För att göra en lång historia kort, jag blev meddragen till stallet och blev fast. Av lukten, av känslan, av tryggheten, av atmosvären, av kärleken. Jag ville bli en del av det. Det tog mig två år innan jag verkligen började rida, men när jag väl satt på hästryggen visste jag att det var heeelt rätt!
Jag började rida samma år som jag började i sjuan, alltså sex år sedan. Jag kommer aldrig ångra att jag trotsade min egen kropp, läkarna och mina föräldrar. Hästarna är en del av mig, så otroligt stor. Jag är glad att jag får dela mitt liv med dem.

Ridskolansdag 2005, på Alingsås ryttarsällskap. Fjärde gången jag satt på hästryggen "på riktigt" och första gången på Aladdin. Jag kan än idag minnas nervositeten i magen och redan då kärleken som spirade till denna krabat.
(Och ja, jag ser förskäcklig ut, men jag ska faktiskt föreställa filmfiguren Aladdin ;) )