Greta gick mer uppåt än framåt idag, i alla gångarter. Eller, det var inte ens att tala om trav. Det var en skum ridutr, på alla sätt och vis.

Vi böerjade med att trava från gården, utan några problem. Tog oss till galoppbacken och här började Greta kaosa. Hon gick inte framåt i galoppen, utan snarare uppåt. Jag funderar på om det är så att hon tar korsgalopp i de lägena. Tog galoppbacken två gånger och samma sak båda gångerna. Det känns lixom som att man inte kommer någonstans och Greta blir bara frustrerad.
Efter galoppbacken tog vi oss vidare uppåt, rakt ut i skogen, ännu mer uppåt och sen hem. Efter att vi varit ute i skogen och virrat, försökte jag trava på grusvägen. Fortfarande totalkaos och jag gav upp. Försök till galopp, men det var bara att drömma om. Såhär fortsatte det, tills vi kom ut på sista grusvägen och vände nosen hemåt. Där någonstnas släppte det, i alla fall i skritten och Greta trampade på med bakkärran, lyfte ryggen och sänkte nosen. Hon gick där jag strävat efter att ha henne. Hundra meter hemifrån, eller kanske tvåhundrafemtio meter, gick hon plötsligt ställd åt vänster, utan minsta problem. Greta, som i normala fall, inte har en aning om hur man tittat år vänster och fortsätter gå framåt.

Nej, ibland förstår jag mig inte på denna flickan. Men, hon kommer ständigt med överraskningar och tvingar mig att lära mig rida. Min flicka, som inte gör rätt fören jag gör det. Nej, man får verkligen inget gratis.