Om det är något jag har fått lära mig under min tid som jag levt, under mina snart nitton år på jorden. Om det är något jag klart har fått bevisat för mig, så är det att livet gör ont. Att leva är smärtsamt, mörkt, tungt och jobbigt. Att leva kräver mod, styrka och kämparglöd. Att leva är ensamt, förjävligt och svart. Det är den svartaste svärta du kan tänka dig, att leva.

Jag har också fått bevisat för mig att leva, det är ljust, glatt och underbart. Att våga leva är enkelt, bara att flyta med. Livet är fantastiskt, så vackert, så bedårande. Livet är fyllt upp upplevelser och saker du aldrig kunnat, eller vågat drömma om.

Om det är något jag verkligen fått lära mig under mina, snart, nitton år på denna jord, så är det att livet är skört. Lyckan är skör, lika skör som smärtan. Du kan resa dig lika snabbt som du faller. Du kan tvingas se ljuset och bli bländad, lika snabbt som du faller och inte orkar se. Livet bygger upp dig, bryter ner dig och formar dig. Livet är till för att levas, hur skrämmande och älskvärt det än verkar. Livet är ditt, livet är här och nu.

Livet är precis det du väljer att det är och mycket mer därtill.