I takt med att jag börjat träna hos Norah och få med ett annat tänk i min hästhantering, har det blivit allt svårare att vara uppe hos Sussie. Inte att jobba i butiken, men att jobba ute hos hästarna. Och det är inte att mocka, eller hämta hö, som känns jobbigt. Utan att hålla på med hästarna.

 

För, hur Sussie hanterar hästar och hur Norah hanterar hästar är otroligt olika. Så just nu pågår det ett tredje världskrig i min hjärna, eller inte riktigt, men två filosofier krockar, vilket gör det otroligt svårt att verkligen agera. Antingen blir jag utåtagerande av minsta grej, eller så håller mig otroligt lugn. Detta beror helt och hållet på vilken häst det handlar om.

 

Jag blir kvar i nåt jag lämnat, så länge jag är kvar uppe hos Sussie. Det är sorgligt och tufft, för det är där jag spenderat mycket tid, under min resa genom hästvärlden. Men, den hästhantering som det är hos Sussie, är inte något som egentligen passar mig. Jag måste tillägga, att hästarna där hanteras inte illa på något sätt! De mår inte dåligt, är inte lidande och blir inte vanvårdade, tvärtom, de är trygga och välmående. Men det är ändå inte något som passar mig till hundra procent.