Det där med att hitta en höbonde i Alingsåstrakten verkar vara lättare sagt än gjort, speciellt om plånboken har en begränsning och tiden är knapp.

 

Innan den 1:a januari behöver jag ha ett lager med hö liggandes, samt en hel del spån. För då går Gretas flyttlass tillbaka till mitt hemstall, då blir Greta en Bergstenabo. Den  1:a januari lastar jag Greta i transporten, vinkar hejdå till Sotlanda och det liv jag levt där, för att styra nosen mot Furuhill och ett av de vackraste stall jag sett. Då kommer vi komma till mina hemtrakter och vi kommer få bättre träningsmöjligheter. Jag kommer ha två kilometer till stallet och ja, det känns helt enkelt fantastiskt.

 

Om det inte vore för det där lille höproblemet. Jag behöver hitta hö, annars har Greta inget att äta, för rent logiskt så kan hon inte leva på luft. Min spaning fortsätter och jag hoppas att jag snart får na pp.