På ungefär ett halvår har otroligt mycket hunnit hända i mitt liv. Den största förändringen har varit min inställning till vardagen. Jag har gått från att tycka att det är pest och pina att göra saker, till att ta mig an diverse uppgifter med nyfikenhet och engagemang. Hur kommer det sig? Hur har jag lyckats vända vardagstristessen och vardagsstressen till något riktigt positivt och roligt?

Här kommer lite korta tips från mig, som jag hoppas kan hjälpa er under framtiden, så även ni får känna den glädje jag känner varje dag.

 

* Engagera dig i det som gör dig glad. Tycker du om att baka, gör det. Älskar du att läsa, läs mer. Njuter du otroligt mycket av att dricka en stor kopp te och lyssna på lugn musik, unna dig då det. Gör något du tycker om, varje dag.

 

* Se glädje i de små sakerna. Ena dagen kan ett glädjeämne vara att du tog det ovanligt lugnt påväg till jobbet, nästa dag kan det vara en fika med en kompis. Tredje dagen kanske glädjeämnet är att riset blev sådär perfekt kokt. Finn dina egna lyckoämnen i det lilla.

 

* Tänk på saker som glädjer dig. För det du tänker på, det attraherar du. Så om du går runt och tänker på sådant som gör dig glad, t.ex lukten av nybakat bröd, ett varmt och skönt bad, en långpromenad med labradorligan, en hästmule i magen eller känslan när det är nystädat, så är det också glädje som kommer komma till dig.

 

* Gör medvetna val. Bestäm dig för att idag ska vara en glad dag. Du har, i alla situationer, ett val. Gör dessa val medvetna och du kommer kunna utvinna så mycket mer glädje ur dem. Bestäm dig för att vara den som får andra att le, inte att andra ska få dig att le. Gör det medvetna valet att ha ett leende på läpparna.

 

* Se allting som en möjlighet att lära dig något nytt. Oavsett vilken situation du hamnar i så kan du lära dig något nytt av den, antingen något du själv vill använda dig av, eller något som du känner att du inte vill använda dig av.

 

*Sätt rimliga mål, utifrån dina förmågor. Du kan inte förändra din bild av dig själv och din omgivning över en natt, låt det ta tid för din hjärna att bygga de nya vägarna. Tidsnog kommer de vara motorvägar och dina gamlatankemönster kommer ha vuxitigen till snåriga skogsstigar du inte kan finna igen.

 

* Avsluta dagen med att skriva ner minst fem saker som gjort dig glad under dagen. På detta vis får du tänka tillbaka och hitta fem bra saker med dagen, men du får också ett fantastisk bok att blicka tillbaka i de stunder när livet känns trist och grått. Känns fem saker osm för mycket, börja med två och utöka det succesivt.

 

Jag hoppas att mina små tips och trix kan hjälpa er. De har i alla fall hjälpt mig otroligt mycket och fått mig att älska min vardag och att verkligen njuta fullt ut av livet.

 

 

Magkänsla. Vad är det egentligen och varför ska jag lyssna på den?

Jag inser mer och mer hur väl min magkänsla vill mig, hur väl den känner mig och hur rätt den har i så gott som alla situationer. Det är inte alltid den talar högt, men det har ofta en åsikt.

 

Jag tycker det är ganska fascinerande hur väl magkänsan "fungerar." Allt som oftast får den rätt och jag lär mig mer och mer att lyssna på den. Det kan handla om allt ifrån om jag bör träna Greta eller inte, vad jag bör träna på just idag, till hur många burgare jag ska göra på jobbet. Det är spännande det där, hur den egentligen fungerar. Eller ja, jag bryr mig inte så mycket om hur den fungerar, det viktiga är att den gör det!

Mitt tydligaste exempel är väl från jobbet, då magkänslan sa att jag skulle lägga fyra burgare, men jag la endast två. Precis när grillen gått ner kommer en beställning in, på just fyra burgare. För mig är det bevis nog, speciellt när det har hänt flertalet gånger.

