Jag är tillbaka här igen, framför daton, tillbaka hos mig själv.

Idag avlivades Presely. En otroligt fin arabvalack med många meriter bakom sig i såväl dressyr som gymkhana. Fina, fina ponnyn.
Varför just hans död berörde mig så djupt vet jag inte. Kanske för att det är 500 dagar sedan Pärlan, kanske för att jag inget visste, eller kanske bara för att jag är så otroligt trött. Det finns inga raka svar, inga besked och ingen hjälp. Jag tänker känna, låta mig falla och jag kommer resa mig på nytt. Jag tänker låta mig leva, för alla de andras död.