Det är nog få i hästvärlden som missat artikeln "Ridning är ingen idrott då den inte kräver en fysisk insats."

 

Även jag har läst den, eller jag har inte läst det blogginlägg som ovanlänkade inlägget är grundat på, jag har bara läst just det ovanlänkade inlägget samt en artikel på Expressen. Trots denna smala grund jag har att stå på, tänker jag ge er mina tankar om begreppet idrott i samband med ridning.

 

För mig är inte ridningen en idrott, i alla fall inte i det avseendet att det krävs en fysisk insats. När jag sitter på hästryggen strävar jag efter att göra det med minsta möjliga motstånd, för såväl mig som hästen. Med andra ord; jag strävar efter att med minsta fysiska ansträgning få min häst att föra sig på ett sätt som för denne är så skonsamt som möjligt.

 

Jag vill inte sitta och arbeta mig svettig och bli helt slut i varje muskel i kroppen, för det betyder att jag har en häst som jobbar mot mig, istället för med mig. En häst som är såväl fysiskt, som psykiskt avspänd, vilket är mitt grundkrav för att jag ens ska sitta upp, kämpar inte emot, den följer ryttarens minsta signaler. En ryttare som har koll på sin kropp och som har en välskolad häst kan påverka sin häst med små, små nyanser i sina signaler. Genom att vinkla om sitt bäcket flyter hästen in i en sluta och genom att göra en liten, liten förändring i axlarna går hästen över till en öppna. Det är detta som för mig är ridning, på riktigt.

 

För att komma till denna typ av ridning krävs inte 180 tusen pass där du ridit dig svettig. Det krävs inte heller en styrka i dina muskler, som gör att du kan bära hästens vikt i dina armar. Det som behövs, av dig som människa, är en förståelse för hästen och dess anatomi. Du behöver lära dig att lyssna på hästen och att följa dess kroppsrörelser.

 

Nej, ridning är inte en idrott. För ridning innehåller inte en fysisk insats. I alla fall inte den ridning jag strävar efter.