så då måste jag ju göra något, sådeså. Kroppen var trött och blodsockret började dala, men jag skulle ju bara jobba med basicgrejer, så det skulle vara lugnt. Trodde jag ja.

 

Allting började bra, men kunde slutat i katastrof. Till att börja med var jag vaken och tydlig, men i takt med att mitt blodsocker skönk mer, så tappade jag fokus och mitt tålamod blev kortare. Det resulterade så klart i att Greta inte alls ville göra vad jag bad henne om, för jag bad inte om det på ett lugnt och tryggt sätt. Här någonstans insåg jag att jag borde sluta, eller ta mig samman. Jag orkade ta mig samman en kort stund, så vi kunde avsluta på ett bra sätt.

 

Vad kan vi lära oss av detta? Inte bara jag, utan hela hästvärlden och vanliga världen. När magkänslan säger att du inte borde, så borde du faktiskt inte! Lyssna och lita på det kropp och knopp säger till dig. Det är inte värt att ta de strider som startas pågrund av trötthet och/eller tålamodsbrist. Ta hellre en dag utan krav och bara mys i sådana fall, om du nu måste göra något. Det är okej att ändra sina planer!