Det händer också allt som oftast i stallet att magkänslan säger till mig att inte träna med Greta, väljer jag då att göra det trots allt, då kan jag oftast räkna med ett förjävligt pass. Det kan även handla om något så fånigt som att packa ner carrotsticken när jag ska åka iväg, för att det sedan visar sig att Greta inte vill gå på transporten på hemvägen. I sådana situationer tackar jag magkänslan tusen gånger om och inser att ja, den är grymt bra att ha!

Det är nog få i hästvärlden som missat artikeln "Ridning är ingen idrott då den inte kräver en fysisk insats."

 

Även jag har läst den, eller jag har inte läst det blogginlägg som ovanlänkade inlägget är grundat på, jag har bara läst just det ovanlänkade inlägget samt en artikel på Expressen. Trots denna smala grund jag har att stå på, tänker jag ge er mina tankar om begreppet idrott i samband med ridning.

 

För mig är inte ridningen en idrott, i alla fall inte i det avseendet att det krävs en fysisk insats. När jag sitter på hästryggen strävar jag efter att göra det med minsta möjliga motstånd, för såväl mig som hästen. Med andra ord; jag strävar efter att med minsta fysiska ansträgning få min häst att föra sig på ett sätt som för denne är så skonsamt som möjligt.

 

Jag vill inte sitta och arbeta mig svettig och bli helt slut i varje muskel i kroppen, för det betyder att jag har en häst som jobbar mot mig, istället för med mig. En häst som är såväl fysiskt, som psykiskt avspänd, vilket är mitt grundkrav för att jag ens ska sitta upp, kämpar inte emot, den följer ryttarens minsta signaler. En ryttare som har koll på sin kropp och som har en välskolad häst kan påverka sin häst med små, små nyanser i sina signaler. Genom att vinkla om sitt bäcket flyter hästen in i en sluta och genom att göra en liten, liten förändring i axlarna går hästen över till en öppna. Det är detta som för mig är ridning, på riktigt.

 

För att komma till denna typ av ridning krävs inte 180 tusen pass där du ridit dig svettig. Det krävs inte heller en styrka i dina muskler, som gör att du kan bära hästens vikt i dina armar. Det som behövs, av dig som människa, är en förståelse för hästen och dess anatomi. Du behöver lära dig att lyssna på hästen och att följa dess kroppsrörelser.

 

Nej, ridning är inte en idrott. För ridning innehåller inte en fysisk insats. I alla fall inte den ridning jag strävar efter.

 

Min dag, som började helskum och utan energi, avslutades i soffan med mammamys. Det är galet att vi om en månad kommer bo i varsin lägenhet, med typ en timme emellan oss. Det ska bli fantastiskt skönt, samtidigt som det känns vemodigt. Det är ju trots allt min mamma jag har bott med längst av alla, vi firar snart 21 år under samma tak. Hela mitt liv.

 

Men visst ska det bli spännande att få bygga upp mitt eget liv, skapa en vardag helt för mig själv. Fylla upp kylen med bara mina saker, fylla frysen med matvaror jag är tokig i, inreda på ett Rebeckigt sätt och få skapa min egen Rebecka-lukt. Det ska bli så spännande att göra mitt eget hem. Kanske inte i denna lägenheten, för i min hjärna blir jag inte kvar här många månader. Trots det ska det bli otroligt spännande att spinna vidare på livet och få växa ytterligare ett par millimeter.

 

Något jag har funderat på, länge, är hur människor använder sig av ordet man, när det borde vara ordet jag.
Efter att ha försökt finna en definition av ordet man, men misslyckats, gör jag min egen bedömning. För mig syftar ordet man tillbaka på något som gäller alla i en grupp av människor. För att förtydliga:

"Som människa måste man andas för att kunna leva."

"I skolan har man lunchrast."
I första exemplet syftar ordet man tillbaka på alla människor, medan ordet man i det andra exemplet syftar på de som går i skolan, alltså en specifik grupp av människor.

 

Ordet jag syftar tillbaka på mig själv, alltså inte på en grupp av människor. Ett exempel, för att även här förtydliga:

"Jag blir trött om jag lägger mig sent."
Skulle jag i detta fallet sagt:
"Man blir trött om man lägger sig sent." så syftar jag på hela mänskligheten, att det är något som gäller för alla.

