Jag har lagt ner ridningen. Nej, jag har inte lagt ner hästarna, men jag har lagt ner själva rid delen. Jag har en häst som tydligt visar att hon inte vill bli riden. Hur hon visar det kan jag inte förklara, men om jag lyssnar på henne berättar hon det klart och tydligt.

 

Idag hade jag en häst som lämnade maten i hagen, för att komma och möta mig. Jag hade en häst som följde mig när jag var ute och gick och framför allt så vågade hon, en kort stund, gå bredvid mig. Det går sakta men säkert framåt.

 

Hur jag har kommit hit har jag ingen aning om, vad jag egentligen gör vet jag inte. Jag känner och jag agerar. Jag försöker göra det som känns bäst för Greta, för att hon ska må bra och vilja umgås med mig. Någonstans verkar jag ha börjat komma på rätt spår, för även i läskiga situationer kommer Greta tillbaka till mig, för att jag ber henne. Trots att det är läskigt litar hon på att jag inte kommer låta det skada henne, vill jag tro i alla fall.

 

Det här är en läskig och spännande resa. Jag har ingen aning om var det kommer sluta, det enda jag vet är att jag inte vill att den ska sluta. Min bästa vän.