För två år sedan gick jag upp för tidigt, satte mig i bilen för tidigt, hämtade ner min häst från hagen för tididgt, lastade min häst för tidigt, lastade av alldeles för tidigt och pussade hekdå på tok för tidigt.

 

För två år sedan sa jag farväl till den hääst som följt mig under ett år och åtta månader. För två år sedan avlivades Pärlan. För exakt, på dagen, två år sedan, gjorde jag och Pärkan vår sista resa. För två år sedan.

 

Tiden har flugit iväg, samtidigt som det var ecigheter sedan. Jag minns knappt hur mitt liv såg ut tillsammans med Pärlan. Det är som ett enda blurr och jag ser bara grått. Det är synd, för jag skulle så gärna vilja minnas henne. Mina hennes gnägg, hennes spestade öron, hennes personlighet. Men, jag gör inte det. Två år, forever or never.

 

Fina PärlemorBus. <3