 

För att sammanfatta mina tankar, ordet man syftar tillbaka på en specifik grupp av människor medan jag syftar tillbaka på mig själv. Det är precis så lätt det är, så länge du talar om något som handlar om dig själv använder du ordet Jag, syftar du på en specifik grupp av människor kan du använda ordet Man. That's it.

För tillfället känns livet tungt, jag tänker inte mörka ner det. Det är mycket som snurrar innanför mitt pannben och jag får inte riktigt någon ordning på det.

 

I hagen hos Marita går den häst jag älskar av hela mitt hjärta och som jag ser en framtid med, samtidigt är vår framtid helt svart. Här hemma har jag två underbara katter som jag vet älskar mig och som jag älskar otoligt mycket. Jag har en familj som stöttar och supportar när jag behöver det. Trots det har jag fallit tillbaka i gamla mönster.

 

I situationer som jag borde älska, som egentligen är färgglada och vackra kan jag inte se det vackra. Jag söker det mörka, det tunga och deprimerande. Jag tillåter mig inte att glädjas, för jag är rädd att lyckan inte är på riktigt. Men vem, förutom jag själv, har makt över min egen lycka? Vem, förutom jag själv kan avgöra om min lycka är riktig och finns det någon "falsk" lycka?

 

Gaaaah, jag blir tokig och jag får inte ordning på allt som snurrar. Jag tränar och gör mitt bästa, för att landa här och nu. Jag ska vara i nuet, nu, inte i vara i nuet imorgon.

 

I min mobil ligger det ett par anteckningar. Tidigare hade det varit för att överleva, ta mig igenom dagen. Nu är det för att skriva ner allt sprudlande. Det där sprudlande som inte får plats i kroppen och eftersom att jag inte är en människa som hoppar, studar och tjoar, så rinner orden genom mina fingrar istället. Bokstäverna pockar på och vill ut, ut, ut. Då är det bra med en mobil nära tillhands, så jag kan få andas igen. Andas, för att glädjekänslorna blir för stora för att bära instängda.

 

Med ett leende som ständigt ligger under ytan, ja då är det svårt att vara ledsen. Jag älskar att vara glad, jag älskar att vara sprudlande, jag älskar känslan av kolsyra och jag älskar livet. Jag är så lycklig och glad.

 

 

 

Det känns safe att jag inte släckt för kvällen än och klockan är kvart över tolv, men slutar man jobba vid tio och planerar framtiden så är det tydligen såhär det blir.

 

Jag har landat i tanken på att flytta hemifrån, även om det fortfarande finns delar som skrämmer skiten ur mig. Som jag sa till mamma:
"Jag skulle kunna bo kvar hemma tills jag är typ 30, bara för att jag är trygg med det" och det är så jäkla sant! Jag hade kunnat bo med mamma tills den dag hon dör, bara för att det är tryggt och säkert, men hur roligt vore det egentligen? Det är på tiden att jag prövar mina vingar, på riktigt. Det är på tiden att jag tar hand om mig själv, för jag vet att jag kommer klara det strålande och med glans. Jag är trots allt jag, en person med alla möjligheter framför mig och en möjlighet att bli bra på vad jag än känner för.

 

Det ska bli spännande att inreda mitt eget hem och lägenhet. Att få mysa in och göra det sådär härligt hemtrevligt, med fina bilder på väggarna, mysiga kuddar i soffan, vackra koppar i skåpen och en allmänt hemtrevlig känsla. När man kommer in i min lägenhet ska man känna sig hemma från första stund, kunna slå sig ned vid köksbordet och känna att man inte behöver, eller vill, lämna det. Precis så ska det var hemma hos mig.

 

Ååh, jag ser framemot det äventyr jag ska kasta mig ut i!

Klockan är elva, eller till och med fem över elva. Jag är ensam hemma och det är mörkt ute. För två år sedan, ja till och med ett år sedan, så hade jag legat på botten och krälat vid den här tidpunkten. Hade jag gett mig på att skriva ett blogginlägg hade det varit mörkt, tungt och deprimerande. Idag är det inte jag.

 

Idag vet jag hur vackert livet är, om jag väljer att göra det vackert. Jag vet också att jag kan frambringa min deprission igen, på två sekunder, om jag skulle önska. Det är nämligen så att jag styr mina känslor och om jag då kan styra dem till glädje, varför då ens tänka tanken på att styra dem åt deprission och sorg?

Jajo, nu kanske det låter barnsligt enkelt. Men det finns vissa saker som spelar in i hur lätt det är att förändra våra känslor. Dels är det miljön, vårt beteende, våra övertygelser och lite fler punkter. Det jag tänker lägga störst vikt vid här och nu är miljön. För, den miljö vi befinner oss i spelar stor roll. Vi kan göra vårt bästa för att tänka positivt, frambringa positiva känslor och agera positivt, men trots det så känner vi inte glädje. Eller, jag vet inte om det egentligen är möjligt, för matar man inte de negativa känslorna försvinner de efter 90 sekunder. Eller, finns den grundläggande orsaken till känslan kvar, så kommer känslan återkomma. T.ex om du är kisenödig så kan du få bort känslan om du tänker på något helt annat under 90 sekunder, men känslan kommer återkomma titt som tätt fram tills du gör något åt grundorsaken, alltså går och kissar.

 

 

Tillbaka till miljön. Om man nu är i en miljö där de negativa känslorna ständigt återkommer kan man testa att byta ut miljön och se vad som händer, Försvinner de negativa känslorna? Ja då är det egentligen inte svårare än att göra en bestående förändring och byta miljö på riktigt, inte bara på test.

 

Miljön spelar stor roll för våra känslor och genom att känna efter, ta ansvar för våra egna tankar, känslor och handlingar (ingen annans, var och en tar 100% ansvar för sitt eget) så kan man nå strålande resultat. Lära kännas ig själv, ta reda på vilka miljöer osm gör gott, och vilka som gör mindre gott. Det är mäktigt och coolt att veta så mycket om sig själv och veta att det finns så många fler sidor att veta om.

 

Jisses, nu har jag snurrat nog. Dags att fixa mig för natten. Hoppas ni får en härlig natss sömn och att ni vaknat med kroppen fylld av energi imorgon. Det tänker jag i alla fall programera mitt omedvetna till! :D

Jag sitter och drömmer mig bort, till en framtid inom hästvärlden. Jag vet vad jag vill och jag vet att jag en dag kommer stå med mitt egna företag. Vägen dit är fortfarande väldigt oklar och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Men just nu bryr jag mig inte så mycket om det, för mig är det tryggt nog att veta var mina drömmar finns och var mitt hjärta en dag kommer finnas.

 

Åååh, vad jag längtar tills den dagen jag har stallet fullt av hästar, som jag själv har tagit dit dem är. Jag längtar, längtar, längtar och är så sugen på att dra igång!

 

Saken är den att jag har alla chanser i världen att lyckas med ett framtida företag! Jag har en moster som kan redovisning, jag har hästmänniskor runt omkring mig, jag har tillgång till ett stall där jag hoppas att jag kan få inackordera fler hästar, jag har viljan och glöden. Jag har mig själv, mer än så krävs det egentligen inte!

Nu ska jag få lite mer kött på benen, skaffa mig ne plan för hur det kan gå ihop och se om det finns någon bra att bolla mina tankar med. För det här vill jag så, så gärna göra!!

 

Min dag har varit sådär superhärlig och energifylld som jag bestämde mig för att den skulle bli. Det är otroligt coolt hur stor inverkan jag har på mitt eget liv och min egen energi. Det är coolt hur stor makt alla har över sitt eget liv, så länge de är villiga att ta den. Eller, villiga och villiga. Det borde vara varje människas skyldighet att ta hand om sig själv, sina tankar, känslor och resultat. För det är bara vi som styr över oss själva, det finns ingen högre makt som ger oss otur, sorg, deprissioner, skador, sjukdomar och liknande. Det är vi som styr våra tankar och känslor åt det håller, för att få ut ett resultat.

 

Ja, nu var detta egentligen inte vad jag hade tänkt skriva om, men så blev det uppenbarligen ändå. Min plan var att berätta om vilket härlig stund jag hade i stallet, med promenad för såväl Gretas som Jannes del. Greta i halsring och en stor frihet. Janne i grimma och grimskaft och med lite mindre frihet. Två härliga stunder i skog och mark, med mina fina vänner. Vad mer kan man önska?

 

Jag har haft ett par tuffa dagar. Varför vet jag egentligen inte, men galet tufft har det varit. Jag har varit mitt inne i mörkret, även om det inte är lika mörkt som tidigare. Jag har tassat runt på tå, men gjort mitt bästa för att lysa upp mörkret. Jag har sökt bland skuggorna, men inte funnit något av intresse, jag tappade snarare bort mig själv.

 

Igårkväll fick jag nog, funderade ut vilket tillstånd jag var i, om det var ett önskvärt tillstånd och vad jag skulle kunna göra för att förändra det tillstånd jag befann mig i. Sagt och gjort. Jag plockade fram några nlp-papper och läste, men framför allt läste jag igenom mitt "Saker som får mig att må bra"-block och vips var mungiporna uppe vid öronen och idag vaknade jag med ett leende på läpparna.

 

Det är så otroligt lätt att förändra ett tillständ, att få energi i ett orkeslöst tillstånd och att finna glädje i något som tyr sig svart. Det är lite som att sätta på sig glasögon med en bättre skärpa, eller byta perspektiv. Det är häftigt och grymt att ha makten över mitt eget liv och känslor. Att ta hundra procent ansvar för min känslor, mina tankar och mina resultat. Det är power, så det står härliga till!

 

 

Jag då, hur gör jag. Ja, jag väljer att endast se i plus. För mig existerar inga minus. Jag väljer att se det goda människor gör, eller deras goda tanke bakom sina handlingar. För i grund och botten är alla handlingar gjorda av goda intentioner.
Om jag alltid lyckas med detta är en annan sak, men jag gör ständigt mitt bästa och jag blir bättre på det, för jag vill inte riskera att missa en potentiell

 fantastisk vän pågrund av hur de har handlat. Deras tanke bakom sin handling var god när de utförde den, hur resultatet sedan blev finns det alltid lärdomar i.

Gör ert bästa för att se plusen i era medmänniskor och ni kommer snart se hur mycket lättare livet blir! :)


Jag och min underbara vän Hanna.

Just här och nu är jag trött. Ögonen känns tunga, inte jättetunga men tillräckligt mycket för att jag ska känna av det och huvudet känns inte riktigt vaket. Normalt sett hade jag stört mig på detta, blivit irriterad och frustrerad och undrat varför jag alltid ska vara trött, varför jag aldrig får vara pigg och full av energi.

 

Men mina tankebanor går inte såhär längre. Numer vet jag att jag kan påverka mitt eget tillstånd. Jag kan bli pigg, bara jag vill. Frågan är om jag kan tillåta mig själv att ha en trött dag/period/timme, eller om jag behöver förändra mitt tillstånd?

 

Numer vet jag att utan min trötthet skulle inte all min energi finnas. Jag måste känna mig trött ibland, för att kunna förstå hur det känns att vara pigg och fylld av energi. Lika väl som att jag måste vara ledsen för att kunna känna fullständigt eufori, eller bara vanlig lycka. Jag behöver lära mig att alla dessa känslor är jag och alla känslor har lika stort värde och jag håller på att lära mig att tillåta dem. Det tar tid, för jag har inte alla verktyg ännu, men tids nig kommer det falla på plats.

 

Jag kan tillåta mig att vara trött, tror jag. Lika väl som jag vet hur jag förändrar mitt tillstånd till att vara pigg. Jag är jag, varken mer eller mindre.

 

Jag läser, jag fnissar, jag skakar på huvudet, jag förstår ingenting, jag förstår allt, jag utvecklas, jag står still, jag finner, jag tappar bort och jag är. Mest av allt så är jag. Jag är mitt i vetskapen att jag kan påverka, att mitt liv är mitt och att det är så mycket större en jag någonsin kunnat ana. Ett helt nytt universum formas framför mina ögon, sakta men säkert byggs en ny värld upp och jag står hänförd och tittar på.

 

Att livet är stort, det har jag länge vetat. Skillnaden nu och då är att storleken inte skrämmer mig. Idag ser jag spänning i allt jag inte vet, jag ser en möjlighet att lära mig något nytt, utvecklas ännu mer och lära känna mig själv ännu mer. Idag är jag trygg i vetskapen att jag inte vet allt och att jag inte behöver veta allt. Det som inte ligger i mitt intresse att veta, det vet någon annan. Världen är så stor, för att vi, alla, ska finna just oss själva och göra det bästa av våra liv.

 

Jag läser sida upp och sida ner. Jag landar i vetskapen om att jag bygger hela mitt liv. Jag bygger min lycka, eller frånvaron av den. Jag bygger min friskhet, eller frånvaron av den. Jag bygger min rikedom, eller frånvaron av den. Jag bygger mitt liv, precis så som jag fokuserar. Jag får det jag tänker på, oavsett om jag vill ha det eller inte. Är det då inte smartast att tänka på det jag vill ha?

Alltså tänker jag på rikedom, fantastiska vänner, stor kännedom om mig själv, en frisk kropp, lycka, värme, kärlek. Jag fokuserar på allt som får mig att må bra, för då kommer jag få mer av det. För det är så universum fungerar, oavsett om vi vet om det eller inte. Det här är så häftigt!

 

Åter igen har jag dykt ner i "Din gränslösa styrka." Man kan säga att den boken sammanfattar vad NLP handlar om och ger mig såväl teori, som praktik. Ofta, ofta, ofta stannar jag upp, strycker över meningaro ch markerar stycken med såväl utropstecken som hjärtan. Det finns så mycket att lära och desto mer jag läser, desto mer faller på plats inom mig. Det är en mäktig och häftig upplevelse, som jag är så glad att jag får uppleva!

 

Ju mer jag tänker, desto fler frågor dyker upp. Tids nog kommer jag finna svaren, hos mig själv, för det är bara jag som kan veta varför jag tänker som jag gör. Tack vare de verktyg jag har fått och de verktyg jag söker efter kommer jag kunna finna svaren och jag är otroligt nyfiken på var jag kommer landa!

Jag och en kompis satt i stallet för ett par dagar sedan och diskuterade lite kring livet, nlp och hur stort allting känns. Jag tycker det var riktigt mysigt och jag tyckte det var en härlig stund! Det vi båda kunde konstatera var att livet känns för stort för att kunna greppa och att man i skolan borde haft någon kurs som förbereder en för livet.

 

Jag hoppas och tror, att jag via nlp kommer finna min guide genom livet. Det är något i stil med detta som borde läras ut i skolan. Visst är det bra att veta att två plus två blir fyra, eller att roten ur nio är tre. Men ärligt talat, kommer jag ha någon nytta av det om jag ändå inte vet hur jag ska leva lyckligt? Hur jag ska leva ett liv som tillfredställer mig själv och om jag inte vet hur mina resultat hänger ihop med mitt sätt att tänka.

 

Vilken nytta ska jag ha av gångertabellen om jag inte vet hur jag kan greppa det som jag innerst inne drömmer om? Det spelar ingen roll om jag har läst alla mattekurser som går, eller om jag kan tala flytande latin, om jag inte har fått lära mig mitt eget värde, min egen påverkan av mitt liv och om jag inte har fått lära mig att ta 100% ansvar för mig själv.

 

Först den dagen jag reser mig ur sängen och vet hur jag tar 100% ansvar och verkligen tar 100% ansvar, först då kommer gångertabellen, alla mattekurses, all latin, all kemi och all annan värdslig kunskap komma till användning.

 

 

 Det är häftigt hur attraktionslagen fungerar. hur mina tankar sänder ut vibrationer, som matchas ihop med andra människors vibartioner och sammanstrålar. Det ger mig en tankeställare och en vilja att sända ut vibrationer som skapar framgång för mig.

 

 

Ovan är ett utdrag, som beksriver vad attraktionslagen är. Det är mäktigt att börja förstå hur mycket jag styr över mitt liv. Att mitt liv är 100% mitt.